Saknad, sorg och den krassa verkligheten|Page 3|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Måste vara jobbigt när det kommer så plötsligt. Min pappa dog i cancer för snart 4 år sedan.
Från att att varit helt frisk tills han dog så gick det ca. 2 månader. Familjen hade ju lite tid på sig att vänja sig (lite grymt sagt men ändå).
Läkaren sa att han hade max 6 månader kvar att leva. Han fick 2.

Det sägs att tiden läker alla sår. Jag trodde på det själv men jag börjar verkligen tvivla på det.
Man kommer över själva döden men man saknar honom fortfarande och kommer förmodligen göra det resten av livet.
Jag har ändå kännt honom i nästan 27 år. Jag skulle fylla 27 två månader efter hans död.

Det är nog värre att förlora ett barn eller syskon än en förälder. Min farmor och farfar var fortfarande vid livet när pappa dog.
Farmor blev helt knäckt. Hon dog själv drygt ett år efter pappas död. Hon fick en stroke och kollapsade i hemmet.
Låg på sjukhus en månad och fick sedan lunginflammation. Det var det hon dog av. 93 år gammal.
Farfar levere fortfarande, 96 år i Februari, och kör fortfarande bil. Max 500 mil per år.
Han börjar bli rätt sliten nu och lite "gaggig". Börjar förlora minnet mm.
Har svårt att andas och prata längre stunder.