July 27, 2002
Ogrebeast wrote: Om jag fick en krona för varje gång jag gjort egna mattelösningar. 🙄
Men mina lärare har faktiskt uppmuntrat mig istället och blivit intresserade av hur jag löste problemet (även om de inte alltid fattade). Men så hade jag ju det där (faktiskt många gånger irriterande) snille-ryktet som gjorde att lärarna lyssnade mer på mig än på andra kanske. Jag vet kompisar som inte alls var lysande på matte men som ibland hittade genialt enkla lösningar, men då var lärarna inte lika lyhörda. :bash:
BTW, jag vill också se hur du löste det som läraren vägrade acceptera. Blir nyfiken nu. 😀
Du förstår att man blir rädd för dig ibland va?
:bgrin:
January 13, 2004
Gah det där känner man ju igen! Minns i ettan i grundskolan när jag räknade ut hela matteboken på en kväll.. Nästa dag blev läraren fly förbannad för att jag inte hållt hennes sega tempo och "gjort som alla andra" (alltså inte räkna nåt hemma) så jag fick sitta i skamvrån varje gång det var matte till dess att boken var slut för alla andra :burn: :burn: :burn: Kärringjävel!
March 20, 2003
Gymnasielärare är oftast inga genier (och de behöver inte vara det).
Om en lärare har lärt ut på ett sätt i 20 år vill personen antagligen fortsätta med det och har inte ngt intresse av att lära sig ngt "nytt" sätt.
En annan förklaring är att lärare håller idag kurser de egentligen inte har utbildning eller kunskap till och har därför helt enkelt inte möjlighet att tänka utanför kursplanens ramar.
November 29, 2001
CoLiC wrote: Varför får man inte räkna som man vill om bara svaret blir detsamma? Det är ju så idiotiskt att hämma utvecklingen hos någon såhär bara för att man anser att det bara finns ett sätt att göra det på!
Jag förstår hur du känner men jag fölrstår lärarnas tankegång också.
Som du själv säger glömde du bort hur du hade räknat ut det.
Poängen med själva övningen är inte att du ska lista ut vad svaret är. Svaret i sig är inte värt något.
Poängen är att du ska förstå systemet för hur du räknar ut den typen av tal och hur du identifierar olika ekvationer.
Men visst ofta kan man komma på sätt som känns bättre att lösa ett tal. Problemet är ofta att desto mer komplexa ekvationerna blir desto svårare blir det med hemmaknåpade lösningar.
Det är också mycket svårare för en lärare att sätta in sig i ditt egna system om det visar sig att du räknat fel.
Så jag tycker nog inte att det är så farligt ändå.
Även om jag själv alltid ylade om samma sak när jag läste matte på gymnasiet.
För all del, experimentera själv men se också till att lräa dig de allmänt vedertagna systemen så att dina lösningar inte blir engångslösningar som du bara använder en lektion.
November 22, 2001
Naturligtvis bör man få lösa problemen på vilket sätt som helst bara man kan motivera och visa att det verkligen fungerar.
Däremot finns det ju många väldigt dåliga lärare i skolorna nuförtiden och en del av dem tror att deras sätt är det enda rätta.
Sen kan det ju vara så att man ska lära sig lösa problem på ett visst sätt, men jag tror knappast det existerar i matte b.
(för er som läst lite mer matte tänker jag på diff-ekvationer och laplace-transform t ex)
September 20, 2001
Boomhauer wrote: Gah det där känner man ju igen! Minns i ettan i grundskolan när jag räknade ut hela matteboken på en kväll.. Nästa dag blev läraren fly förbannad för att jag inte hållt hennes sega tempo och "gjort som alla andra" (alltså inte räkna nåt hemma) så jag fick sitta i skamvrån varje gång det var matte till dess att boken var slut för alla andra :burn: :burn: :burn: Kärringjävel!
Detta är fanimej mobbing!
Skulle det vara så att min son kommer hem från skolan och har fått en utskällning av läraren för att han är "för duktig" så skulle läraren få sig en ordentlig utskällning!
1 Guest(s)