Log In
Home
January 8, 2005
Offline
Har alltid varit ganska säker på min sak, på hur livet bör vara och hur jag vill att mitt liv ska se ut eller iaf vad jag kämpar emot.
nyligen eller rättare sagt 1-2 år sedan så har jag stadigt blivit mer deprimerad och mer förvirrad ju längre tiden går.
jag känner nu att jag är i ett stadie att jag inte längre bryr mig, det är för mig en väldigt läskig känsla.
iaf så har jag tagit in en hel del med åren som gått, tex saker som "tror du att två människor kan finna varandra och leva ihop resten av deras liv?" hade för mig ett självklart "ja", för inte så länge sen, nu mera är det ett defenetivt Nej, jag har ingen i min omgivning, ingen som jag kan referera till som styrker ett "ja", sorgligt ?
vad går livet ut på då ? i min mening är det att man ska må bra, ha kul i den mån att man känner att man inte missat nått i livet, utan att förstöra för andra, och då den stora punkten, dela allt med en när och kär. "happiness is only real, when shared".
just det där som jag nyss listade, är något jag känner är omöjligt, jag är inte den som brukar ha lätt att hitta nån jag vill leva med, som jag kan älska, och jag har tapapt hoppet, jag tror inte på männskligheten jag tror inte på ett lykligt liv, jag tror inte på att jag kommer må bättre än vad jag gjort, och inte nog med det, jag har ingen ork att förändra min vardag, jag har det säkert bättre än många andra, men livet handlar inte om pengar eller välstånd (nu slavar jag på ett kontor för minimum lön, och har knappt råd att leva, men som jag sa, de finns de som har det sämre). Det är psyket som måste må bra, och hur mår man bra ? jag vet inte det, jag bryr mig inte.
jag whinar inte för er som tänker skriva "whine" för att whinea så måste man bry sig om nått, jag bryr mig inte, jag tänkte en disskussion här kanske får mig att göra det, NH har en hel del människor som är rätt klipska som klarar av att leva normalt utan att bli galen och psykiskt sjuk.
finns ingen mening med inlägget heller, mer än att skapa kanske en disskusion så läs inte in för mkt med det här. jag ska inte ta livet av mig, iaf inte vad jag vet än.
April 24, 2007
Offline
du måste ut och träffa nya människor och tänka annorlunda. klart det finns nån för dig. kanske har du letat på fel ställe?
det viktigaste är att du är arlig mot dig själv och kämpar, livet är ju vad man gör det till.
kanske dags o flytta o skaffa nytt alltihop? prova storstan nu när du har bott i en liten stad så länge.
att ge upp är inget alternativ, tänk positivt och kämpa på så ska du få se hur kul du kommer ha 😉
mvh / nvidiaamd
November 18, 2003
Offline
Det är väl de här gamla vanliga skiten livet går ut på, villa vovve volvo, jobba me något jobb man vantrivs me men se glad ut ändå.
Jag ser inte heller någon mening att bygga upp nånting som försvinner när man dör men det är under tiden man byggt upp det man hittar glädjen antar jag.
Kanske man skulle skaffa sig en stuga med kök toalett och ett rum med säng och odlat sina egen mat osv och hållt på i 50 år.
Njet jag tror jag håller mig till att vantrivas och inte tro på det jag gör men göra det iallafall:)
January 12, 2004
Offline
Lifes a bitch, then you´ll marry one... 
Det kallas livet...
Alla drabbas av detta förr eller senare på olika nivåer.
Vissa drabbas lika snabbt som fis i en storm och andra försöker ta livet av sig.
Det som är positivt är att du är medveten om det, för hade det varit riktigt illa så hade du inte märkt nåt, utan bara gjort en spiraldykning ner i det bottenlösa hålet.
Livet ska vara en berg&dalbana, för hur ska man annars veta att man mår bra och har det bra?
När det gäller kärleken så är det bästa rådet jag kan ge är att sluta att leta...
Det kommer när det kommer.
January 8, 2005
Offline
jo har haft min del av seriös kärlek, vi gjorde allt.
orkar man göra det igen ? jag är inte så säker på det. men svaret kanske är ja.
var inte så mkt kärleksproblem, men en del av det är ju självklart det, kom på att jag skrivit en tråd om det för ett tag sen också, det är väl en del av kakan.
otroligt hur långt det kan gå.
obelix, jag gillar din syn på livet, ska bara anamma den så kanske jag kan gå framåt också.
men visst är livet en berg och dalbana, men om man vare sig bryr sig värst mkt när man är på toppen eller när man är i botten ? känns som jag är varken eller, det är en medel på allting.
men antar det är mer en "welcome to life" än något annat.
ska man uppfostra barn i en bubbla, jag känner att jag växt upp fram till 20 års ålder iaf i en bubbla om falsk säkerhet och en insyn i saker och ting som är positiv och självklar.
från 20 och 3-4 år framåt, så ser jag hela skiten som en stor lögn, jag kanske borde vara taksam som har fått en så trygg och lugn uppväxt, 2 föräldrar, men när man stått på egna ben några år, inser man att saker och ting är inte som man har lärt sig, vilket gör att det blir en kontrast, en slags klyvning av nuvarande erfarenheter och det man har blivit uppfostrad med och lärt sig, att så är verkligheten.
en bra uppväxt är nog en blandning av allt. jag fick skiten senare i livet än andra, antar jag.
och efter några år så börjar jag väl tänka för mkt på det, och nu är jag här. grå, trött, och meningslös.
November 27, 2003
Offline
Polekatt wrote: jo har haft min del av seriös kärlek, vi gjorde allt.
orkar man göra det igen ? jag är inte så säker på det. men svaret kanske är ja.
När du träffar henne kommer du inte fundera. Du kommer bara göra det. Det går av bara farten, du tänker inte på det. Tankar på om det är värt besväret kommer inte finnas.
Det känns tungt ibland, men det passerar.
//Andreas
April 3, 2007
Offline
Jobba som faan o ta pengarna o dra ut o res ett år! Sätt dig i ett torn i belgien o fundera på livet, läs gamla böcker skrivna av bra författare james joyce eller nått... ha kul bara så kommer resten med av sig själv, funkar för mig iaf! och sen så bryr jag mig inte ett dugg om nått negativt, ja nått men inte så att det påverkar mig negativt.
De e mitt tips, funkar som sagt för mig, men alla e ju inte som jag, men nu har du ett till tips att tugga på!
ETT TIPS OM DU INTE FÅR TJEJER ÄR ATT LÄSA BOKEN "THE GAME" / "SPELET" - på svenska... Även om den funkar eller inte för dig så kan jag säga att du lär dig en del endå! Jag rekomenderar starkt att läsa ut hela innan du får för dig att ge upp!
February 17, 2004
Offline
Polekatt wrote: jag känner nu att jag är i ett stadie att jag inte längre bryr mig, det är för mig en väldigt läskig känsla.
iaf så har jag tagit in en hel del med åren som gått, tex saker som "tror du att två människor kan finna varandra och leva ihop resten av deras liv?" hade för mig ett självklart "ja", för inte så länge sen, nu mera är det ett defenetivt Nej, jag har ingen i min omgivning, ingen som jag kan referera till som styrker ett "ja", sorgligt ?
Är det kärleksbekymmer vi snackar här?? För du är inte ensam om det här, skulle tro att många känner som du gör, jag är en av dom.
Vem letar du efter, vem söker du?
Polekatt wrote:
vad går livet ut på då ? i min mening är det att man ska må bra, ha kul i den mån att man känner att man inte missat nått i livet, utan att förstöra för andra, och då den stora punkten, dela allt med en när och kär. "happiness is only real, when shared".
Man kan ha kul utan att leva med någon partner (chick, man eller transa). Något jag har lärt mig. Jag tror inte jag skulle vilja ha familj, med fru och barn och en illaluktande hund som skiter i huset varannan dag. För mycket ansavr och förpliktelser. Men visst en tjej jag tycker om vill jag ju träffa.
Polekatt wrote:
just det där som jag nyss listade, är något jag känner är omöjligt, jag är inte den som brukar ha lätt att hitta nån jag vill leva med, som jag kan älska, och jag har tapapt hoppet, jag tror inte på männskligheten jag tror inte på ett lykligt liv, jag tror inte på att jag kommer må bättre än vad jag gjort, och inte nog med det, jag har ingen ork att förändra min vardag, jag har det säkert bättre än många andra, men livet handlar inte om pengar eller välstånd (nu slavar jag på ett kontor för minimum lön, och har knappt råd att leva, men som jag sa, de finns de som har det sämre). Det är psyket som måste må bra, och hur mår man bra ? jag vet inte det, jag bryr mig inte.
Du kanske ska hitta din "grej" i livet. Nåt du trivs med att göra. Vissa börjar i körskola andra flyttar till Cuba och röker cigarr. Jag har tex fått lite intresse för bergsklättring, något jag ska fundera på att börja med (helst arrangerade projekt).
Polekatt wrote:
finns ingen mening med inlägget heller, mer än att skapa kanske en disskusion så läs inte in för mkt med det här. jag ska inte ta livet av mig, iaf inte vad jag vet än.
Så här kände jag också för några år sedan, riktig depression med självmordstankar. Satt mest hemma och stirrade i väggen. Nu har jag hittat min grej i livet och mår hur bra som helst.
Finns dock en nackdel med att må bra i livet: Du blir rädd för att trilla av pinnen
April 10, 2003
Offline
Tja vad kan man säga, börjar bara tro att det är det här som är vardagen för dom felsta fast merparten bara håller igen och matar vidare.
Har själv varit i det här stadiet med att inget spelar nån faktist roll och allt bara är grått i c:a 6år nu.
Men vadfan ska man göra?
Det värsta med det är att jag i mitt fall inte faktist har nån anledning att vara nerstämd vilket i sin tur får mig att känna mig sämre.
Nått som jag har börjat att känna mig orolig för de senaste åren är att jag börjar känna avsmak och hat för andra människor, visst har alltid varit lite misantropisk av mig men det börja ligga på en helt annan nivå nu.
Aja vet inte direkt var det var för mening med det här inlägget igentligen men kände böra för att göra ett tillägg.
September 12, 2001
Offline
Oj vilka dysterkvistar det finns i den här tråden. 😀
Jag har min metod att må bra och det är att vältra mig i melankolisk musik och sedan mår jag alldeles finfint. Men det är min metod det och passar långt ifrån alla. 🙂
Tyrfing wrote: Tja vad kan man säga, börjar bara tro att det är det här som är vardagen för dom felsta fast merparten bara håller igen och matar vidare.
Har själv varit i det här stadiet med att inget spelar nån faktist roll och allt bara är grått i c:a 6år nu.
Men vadfan ska man göra?
Det värsta med det är att jag i mitt fall inte faktist har nån anledning att vara nerstämd vilket i sin tur får mig att känna mig sämre.
Nått som jag har börjat att känna mig orolig för de senaste åren är att jag börjar känna avsmak och hat för andra människor, visst har alltid varit lite misantropisk av mig men det börja ligga på en helt annan nivå nu.Aja vet inte direkt var det var för mening med det här inlägget igentligen men kände böra för att göra ett tillägg.
Jäkla misantrop där!
Sluta genast med den där skitmusiken du matar dina öron med och gå över till 2-kanal så blir det bättre ska du se. 😉
February 12, 2003
Offline
skiroy wrote: Jäkla misantrop där!
Sluta genast med den där skitmusiken du matar dina öron med och gå över till 2-kanal så blir det bättre ska du se. 😉
Pff, inget fel på hans musiksmak.
Men det måste sägas, folk har börjat tycka att till och med jag är trevlig sedan jag skaffade flickvän. Har väl allmänt blivit gladare av mig, antar jag. Och det var inte direkt planerat, hon bara ramlade in i mitt liv väldigt hastigt och lustigt. 😉
June 17, 2001
Offline
Tråkigt att höra att du har en svacka i livet, Polekatt.
Jag kan bara bistå med klyshor ang depritionen.
Alla hamnar i den fasen ett par gånger under livet men det ordnar sig om man INTE försöker för hårt.
Ta det lugnt, ställ inte för höga krav på dig själv.
Ang jobb...
Först och främst, försök att jobba på lite hårdare än andra, under ett par månader så listar du upp på papper om varför du ska ha mer lön eller också kanske en bättre tjänst. Fjäska inte för chefen, utan bli polare med chefens chef!
Funkar inte detta så kan man kan alltid söka nytt.
Det är inte så svårt att söka nytt jobb om man är medveten om att man kan få 100 "nej" innan man får ett "ja", man får bara ge det lite tid. Några timmar i veckan, ett par anställningsintervjuer och vips så har man nytt jobb med bättre lön.
Tips ang kärlek och musik kan jag inte ge för då vet jag att Skiroy kommer att hugga mig i ryggen med en trubbig isoleringskniv 😛
/FD. Crew ffs
"A computer let's you make more mistake's faster than any invention in human history - with the possible exceptions of handgun's and tequila"
1 Guest(s)
