October 16, 2003
Spyder wrote: Hmm de tänkte ja inte på men ändå så skulle man ju lätt märkt de när du försökt ta på dej dom 🙂 Faaast KLART! Hade man fått dit en riktigt het brud och man skulle vilja "göra nå" skulle man bli pissed om alla va trasiga haha.. Tur de finns dagen efter piller 😀
finns det för sjukdomar? hmm inte vad jag vet iaf... det kan ju förstöra ens liv...
vad skulle du säga om du fick reda på att du hade HIV?
November 4, 2001
jag har bara slagit någon en gång, och det var en kille som gick i 4:an när jag gick i 5:an. Nej det var inte fegt, för han hade gett mig örfilar en massa gånger, men jag brydde mig inte om det. Sen en gång fick jag nog och gav honom EN enda snyting. Vad händer då? jo jag får rast på annan tid (typ det värsta straffet man kunde få, eftersom man inte kunde vara med de andra och spela fotboll på rasterna).
Tilläggas kan att den jag slog var ett psyko som senare kom in i klassrummet och kastade saxar på mig.
January 23, 2002
Ogrebeast wrote: *Text*
Jag skulle kunna nita de flesta eftersom jag är tränad i fighting, och faktiskt jävligt duktig, men det handlar om psykologi, psykologi och åter psykologi.
*Mera text*
*host*fjortisskryt*host*
Nä, det var bra skrivet Ogrebeast, som vanligt när det gäller dig.
Du kan det där med att formulera dig och dina ståndpunkter har än så länge varit mycket bra och i likhet med mina i de diskussioner som uppstått på forumet.
Men jag har bara varit i någorlunda riktigt bråk en enda gång i mitt liv och det var i sexan om jag inte minns fel, alltså när jag var 12 år.
Var en kille i klassen som trackat mig ett bra tag och verbala motangrepp gav inget resultat så till slut tröttnade jag och när han ändå var på mig fysiskt så tog jag chansen och drog jag ner honom i golvet.
Han slutade trakassera mig och undvek mig ett litet tag men sen var det inte mer med det, ingen annan som trakasserade mig heller efter det.
Jag och personen fick ett normalt förhållande inte så långt efter det. Redan i sjunde klass, då vi istället gick i parallellklasser, så umgicks vi som normala människor, vi var inte bästisar och är det fortfarande inte men vi respekterar varandra som människor och pratar med varandra titt som tätt på en helt normal nivå.
Inget gammalt groll här inte. 🙂
July 19, 2001
Öwall wrote: finns ingen som har någon anledning att bråka med mig.
Samma här för mig.. Jag har aldrig någonsin varit i ett slagsmål faktiskt.. Jag blev iof slagen riktigt hårt i ryggen en gång.. Men det förtjänade jag fan, jag drog nämligen ett lite taskigt skämt åt en tjockiskompis :D....
January 13, 2004
Jo var och varannan dag, under fyran i mellanstadiet om jag inte missminner mig. Var en kille om bara inte kunde hålla sig ifrån mig. Ständiga tjuvnyp och kommentarer.. Såvitt jag kan minnas var det aldrig jag som började (var 10 år sen), utan alltid när man fått sig en och annan kommentar eller tjuvnyp som jag sa nåt fint tillbaka som t.ex. hjälplärarens lille gullegris etc (jo jag visste var det tog på honom iaf) och då visste man att slaget/sparken skulle komma vilken sekund som helst. Dock brukade det bara ta en 5 minuter så låg han och kved på golvet.. precis varenda gång. Att han aldrig lärde sig.. 🙄
Dock så kunde jag alltid kontrollera mig men eftersom han aldrig slutade innan han var så illa däran att han inte kunde göra något så slutade det alltid med att han blev rätt tilltufsad.
Även om adrenalinkicken var mäktig som satan så hatade jag att slåss och det är inget jag är stolt över. Men om sanningen ska fram kändes det lika gött att se honom ligga och kvida varje gång. (Om han inte kunde lära sig att sluta börja bråka med fel person efter hundratalet nederlag så kunde han gott ha det) Sen började han på nån slags kampsport och trodde han skulle "flykicka" skiten ur mig och då kändes det ännu bättre efteråt :bgrin:
Jag har faktiskt ingen aning om varför han alltid var på mig. Visserligen bråkade han med praktiskt taget alla men bara någon enstaka gång. Han muckade t.o.m. med en kille som var 2 år äldre och dubbelt så stor ganska ofta, och utfallet brukade vara därefter
Sen dess har jag dock inte rört ett hår på någon förutom en gång i sexan (började med att en kille sparkade mig i ryggen efter en del tjafs och slutade med att han satt snyggt och prydligt längs en vägg. Skickade honom nästan genom en glasruta men men.. då var jag inte lite arg efter sparken i ryggen. Det kändes bra efteråt) och en i sjuan som jag ångrar än idag.. efter en del gruff så fällde jag en kille som föll väldigt olyckligt och landade med hakan i en fönsterkarm i marmor. Mår lite dåligt varje gång jag tänker på det även om han klarade sig oskadd.
Jag har aldrig slagit någon på käften och sen det som hände i sjuan har jag inte slagit tillbakt ens om någon slagit, örfilat eller knuffat omkull mig rätt i en djup vattenpöl (inte för att jag inte kunnat slå tillbaks, var faktiskt bra vältränad i gymnasiet) utan istället hoppats på att deras samvete skulle bestraffa dom.. Naivt kanske men jag kan väl bara hoppas att det funkat..
edit: jo det var ju en gång till hehe.. Jag minns inte exakt när men det var väl i sexan, sjuan nån gång.. Jag hade klättrat upp och satt mig 2 meter upp i en tvättställning när en kille helt oprovocerat slänger en stor jävla sten, minst 1dm i diameter rätt mot huvudet på mig. Hade jag inte tittat åt rätt håll just då och duckat hade den garanterat träffat mitt i prick och jag kunde ha slutat medvetslös/död på marken. Då tog det eld och han fick en grundlig inspektion av grus på nära håll. Det kändes riktigt dåligt eftersom han bodde hos oss i ett par dagar medan hans föräldrar var bortresta. Sen hade han sönder min skrivbordslåda skitungen.
August 22, 2001
Håller helt med Ogre!
Själv har jag mött våld på nära håll. Min då 5-åriga syster Amanda och hennes jämngamla kompis Alfred lekte ute. En stund senare kommer Alfred gråtandes in och tar sig för huvudet. Det visar sig att Amanda slagit en träplanka i huvudet på honom.
På pappas fråga om varför hon gjorde så förklarar hon själv: "Jag bara gick här och svängde lite med plankan och så råkade Alfred stå i vägen precis där jag skulle gå."
Så starka är de flesta anledningarna till våld, enligt mig...
March 5, 2002
Slåss regelbundet mot min bror, mest för att han "tigger" om det 😛
Han är 16, jag är 18. Storebror betyder inte mycket i dessa åldrarna.. ganska lika kroppar. Men jag lyckas ändå vinna varje gång, hans taktik brukar vara sparkar och ligga på rygg. Jag använder knytnävarna och tar grepp 😛
OBS, allvarligt slagsmål, inget "lekslagsmål" som brorsöner kanske har. Farsan har fått komma emellan ett par gånger.. 😕
July 13, 2002
Aldrig behövt slåss ordentligt (lite i grundskolan men inget utöver blåtiror)... glad för det.
Jag blir så jävla lack så det skulle nog inte vara braom det gick så långt, nån skulle förmodligen behöva göra illa sig en del.
Enda gångerna jag riskerat bråk så är det mina kompisar som hamnat i trubbel, kan låta lite jobbigt men då för stunden så finns inte en tanke på att det kan vara dumt att slåss... man bailar inte på en polare. Fast mina kompisar brukar klara sig själva, blir oftast inget... bara fjortishormoner 😉
Men det blir liksom mera och mera desto mer man går ut, finns så jävla många idioter där ute; tror det är omöjligt att undvika bråk om man går ut tillräckligt. Fyller 18 nu på lördag... fråga mig samma fråga igen om ett år lär jag ha fler historier :/... hoppas inte iofs.
October 1, 2002
Aldrig varit indragen i något riktigt slagsmål om jag ska vara ärlig. Dock har det varit nära väldigt många gånger.
Hade en "polare" i högstadiet som flippade för minsta lilla. Om man käftade emot honom för något till synes ovesäntligt kunde grabben flyga över en och börja utdela käftsmällar.
Som tur var hade man alltid lite normalt funtade vänner i närheten som kunde avstyra det hela innan det blev något allvarligt.
Men adrenalinkick. Ja.
March 1, 2004
Shinji wrote: Aldrig varit indragen i något riktigt slagsmål om jag ska vara ärlig. Dock har det varit nära väldigt många gånger.
Hade en "polare" i högstadiet som flippade för minsta lilla. Om man käftade emot honom för något till synes ovesäntligt kunde grabben flyga över en och börja utdela käftsmällar.
Som tur var hade man alltid lite normalt funtade vänner i närheten som kunde avstyra det hela innan det blev något allvarligt.Men adrenalinkick. Ja.
Hade han typ damp eller nåt?
October 1, 2002
Festis, något åt det hållet.
Grabben hade redan problem i lågstadiet.
Det blev ganska uppenbart att han led av någon form av psykisk störning då han exempelvis helt plötsligt kunde börja kasta saxar på läraren för att han inte fick sin vilja fram i någon fråga.
Hoho. Jag kan berätta en hel del om den här killen. Dock har han ordnat upp sitt liv på senare dagar och är nu en fullt "normal" människa :bgrin:
March 1, 2004
Shinji wrote: Festis, något åt det hållet.
Grabben hade redan problem i lågstadiet.
Det blev ganska uppenbart att han led av någon form av psykisk störning då han exempelvis helt plötsligt kunde börja kasta saxar på läraren för att han inte fick sin vilja fram i någon fråga.Hoho. Jag kan berätta en hel del om den här killen. Dock har han ordnat upp sitt liv på senare dagar och är nu en fullt "normal" människa :bgrin:
Läskigt med sånna människor 😛 Vem vet, det kanske kommer tillbaka O_O
6 Guest(s)