The real Piteå|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Ja så då har man äntligen kommit hem då från Norrland efter en visit hos Skidan. Många har ju tyvärr aldrig haft möjlighet att se denna del av landet och det finns ju rätt förklarliga skäl till det. Först och främst ligger det ju så förbannat långt bort.

Hur som helst så började resan upp från Jönköping efter ett avslutat DH med en del kul överklockning och ett Bunguru Wa som nog knäcker allt vi haft tidigare. (Grattis Zupher!).

Hoppar på tåget och efter ett byte i Falköping var man så på g uppåt. Allt verkar fullt normalt och tåget tuffar på uppåt. När klockan började bli lite mycket så var det dags att dra ner slafen och sova några timmar. Resan tar 16h trots allt så lite sömn var ju inte fel.

Jag vaknar på morgonen därpå och tittar ut och blir helt ställd. Ett förbannat polarlandskap sträcker ut sig och det är totalt jävla ljust ute. man såg hur renarna stog och slog i snön för att desperat få fram något att äta, men icke. Kung Bore hade andra planer. Längre bort ser man ett lodjur jaga några skotrar.

Desto längre vi färdades desto mindre såg man. Antingen skymdes fönstren av alla träd eller så var det bara vitt. Man kunde kanske skymta en och annan isbjörn, men det kan lika gärna varit ljuset som spelade mig ett spratt.

Väl framme i Älvsbyn, där vi skulle byta till Pite med buss, så ser jag dock garanterat vad som är en isbjörn. Han försöker rota igenom en sopkorg efter något att äta. Jag tittar runt och ingen verkar bry sig. Jaha tänker jag och ska lyfta upp min väska när ser hur en grupp pingviner står i en ring och gaddar ihop sig om något. Plötsligt löser de upp ringen och radar upp sig. KVÄK! KVÄK! KVÄK! hör man när de helt plötsligt stormar fram mot isbjörnen i ett försök att driva bort han. Det är var jag trodde i alla fall, men ack så fel man kunde ha. De var inte intresserad av hans sopor utan av honom. De stormar fram och kväker som bara den och när isbjörnen ser detta så flyr den så fort den kan. Ner i Piteälven och väl där ute så kliver han upp på ett isflak som finns mitt i strömmen. Pingvinerna stannar upp vid stranden, en av dom känner på vattnet och ryser till. De ställer sig runt i en ring igen och börjar konspirera. Från ingenstans så drar en av dom fram en sådan där två-person-såg och de börjar kapa en ner träd. "WTF?!" ... Några minuter senare så har de smällt upp en katapult och börjar slunga stora iskulor mot den inte ont anande isbjörnen som sitter ute på sitt flak. Skiroy undrar vad som är så konstigt och jag bara skakar på huvudet och säger "inget".

"Bussen" glider fram till hållplatsen. Den körs av borgmästaren i byn, en av bröderna Stefansson och bussen är egentligen hans traktor med tillhörande harv. Air Condition betod av en fläkt som snurrade när traktorn rörde sig framåt. 3 av 5 blad saknades. Jag slängde upp väskan på harven och vi gled vidare. Andra brodern hade tidigare under dagen plogat vägen så vi skulle komma fram till Piteå. Han är för övright även vice borgmästare i Älvsbyn.

Sakta men säkert glider vi fram på lite skogsvägar, asfalt? HA!, och efter någon timme är vi framme i Pite. Skiroy går på hur de måste bygga ut i Pite eftersom det är brist på bostäder och visst. Det är svårt att hitta iskonstnärer som kan fixa fram blocken smo behövs till igloosen, men samtidigt så kan man ju bygga hus av annat än snö. Skiroy bor för övrigt på fjärde våningen i ett av de större igloosen i Pite. Hiss var ju bara att glömma. Trappan upp var huggen i is, spikdubb rekommenderas, och ner kunde man enklast ta sig med pulka eller stjärtlapp.

Det är för övrigt helt omöjligt att ta foton av Piteå eftersom all snö reflekterar allt ljus så bra. Solen går ju inte heller ner där uppe så solen skiner ständigt!

När jag kommit fram och slängt in min väskan genom dörren, lyx för övrigt, så tittar jag ut genom fönstret, ännu mer lyx, och ser då vad som troligen är samma satans isbjörn som står och rotar i en papperskorg och runt hörnet står samma pingvingäng och konspirerar. Helt plötsligt stormar dom runt hörnet och kväket och isbjörnen får springa igen. Jag ser hur dom försvinner ner för den enda gatan och in i skogen. Jag ryckte på axlarna och fick väl ta det för vad det var.

Senare på kvällen var det dags att dra sig till puben. Ligger för övrigt i samma hus, så man sätter sig på rumpan och glider och tar tre steg åt vänster och går sen in i samma hus. Väl inne så kan man väl säga att skjorta och snygga byxor är ett jäkligt bra sätt att stå ut. Trasig T-shirt och sletan jeans eller något som en gång varit jeans är perfekt. Trevligt som fasen var det dock. Jag gissar att de inte ser så mycket i alla fall på grund av allt hb och giftförädlat pingvin-fläsk de äter. Efter en trevlig kväll så rörde vi oss hemmåt igen.

Dagen därpå så tänkte vi ta en promenad och gå en sväng. Skiroy tittar ut och konstaterar att det ser varmt ut, bara en halvmeter snö, och drar av sig den långärmade tröjan. En annan hade svårt att överleva i full vintermundering när samen vandrade runt i en sleten Ford-t-shirt och khaki-shorts. Lyckligtvis är inte Pite så stort så promenaden tog slut rätt snabbt. 6 igloos +/- en och annan synvilla i snön.

Kvällen så vart det puben igen. Trevligt som fasen.

Midsommar skulle sedan firas med resten av samesläktet, de är inte lika gamla som skiroy, jag gissar att de kom till runt Big Bang, och inte långt före som han gjorde. Systern dök upp i vad som måste varit Erik Marklunds senaste hobbybygge. Jag hade blivit förvarnad om att hon alltid körde för fort. Jaha ok tänkte jag, men inte fasen trodde jag att det handlade om 300 blås genom snåriga skogsvägar som Blomqvist själv skulle bli grön av avund om han såg. Hon hade tydligt knäckt just honom ganska ordentligt i sina yngre dagar, men lovade att inte tävla mer om han lovade att fortsätta. Fort gick det, men inte en skråma på bilen, borträknat mina krampaktiga nagelavtryck i backsätet då.

Mannen där föreslog att vi skulle sitta på balkongen, "det blåser ju bara 25 sekundmeter just nu så vi får ju passa på". Sen att det var -25°C och snön flög åt alla håll spelade tydligen inte så stor roll.
När han rullade ut grillen och ställde den i lä vid huset så blev man lite fundersam, men jävlar att det smakade. Ölen gick alldeles utmärkt till den nyskjutna renen. Man har inte levt om inte smakat kött som nästan fortfarande hade förmågan att röra på sig grillat i full snöstorm. Underbart gott.

Det blev varmare mot kvällen men då övergick snön till regn så det blev ingen kubb tyvärr. Kanske lika bra, jag har hört att same-kvinnorna kan vara riktigt jäkligt taskiga förlorare och ännu sämre vinnare. Det blev lite lugnt och en låda gin skulle visst tömmas istället. De hade beställt den för ett halvår sedan och den hade äntligen kommit fram så nu skulle det firas. Det blev sig så att vi stanna där istället för att ta oss hem då vi inte fick tag på taxin. Hon hade redan hunnit ut i ladugården på morgonen för att mocka när vi försökte nå "växeln".

Det löste sig dock och jag tog mig till Pite igen och därifrån blev att hoppa på bussen till Älvsbyn, lagad AC nu, och där invänta tåget. Jag var tvungen att vänta lite där och jag sätter mig på en i isen uthuggen bänk bara för att skymta isbjörnen i ena ögonvrån komma springande jagad av ett gäng pingviner....

//Andreas