Tänkte skriva en insändare ang homosexuella.|Page 2|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

skiroy wrote: [quote=denstore][quote=Delph1] Tja, när jag själv var liten så såg inga av mina kamrater några problem med att jag hade en annan härkomst än vad dom hade, men däremot deras föräldrar hade väldigt svårt för det.

Dessutom så för barnet som växer upp med två mammor/pappor så är ju det helt naturligt så det kommer knappast lägga någon vikt vid det. Och gör inte det barnet det så kommer med största sannolikhet inte de andra bry sig heller. Men det beror också mycket på vad deras föräldrar har tutat i dom också. Har dom stått och påpekat hela tiden att den där Martin som har två pappor han är farlig så kommer det givetvis inte gå så bra, men för barnens del så spelar det knappast någon större roll. De vill snarare bara ha en till lekkamrat än något annat.
Så vad jag lärt mig iaf så beror det hela väldigt mycket på hur det adopterade barnet ser på saken och för det så är det ju självklart att man kan ha två pappor/mammor.

För mig känns det som om det är de vuxnas trångsynthet som är problemet och inte barnens. Under den tid jag arbetat med barn så har jag aldrig varit med om att det varit något sådant iaf.

//Andreas

Jo, alla har ju olika erfarenheter, och det är väl helt naturligt. Dock så har jag helt andra upplevelser.

Ja och dina erfarenheter är inte helt allenrådande. 😉

Har jag påstått det? Dock så kan jag ju säga att jag har vikarierat såväl på dagis som i grundskolan. Jag har sett barn som har varit totalt vidriga mot avvikande kamrater. Tjocka, smala, mörkhyade, ljushyade, med glasögon, rödhåriga, fräkniga, små, stora, ja vad fasen som helst. Och flera gånger har de som har varit värst, haft föräldrar som har varit totalt oförstående och starkt avståndstagande från detta beteendet. Barn är knappast öppensinnade. För att vara öppensinnad behöver man veta vad som är rätt och fel, och det vet sällan barn. Det är ju det som man skall lära sig under uppväxten.

denstore wrote: Har jag påstått det? Dock så kan jag ju säga att jag har vikarierat såväl på dagis som i grundskolan. Jag har sett barn som har varit totalt vidriga mot avvikande kamrater. Tjocka, smala, mörkhyade, ljushyade, med glasögon, rödhåriga, fräkniga, små, stora, ja vad fasen som helst. Och flera gånger har de som har varit värst, haft föräldrar som har varit totalt oförstående och starkt avståndstagande från detta beteendet. Barn är knappast öppensinnade. För att vara öppensinnad behöver man veta vad som är rätt och fel, och det vet sällan barn. Det är ju det som man skall lära sig under uppväxten.

Inte alls...jag har inte påstått att du har påstått det. 😉

Det jag däremot tänker på utifrån min erfarenhet som förälder är att jag inte delar din uppfattning helt och hållet i detta ämne.
Det är som sagt att man kan ha olika erfarenheter...

denstore wrote: [quote=Delph1] Skillnaden är väl just det att de inte vet vad som är fel, medan vuxna anser att det är fel. Om barnet som har papporna inte tycker det är fel så kommer inte heller de andra reagera på det, så tillsvida inte de vuxna propagerar för det så klart.

//Andreas

Barn behöver inte ens veta om något är rätt eller fel för att retas. Det räcker med att något är avvikande för att de skall ta till det som ett bräckjärn. De går på intuition, och slår där det gör ondast. Om någon inser att den han för tillfället är sur på, har två pappor, då kvittar det i hans ögon om det är rätt eller fel att sätta igång hela mobbingcirkusen, sålänge han själv gör vinst i det hela.
Jag vet inte om det är så att barn påminner mig om företagsekonomer, eller om det är företagsekonomer som påminner om barn. Summan blir i alla fall egoism och trångsynthet.

Du verkar utgå ifrån att barn är onda 😀

//Andreas

Coore wrote: [quote=hawkie]Visst, det ser väl bra ut. Jag hade nog tryckt på hur barnet skulle må med att i skolan berätta för sina kamrater att han/hon har två pappor eller två mammor.

Jag tror det finns kraftig risk för mobbning av barnet, just som du sa för att det inte tillhör normen. Så då är det barnet som tar smällen för att dess föreldrar är homosexuella även om dom är bra föreldrar.

Sen kan det vara psykologiskt jobbigt, då barnet inte riktigt kan sätta det hela i sammanhang..ex: Barnets kompisar har ju en mamma och pappa, vem kan jag kalla mamma och vem ska jag kalla pappa? Mina föreldrar är två män, betyder det att det ska vara naturligt för mig att dras till mitt egna kön? Sexualkunskap, hur gör mina föreldrar?

Knivigt värre.

En viktig fråga i homoadoption tycker jag.

Det må hända att barn blir mobbade för detta, men ifall deras alternativ är att bo på gatan så tror jag de flesta hellre väljer att bli mobbade

Fel, såhär 5 år efter hade jag hellre bott på gatan än att bli mobbad, även om det inte var för att jag hade två mammor eller pappor.
Lider fortfarande av men sen den tiden. Tar år och dar innan jag kan lita på någon, har väldigt svårt att föra samtal öga mot öga med någon jag inte känner så väl, jag blir lätt förbannad och verbalt aggressiv (I bit back)... Massor av andra småsaker också. Även fast det slutade då jag kom till gymnasiet så går inte ränderna ur trots att det vart som en befrielse.

Hellre gatan än att måste bygga upp sina sociala kunskaper från den där luftfickan 10 meter under källaren mitt i livet.

EDIT: Dock hellre mobbad än mobbare, det blir många gravar att urinera på senare i livet då dräggen knarkat ihjäl sig.

denstore wrote: [quote=Delph1] Skillnaden är väl just det att de inte vet vad som är fel, medan vuxna anser att det är fel. Om barnet som har papporna inte tycker det är fel så kommer inte heller de andra reagera på det, så tillsvida inte de vuxna propagerar för det så klart.

//Andreas

Barn behöver inte ens veta om något är rätt eller fel för att retas. Det räcker med att något är avvikande för att de skall ta till det som ett bräckjärn. De går på intuition, och slår där det gör ondast. Om någon inser att den han för tillfället är sur på, har två pappor, då kvittar det i hans ögon om det är rätt eller fel att sätta igång hela mobbingcirkusen, sålänge han själv gör vinst i det hela.
Jag vet inte om det är så att barn påminner mig om företagsekonomer, eller om det är företagsekonomer som påminner om barn. Summan blir i alla fall egoism och trångsynthet.

Det är bra att du trots dina erfarenheter fortfarande är positiv. :bgrin:

Jerry wrote:
Det är bra att du trots dina erfarenheter fortfarande är positiv. :bgrin:

Det handlar inte om att vara positiv eller negativ. Det handlar om att vara realist. Hela det här L'Enfant Sauvage-jolmet om att barn skulle födas goda och oförstörda är rent nys. Människor är flockdjur, och beter sig som sådana. Som jag skrev innan, så handlar uppväxt och uppfostran om att lära sig känna empati och visa hänsyn. Det är det som gör oss till människor. Djur lär sig det aldrig. Förhoppningsvis gör de flesta människor det.

denstore wrote: [quote=Jerry] Det är bra att du trots dina erfarenheter fortfarande är positiv. :bgrin:

Det handlar inte om att vara positiv eller negativ. Det handlar om att vara realist. Hela det här L'Enfant Sauvage-jolmet om att barn skulle födas goda och oförstörda är rent nys. Människor är flockdjur, och beter sig som sådana. Som jag skrev innan, så handlar uppväxt och uppfostran om att lära sig känna empati och visa hänsyn. Det är det som gör oss till människor. Djur lär sig det aldrig. Förhoppningsvis gör de flesta människor det.

Jo jo, det håller jag med dig om.

Jag är för tillfället ute i en skola en gång i veckan och kör ett program ämnat just att förbättra sociala och emotionella kompetenser hos skolbarn. Väldigt intressant.

-=*ThE_cRoW*=- wrote: [quote=Delph1][quote=Cezar]Alltså.. insändaren har ju delvis rätt att homosexuella föräldrar inte blir några bra föräldrar.
Ungen kommer ju få en vrickad syn på livet, helt klart.

Kvalificerat skitsnack.

//Andreas

Beror på hur man ser det. Men han kunde dock ha börjat med att läsa insändaren rätt. 🙂

Det hade varit en början iaf 🙂

//Andreas