Självmord|Page 3|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Man kan försöka övertala personen men inte tvinga den att inte ta sitt eget liv.

Jag har blivit mobbad under en tid i skolan men det var för att jag inte förstod mig på mina klasskamrater och tyckte de var väldigt idiotiska och handlade helt fel.

Senare insåg jag att det var jag som var tvungen att veta hur jag ska hantera mobbarna. Det var inte någon annans ansvar än mitt. Det gäller att mobboffret ska hitta ett sätt att hantera mobbarna.

Återigen ett mycket intressant samtalsämne och lite av ett hjärteämne här.

Jag läste i början av tråden någon som sa "De som anses vara i riskzonen för att begå självmord får behandling. Men eftersom det saknas pengar där så är den inte fullgod. "

Till en början får jag väl säga att om de som är i riskzonen hade kommit in på psyket, oavsett ekonomi på landstingen, så hade inte siffran varit 1500/år som tar sitt liv. Det är långt ifrån hälften alla som får behandling.
Men visst jag håller med, i trafiken dör varje år 130 personer och till detta sätter man 70 miljoner i forskning till. 1500 pers tar sitt liv varje år och till detta får man 17 miljoner som SPES (Suicid Prevention och Efterlevandes Stöd) ska försöka göra något bättre med. Känns som att de inte kommer riktigt lika långt på den summan.

Sen tycker jag det är väldigt hemskt att läsa, i samtalsämnen som dessa, att där finns folk som säger att dödshjälp borde finnas.
Visst är det så att vissa psykiska sjukdomar medför ett annat synsätt på livet när man inte har förmågan att tänka på något annat sätt än det ser i sin sjukdom. Men det är dock ändå så att i de allra flesta fall bottnar en självmordstanke i grund och botten på en depression som bara växt sig större och större av olika faktorer. I väldigt många fall, av egen erfarenhet talat utifrån jobbet, så är det otroligt tragiska saker som hänt kring denna människa som gör att man till slut inte ser ett slut på allt ont. Och att då gå steget längre och erbjuda dödshjälp som slut på problemen kan ju tyckas vara snällt mot personen som inte vill annat än att dö MEN då är det detsamma som att sjunka till den sjukes nivå och enkelt lösa problemen med döden istället för att sträcka ut sin friska stabila hand och hjälpa personen, inte över en kafferast, inte på en vecka, inte utan medicinering utan en längre tid under professionell behandling och visa att livet kan gå vidare iallafall.
Och med det så kan jag väl tillägga att ja, självklart ska lärare och liknande utbildas inom detta för att få upp ögonen för att vara rädda om barnen men även folk i andra sammanhang oxå. Det är så enkelt att kläcka ur sig grodan "äsch, ryck upp dig nu" när man ser något på jobbet eller bland kompisar. För det kan vara så att man känt samma person i 20 år och känt varandra sen barnsben och aldrig har det varit problem. Men problemen hinner sällan arta sig så djupt som liten utan kommer med tiden och från tonåren och framåt ett par år kan det hända mycket och väldigt mycket kan bli fel och då gäller det att ha ögonen öppna och stötta varandra.

Jag har även noterat, inte bara här inne, utan allmänt att en del människor inte förstår det här med folk som sjunker så långt ner att det vill ta sitt liv.
Jag brukar göra en väldigt förenklad jämförelse bara för att man ska förstå hur olika det kan vara. Tänk dig två kompisar till dig som båda två går och bryter ett varsitt ben på nästa likadana sätt. Båda två kommer in till sjukhuset och blir gipsade. Den ena har alltid varit lite av en "He-Man" och kommer efter någon dag upp på benen och med mycket möda tar han sig framåt hoppandes och vinglandes, men än dock. På den andra som inte var riktigt lika tuff har sprickan satt sig lite djupare, orkar inte resa sig riktigt lika snabbt, benet värker lite mer på honom och behöver mer stöd. Kan kanske inte ens ta på sig skorna själv utan behöver stöttning. Den sistes benstomme var kanske inte riktigt lika grov som på den första, även om skadan är den densamme nästan så ser de två personerna olika ut och kan hantera skadan på olika sätt.
Jag skulle vilja påstå att det är nästan exakt likadant när vi pratar om psyket. Vissa har ett starkare psyke, klarar av att hantera vissa situationer lättare, har kanske mycket stöttning runtomkring sig. Andra har inte lika starkt psyke, inte lika lätt för att hantera krisartade situationer och behöver mer stöttning och mer hjälp. Det är inte likt för alla, det finns ingen lösning som är universal för oss alla när det gäller psyket. Vissa säger "medicin" vissa säger "dödshjälp" vissa säger "lås in dom". Men precis som med ett brutet ben måste man se till personen själv och vilken hjälp just den personen behöver.

Tack för mig.

Allt som inte kränker personens äganderätt. Om persoenen vill ta livet av sig så visst får hon/han det. Hon/Han äger ju sin kropp.

Personen tänker själv: Åh, mitt liv suger. Jag dödar mig själv.

Borde inte hon/han få göra det? Eller tänker du inkräkta på hennes/hans äganderätt?