SBT-Syndromet sprider sig på Internet.|Page 4|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

_Danneman_ wrote: [quote=obelix]Ytterligare en symptom är Paranoida tendenser. :wide:

Dom ser alla sorters register som ett potentiellt hot. 👿

Antagligen pga att dom är antingen småkriminella pyrotekniker via stor-tankare till grovt kriminella typer. :gunsfire:

Lustigt, den typ av människa som jag uppfattar du beskrivit hittills förknippar jag snarare med de som alltid gastar fraser som:

"Jag har inget att dölja, Microsoft får gärna installera en trojan som sniffar efter personuppgifter/piratkopierat/etc.etc. i min dator."

_Danneman_ wrote: [quote=Deuterium][quote=_Danneman_][quote=obelix]Ytterligare en symptom är Paranoida tendenser. :wide:

Dom ser alla sorters register som ett potentiellt hot. 👿

Antagligen pga att dom är antingen småkriminella pyrotekniker via stor-tankare till grovt kriminella typer. :gunsfire:

Lustigt, den typ av människa som jag uppfattar du beskrivit hittills förknippar jag snarare med de som alltid gastar fraser som:

"Jag har inget att dölja, Microsoft får gärna installera en trojan som sniffar efter personuppgifter/piratkopierat/etc.etc. i min dator."

Här är ett bra exempel på hur fel man kan ha när man generaliserar folk. Efter att ha läst några av dina inlägg, Deuterium, kunde jag ha svurit på att du förutom att tillhöra den av Obelix beskrivna persontypen (du vet den där empatiskt impotenta psykopatiska typen som blir allt vanligare i vårt samhälle när våra mödrar inte tar sig tid att ge sina barn tillräckligt med kärlek pga. att även hon nu har en karriär), även skulle passa in ypperligt bland registrofilerna.

Däremot trodde jag inte (och det verkar som jag hade rätt) att Tyrfing skulle sälla sig till registrofilerna, då en av de få punkter som satanism och den mörkblå politiska höger Deuterium verkar (! märk väl, jag hade fel förut i mina generaliseringar, så rätta mig gärna) krypit ut underifrån skiljer sig åt i är att den tidigare revolterar emot alla mänskliga och därmed onaturliga försök till att skapa ordning och reda i universum, medan hierarkisk och auktoritär ordning för den senare betyder allt.

Auktoritarism har inget med liberalism att göra, inte klassicism för den delen heller, punkt. Är fortfarande superblå och har inga planer på att krypa ifrån det...

_Danneman_ wrote: Det är knappast sanna liberala åsikter du uttrycker, utan konservativa. Det är lustigt hur få personer som kallar sig själva "nyliberaler" verkligen förstår att konsekvenserna av den politik de förespråkar är återskapandet av en nygammal och konservativ ordning - en återuppbyggnad av gamla privata monopol och en återupplivning av gamla hierarkiska och inflexibla samhällstrukturer.

För att ta ett exempel, vad tror dom händer när statlig reglering av marknaden elimineras egentligen?
Jo, markadskrafterna får fritt spelrum, och tröga, ineffektiva och långlivade PRIVATA (dvs. de har inte allmännyttan som första prioritet, utan pengar på bekostnad av allmännyttan) monopol skapas efter en kort period av fri och effektiv (förhoppningsvis, oftast är det dock inte de bästa produkterna/företagen som lyckas, utan de vars fickor är djupast - ex. Microsoft) konkurrens.

Jag antar att den ack så enkla paradox som säger att för att en fri och effektiv marknad ska kunna bestå krävs i själva verket vissa regleringar, helt enkelt gör liberalismens ännu mer simplistiska dogma mindre estetiskt tilltalande 😉 Få av mina kurskamrater på handels vågade se igenom den massiva nyliberlistiska indoktrinering vi utsattes för, och accepterade den presenterade simplistiska världsbild som var så avskalad från samband att de nyliberala teroierna faktiskt fungerade i dessa makroekonomiska utopier, där människor bestod av robotar utan personliga behov, utan rätt till sitt eget liv, och utan någon strävan efter personlig frihet. Men så valde ju 95% av dom marknadsföring eller redovisning (fnys) istället för finansiering som inriktning, och hade redan fått en förindoktrinering av sina föräldrar, så vad kan man begära.

Ska vi ta ett till exempel där nyliberal politik faktiskt resulterar i en konservativ värld?
Vad händer exempelvis om skatter elimineras och utgifter som presstödet dras in med argument om att upplysning måste vara ekonomiskt bärande?
Jo, enbart kommerciellt gångbara tidsskrifter och nyhetsvinklingar (dvs. vinklade efter sponsorernas intressen, ej läsarens) kommer allmänheten till godo. Landet kan då inte längre klassas som en demokrati då den världsbild invånarna tar del av är manipulerad av en ekonomisk över- men moralisk underklass (en realitet redan idag inte bara i USA, utan även här i sverige, där över 80% av media styrs av högerintressen, medan en majoritet av folket sympatisera med vänstern).

Ja, vi kan gå igenom praktiskt taget hela den "liberala" högerns partiprogram och se att dess implementation får konservativa effekter snarare än att skapa en ökad personlig frihet för alla, något man förstår om man tänker något längre än näsan räcker. Ordet "liberalism" har trots sin ordagrannt positiva betydelse blivit perverterad till att betyda den direkta motsatsen, på samma sätt som "freedom" de senaste åren kommit att betyda något helt annat när det används i imperialistiska syften. WAR IS PEACE, FREEDOM IS SLAVERY, IGNORANCE IS STRENGHT.

Så att propagera för den nyliberala agendan är förstås hos de mer medvetna anhängarna ett sätt att förstärka sin relativa makt/ekonomiska position på bekostnad av resten av folket, oavsett om det även är på bekostnad av landets absoluta rikedom (det är den relativa rikedomen som är intressant, då makten ligger i de ekonomiska klassklyftorna), medan det hos den nyliberala evangelistiska rörelsen snarare handlar om en blåögd eller blind tro på att liberalism i detta hänseende faktiskt är ekvivalen med verklig frihet. Rent ordagrannt så betyder ju "liberal" fri, och det sambandet är väl tillräckligt djupt för att övertyga dem 😉

Så, vad är du, blåögd eller skrupelfri?

Angånde monopool så ställer jag mig faktiskt bakom det nuvarande förbudet. Det går inte riktigt ihop med mitt övriga tänkande, helst skulle jag se att även det förbudet försvann efterhand, men kan väl erkänna att det är en liten bit av en utopi från min sida.

Inte första gången jag mer eller mindre bli kallas cynisk något av dess synonymer av vänsteranhängare, inget jag ta åt mig av så du kan upphöra med det.

Ledsen att jag inte ger ett lite djupare svar, har helt enkelt varken tid eller ork. Rekommederar dig att skriva lite mer rakt på sak och kortformulerat när du (ni) riktar er till mig.

Deuterium wrote: Inte första gången jag mer eller mindre bli kallas cynisk

Välkommen till klubben. Men eftersom jag inte längre är tonåring, så har jag lagt Nietches destruktiva och kortsynta cyniska logik bakom mig, och försöker mig på en lite mer positiv och konstruktiv form av cynism.

Jag är inte längre så fascinerad av möjligheten att spela ut människans svagheter mot dem själva för att dra nytta av den på deras bekostnad (ex. maffian, skrupelfria affärsmän, machiavellianska stadsmän, etc.), utan ser en oerhört mycket större genialitet i människor som lyckas anspela på människans svagheter för att uppnå ett resultat som istället är positivt och synergetiskt.

En ungdomlig fascination av parasiten (vars politiska motsvarighet är den den mörkblå högern) har alltsa med viss (?) mognad övergått i en fascination av synergins kraft (vars politiska motsvarighet är de mer solidaritetsföresprakande partierna). Av biologin inspirerad ekonomi, alltså, då symbiotisk synergi ger ett totalt sett större värde (som dessutom är mer välfördelat) än parasitism.

Tyrfing wrote: Jag är inte emot all försök till ordning, dock bara att folk verkar tro att det finns ett ultimat perfekt som funkar för alla.

True, utopier är inget att leka med, kan snabbt gå fel. Kolla knutby, kolla sovjet, kolla usa. Läs 1984 av Orwell, passar bra på de två senare. Grisfarmen passar dock nog bäst som analogi för knutby, hehe.

Båda är skrivna av en socialist som med fasa såg i sovjet en folkets utopi förvandlas till en humanitär mardröm, men som hade ett tillrackligt nyanserat intellekt för att inte hänfalla åt reaktionsbildning och anta att den direkta motsatsen (åtminstone på ytan) var den korrekta vägen (USA, alltså).

För det är ju det satanismen handlar om, eller hur? En reaktionsbildning gentemot det etablerade kristna samhället, där inte bara dess grundpelare av hyckleri och följugenheter angrips, utan även i grunden "goda" eller åtminstone konstruktiva ideal såsom solidaritet och den symbiotiska synergin som kommer därav.
Det gäller att hitta sin egen väg - inte bara titta på någon man inte gillar och göra precis tvärtom. En anti-tes är alltid lika blind som grundtesen.

Jerry wrote: [quote=_Danneman_]En anti-tes är alltid lika blind som grundtesen.

...speciellt med tanke på att den tvingas förutsätta sin motsats i syfte att kunna definiera sig själv. Det är i många fall, men inte alla, väldigt paradoxalt. /Postmodernisten Jerry

Paradoxer är roliga 😀 De kullkastar nästan alltid det som de flesta verkligt indoktrinerade attraheras mest av av sina respektive dogmor. Estetiken i en fulländad logik besudlas om den inte är undantagslös, och dogman utgör då inte längre en mental och existentiell krycka som man kan förlita sig på i varje situation. Den principfasta människa man kunde vara när världen var ordnad efter en förenklad livsåskådarmatris har längre inte någon plats i det "kaos" som kryper sig på, och han stångar som en trängd best medan mer flexibla människor lätt väjer undan för hans kraftfulla, men förutsägbara slag, och kör spjuten igenom honom. Dans like a butterfly, sting like a bee 😉

Jerry wrote: I trådens anda måste jag komma med en fördom - du är troligen socioliberal, och anser att Mill förespråkar vad du ovan kallar "sanna liberala åsikter," har jag rätt?

Jag känner ingen speciell tillhörighet till någon grupp eller parti eller filosofisk livsåskådning eller vad det nu kan vara, då jag har något av en fobi för gruppdynamikens kraft och den begränsande effekt den har på individens förmåga till kritiskt tänkande. Och jag är medveten om irionin i att jag förespråkar social symbios samtidigt som jag är närmast patologiskt individualistisk, men det är främst på ett mentalt plan. Det finns mycket vi kan utföra tillsammans som självständigt tänkande individer, utan att förvandlas till en enhetlig toppstyrd organism, där enskilda individer bara utgör specialiserade lemmar utan någon insikt i helheten. Möjligtvis byggs inga skrytmonument á la pyramiderna, och antagligen blir det svårare för despoter (vare sig de klär sig i demokratins och frihetens fana eller ej) att få ut folk i angreppskrig utan gruppdynamikens fördummande effekt, men väl kan stora sjukhus för allmänhetens väl komma att byggas, och likaså produktiva fabriker för allmänhetens nytta/nöje, etc. etc.

Men visst, den enda form av liberalism som åtminstone har en chans att resultera i sann frihet är förstås en där samma förutsättningar garanteras alla, och där friheten för en person inte innebär en begränsning av en annan persons frihet. Inte en där kapitalets frihet är det viktigaste, och människan frihet underordnas denna. Så en del av det jag kommit fram till stämmer ganska bra med socialliberalismen, antar jag.

Jerry wrote: Om Nietzsche - jag skulle vilja påstå att han har rätt. Du, liksom jag, förespråkar en slags reciprok altruism. Men man måste ändå erkänna att "parasiten" du talar om tjänar på att vara parasit så länge han är ganska ensam om det. Jag talar såklart om fångarna dilemma, du kan argumenten osv. Poängen är dock att Nietzsches logik inte nödvändigtvis är fel - jag skulle säga att den är väldigt träffande - åtminstone på ett kulturellt plan. (Börjar man däremot studera hans teorier kring psykologi är det inte speciellt övertygande - de speglar nästan till punkt och pricka hans samhällsmodell.) Att resultaten av en teori inte är önskvärda, gör inte dess logik falsk. ...men du kanske inte menade det heller.

Parasiten tjänar antagligen mer på det, åtminstone i det korta perspektivet. Efter ett par omgångar av egoistiskt beteende så kommer det förstås att uppdagas, och motviljan hos hans offer kommer att göra det svårt för honom att tillgodogöra sig av deras tjänster i framtiden. Om, förstås, han nu inte redan har tillförskansat sig ett så stort försprång ekonomiskt under den period som han ensam agerade svinaktigt att han nu har makten att tvinga de andra till att tjäna honom. En ekonomisk elit skapades alltså under den turbulenta första perioden, och parasiten blev ekonomisk makthavare och fortsatte att använda sin ekonomiska övermakt till att parasitera på de symbiotiska människorna. Ungefär vad som hände Ryssland efter sovjetunionens fall - en ekonomisk elit skulle snabbt skapas genom att roffa åt sig den gemensamma statliga egendomen, och av vilka var oviktigt.

Alternativet hade varit om alla agerat symbiotiskt. Synergieffekterna (2+2=5) av ett symbiotiskt beteende är i de flesta sammanhang så stora att den sammanlagda produktionen (ex. BNP för länder) är större än den sammanlagda produktionen under ett parasitiskt system, särskilt när man dessutom tar i beaktande resursförbrukning (dit räknar jag människor också). Dessutom blir fördelningen av resurser mer rättvis (vilket på ett nationellt plan skapar en större marknad av produkter än den efterfråga efter lyxkonsumtion som den parasiterande eliten i det andra systemet gör, och alltså stimulerar ekonomin ytterligare).

Syftet med politik, om man ser det på ett nationellt plan, är ju ändå att hitta det mest optimala system ur ett ekonomiskt och humanistiskt perspektiv, identifiera hur det kan kortslutas, och hitta metoder för att stoppa det (statens roll).

Syftet med politik är ju INTE att likt en hacker identifiera ett befintligt system, exploatera svagheterna i det, och utveckla ett både ekonomiskt och humant underlägset samhälle, och sedan påstå att detta ligger närmare den mänskliga naturen och därför är mer balanserat. Det stämmer ju verkligen inte, vilket man märker när man jämför oroligheterna i länder med stora klassklyftor med sverige.

Jerry wrote: PS. leta reda på "böcker"-tråden. Där nämnde jag några utopier/dystopier som du kanske kan tycka är intressanta. Du känner nog till åtminstone ett par av dem redan.

Åh, tack, letade precis efter någon intressant bok att läsa 🙂