Log In
Home
October 25, 2003
Offline
Mind wrote: lika äkligt som den bilden på ett bröst med massa maskar i.
VAFAN!
Jag hade just förträngt den bilden!! 👿
January 17, 2002
Offline
Jag har spenderat väldigt mycket tid på sjukhus, så jag är van vid blod osv. Inget med kroppen kan få mig äcklad.
Om jag ska bli äcklad av något så är det mänskligt beteende.
December 28, 2004
Offline
CoLiC wrote: Om jag ska bli äcklad av något så är det mänskligt beteende.
Good point! :up:
January 5, 2002
Offline
Coore wrote: Sprutor tycker jag inte är så farligt, men att rengöra sår så dom du beskrev, fifan det skulle jag inte palla...
April 10, 2001
Offline
Har själv varit med om det mesta.
Och har märkt att vad som än händer så kan jag ta det med fattning.
Men vad jag märkt som gäller de flesta, är att när skadan sitter på en annan person än sig själv så uppfattas den värre.
Exempel. Jag rammlade ner från en byggställning (bara två meter) slog i med armbågen i backen, gjorde inte ont ens. men kände att det blev väldigt vått och varmt i handsken. Vred lite på underarmen och såg att det rann lite väl mycket blod för en skrapskada. Tittade på marken och där låg en sylvass stålregel med kanten rakt upp.
Jodå. den kanten hade tydligen brommsat upp mitt fall 🙂 Då jag inte kunde se min ermbåge ordentligt så gick jag fram till arbetskompisen, körde upp armbågen i ansiktet på honom med böjd arm och frågade om han kunde kolla om det behövde göras rent och ev. hjälpa med att sätta på ett plåster. Han blev bara helt vit i ansiktet och satte sig på golvet.. stammade nått om att "det fläktes isär". Bara inse att jag hade tur att min dåvarande arbetsplats var en del av södersjukhuset som bygdes om så jag behövde bara gå ner en trappa för att bli ompysslad. 6 stygn vart det.
Kontentan. När man ser det på sig själv så vet man hur det känns också.. kan vara hur grisigt som hellst, men man har alla fakta i och med känsel, kropssfunktion osv så man kan avdramatisera det. Sitter det på någon annan så verkar det alltid värre, man anar det värsta osv.
April 18, 2003
Offline
Det känns lite pinsamt att erkänna men just sprutor har jag väldigt svårt för. Har svimmat fler än en gång på sjukhuset när jag ska ta dom, det brukar bli ett jäkla pådrag, en gång hann jag nästan ut därifrån innan det svartnade. Vette tusan varför det blir så men läkarna brukar surra nått om att jag blir nervös och spänner mej för hårt eller nått. Det är väl bara det jag har problem med, sår och skit bekommer mej inte mkt, i synnerhet inte när dom sitter på mej själv.
Edit: gillar inte AB-länkar men den här passar nog in i sammanhanget
http://www.aftonbladet.se/vss/.....41,00.html
November 18, 2003
Offline
Jag är nog för avtrubbad enligt mina polare , inte särkilt rädd att ta tag i läbbiga grejjer heller...
January 12, 2004
Offline
Måste erkänna att jag blev lite svag i knäna när jag såg på när dom drog sambons tand.
Dom fick spräcka den i olika delar innan dom fick ut allt, dom använde både borr och mejsel till det.
Kan även tillägga att jag är rätt så tandläkarrädd. :cy:
March 10, 2003
Offline
Hmm.. Tandläkaren går jag gärna till .. Den jag har är riktigt trevlig (och nej det är inget snyggt fruntimmer).
Sjukhuspersonal har jag lite svårt för dock. Vet aldrig vad man har dom någonstans.
“Never argue with an idiot. They will only bring you down to their level and beat you with experience.”
2 Guest(s)
