January 17, 2002
Sitter här och är minst sagt förbluffad, klockan 08:00 började jag få ont i mitt knä (Det händer nån gång i månaden att det börjar svälla och göra ont bortom eran fantasi). Man blev ju självklart deprimerad pga att det är sportlov nu, så jag sket i att vänta och se om det blev värre. Jag laddade in en hästkur smärtstillande och satte mig och såg på film.
Självklart försvann smärtan då jag tog pillren, den var ju så liten då, så jag glömde helt bort att jag hade ont under dimman.
klockan 12 började smärtstillandet gå ur, och nu är det helt borta, men saken är att jag har lika jävla ont som jag brukar ha, men jag BRYR mig inte!! I vanliga fall kan jag knappt prata (För att jag brukar sitta i soffan och bita i en kudde för att inte nöta på halsen).
Jag har kommit fram till det att min hjärna är van vid att känna smärtan komma sakta men säkert, då sitter jag ju och ojjar mig över hur ont jag kommer att få och koncentrerar mig på att känna den komma, men nu då jag tog smärtstillandet direkt jag kände av smärtan försvann den på studs, och jag glömde av att jag skulle få ont. Så nu är kroppen inte van att smärtan kommer så snabbt som den gjorde nu och registrerar den inte.
Alltså, sånt här borde kunna appliceras överallt! Jag är nästan förstummad över att jag sitter här och har skitont men inte bryr mig, det är liksom en avlägsen smärta, jag tänker inte på den även fast den är lika stor som alla andra gånger!
Hjärnan har fan otrolig makt över allt! Nu ska jag finslipa denna taktik så jag slipper smärtan helt och hållet i framtiden!
Nått liknande ni varit med om själva? Kändes viktigt att tala om detta, det kanske hjälper någon.
February 21, 2003
smärta är en högre form av glädje...
levt efter den principen i många år...
exempel, tränaren visar grepp på ninjutsu... jag svimmar istället för att dunka i mattan...
kul att köra sig själv till max... se vart gränsen går...
min går så långt att jag svimmar 🙂 hehe
P5E64 WS EVOLUTION | INTEL Q9650 CORE2QUAD@3000 | 8 GB | CLUB 3D 4870X2 | 2xSamsung SM 2493HM 24""@1900x1280 | Windows 7 Ultimate 64
January 17, 2002
tiggre wrote: smärta är en högre form av glädje...
levt efter den principen i många år...
exempel, tränaren visar grepp på ninjutsu... jag svimmar istället för att dunka i mattan...
kul att köra sig själv till max... se vart gränsen går...
min går så långt att jag svimmar 🙂 hehe
Ohälsosamt 🙂
July 8, 2003
Gäller mig också. Har iofs bara testat det på träningsverk men ju mer man ojjar och jämrar sig ju värre blir det. Ibland kan man göra ganska mycket även fast man har träningsverk utan att det känns. Tills dess att man gör något väldigt ansträngande och då gör det ont som fan. =)
Hade träningsverk hela helgen och tjejen och jag har inte träffats på en vecka. Det konstiga var att när man hade sex så kändes det knappt, sen efteråt fick man ont som fan. Antagligen har kroppen pumpat ut mängder med smärtstillande under akten, sen efteråt så försvinner tillförseln.
August 20, 2001
Quarzi wrote: så tänker jag om alla sorters smärtor typ.. kopplar bort det och tänker på något annat eller så "eggar" man sig själv att om man klarar av att "hålla sig" så är man bäst i världen eller nått 😛
Jag tycker det beror på... Har man ONT ont så kan man försöka koppla bort det och tänka "det gör inte alls ont!".
Men har man sådär obehagligt ont, sådant som kommer och går och man egentligen inte kan göra något åt det är det jobbigt... Ungefär som om man är förkyld och näsan bara rinner och kroppen är allmänt slö, så gör det ju inte ont men det är väldigt obehagligt...
August 16, 2002
tiggre wrote: smärta är en högre form av glädje...
levt efter den principen i många år...
exempel, tränaren visar grepp på ninjutsu... jag svimmar istället för att dunka i mattan...
kul att köra sig själv till max... se vart gränsen går...
min går så långt att jag svimmar 🙂 hehe
hmm soft touch of the ninja eh.. tränar kickboxning i vi brukar ha som princip att inte skada varadra fär mycket när vi tränar teknik
1 Guest(s)