Log In
Home
April 5, 2002
Offline
sitter i rullstol och har märkt att man som person får ett annat bemötande ute i samhället. personer i allmänhet verkar i stor utsträckning ha en uppfattning att personer i rullstol av någon anledning inte har alla indianer i
kanoten. En rullstol har ingen negativ påverkan på intelligensen. vad anser ni i frågan?
November 19, 2007
Offline
Ärligt talat ser jag ingen samband mellan rullstollen och inteligensen....Desutom är inte en av världens just nu smartaste mäniskor rullstolsbunden ?
August 28, 2004
Offline
Nyss hamnat i rullstol så att du jämfört hur du blev bemött förr, och hur det är nu?
Nej, jag anser inte att någon är mindre intelligent för att de sitter i rullstol.
March 10, 2003
Offline
Brukar inte tänka så mycket på folk i rullstol, mer än att lämna plats om de skall förbi en på gångbanan eller i affären.
Hände en gång att en rullstolssnubbe blev sur på mig för att jag hjälpte han ta ner en sak på en hög hylla i affären.
Han menade på att han minsann klarade sig utmärkt själv.
“Never argue with an idiot. They will only bring you down to their level and beat you with experience.”
April 24, 2007
Offline
Intelligensen påverkas knappast åt det sämre hållet men möjligtvis åt det bättre då man måste "tänka till" för att lösa saker då de måste göras annorlunda när man sitter i en rullstol.
Men många ser på rullstolsbundna som "begränsade" och det kanske är det som stör?
April 13, 2007
Offline
Kanske är att folk ser sig som fysiskt överlägsna, och det smittar av sig så att de även, medvetet eller omedvetet, känner sig psykiskt överlägsna. Alltså att de inte har tillräcklig självmedvetenhet att de märker sin attityd. Eller att deras empati är så pass begränsad att de inte reagerar över att de även känner sig psykiskt överlägsna.
August 16, 2003
Offline
Shikar wrote: Men många ser på rullstolsbundna som "begränsade" och det kanske är det som stör?
+1
November 18, 2003
Offline
Tror inte att många ser rullstollsbundna som mindre intelligenta utan däremot att de försöker visa mer hänsyn till denna personen som om dem behöver komma förbi eller liknande.
Vet att om jag handlar och står vid en hylla där en rullstolsbunden också är vid så tänker jag 2 gånger om hur jag placerar mig, mindre jobb för mig att flytta på mig än vad det är för den andra.
January 8, 2005
Offline
Tror som många andra påpekat, att det kan lätt missupfattas.
Jag tar hänsyn till alla sorters människor i samhället och hjälper mer än gärna till utan att de behöver fråga. En person som inte vill ha hjälp av den anledningen att han "kan själv", den personen kan nog uppfatta det som att jag idiotförklarar han. Snarare tvärtom då jag respekterar den personen.
svårt det där, när ska man hjälpa till utan att få den personen att känna sig dålig?
August 22, 2001
Offline
Eller handlar det om fördomar? Jag arbetar med människor som har begåvningshandikapp av olika grader. De flesta av dem sitter också i rullstol. Kan det vara så att "folk" blandar ihop rörlighetsnedsättningen med nedsatt intelligens? För att... de inte orkar tänka efter?
August 22, 2001
Offline
Polekatt wrote: svårt det där, när ska man hjälpa till utan att få den personen att känna sig dålig?
Det svåra ligger i att leva i ett samhälle som inte är/går att anpassa för alla. En rullstolsburen människa befinner sig hela tiden i beroendeställning till andra. Alla andra måste göra något utöver det "vanliga" för att en rullstolsburen ska kunna ha det som "vanligt". Även om det inte är några problem för oss att öppna en dörr eller lyfta ner en pryl från en hylla då och då, upplever kanske den rullstolsburne att han ständigt måste besvära andra.
Så länge vi som inte är rullstolsburna betraktar oss som snälla när vi hjälper till så kommer känslan av underlägsenhet finnas. Jag tror att man måste betrakta en sådan handling som ...netural. Jag lyfter ner en pryl från hyllan för att någon behöver att jag gör det. Det är ingen tjänst eller hjälp (tjänster kräver gentjänster och det är det man vill komma bort ifrån). Det ska vara en handling som ingår i mitt medmänskliga beteende precis som att föra en dialog med kassapersonalen.
December 6, 2006
Offline
Vaniljflickan wrote: .... precis som att föra en dialog med kassapersonalen.
Det där är jag allt för van vid.. alla vill bara tjata tjata tjata tjata "men för tusan jag behöver faktiskt stämpla in dina varor nu, fru Mescherschmidt". :blink:
August 22, 2001
Offline
Hehe, ok. Min poäng var mer att det inte påverkar mig nämnvärt att jag hälsar på kassabiträdet och svarar på tilltal. Även om jag betalar för servicen är det underförstått att vi interagerar med varandra och försöker lösa hela situationen kring mitt köp tills jag lämnar affären. Det var inget bra exempel inser jag nu. Om man har barn till exempel så tror jag att man gör mycket för dem som man helt enkelt gör för att det ingår i ett föräldrarskap. Man förväntar sig inte att få (åtminstonde inte omedelbar) respons i form av "tack mamma för att du hjälper mig att klä på mig, bada mig, borta tänderna, lagar mat". Man kan betrakta det som den typen handlingar.
April 13, 2007
Offline
Vaniljflickan wrote: Om man har barn till exempel så tror jag att man gör mycket för dem som man helt enkelt gör för att det ingår i ett föräldrarskap. Man förväntar sig inte att få (åtminstonde inte omedelbar) respons i form av "tack mamma för att du hjälper mig att klä på mig, bada mig, borta tänderna, lagar mat". Man kan betrakta det som den typen handlingar.
Tvivlar inte på att du har den uppfattningen, men är rädd att väldigt många föräldrar inte ser det så. Ett vanligt argument för att barnet ska hjälpa till i hemmet är att föräldrarna gör ju så mycket för dem. Jag ser ingen anledning till att vara tacksam för en sån sak, det är ju deras skyldighet som de godkände iom att de valde att skaffa mig.
Ett exempel är när jag gick med en stor sak i en butik och mötte en kvinna. Hon var tvungen att gå Lite åt sidan för att jag skulle komma förbi. När jag gått förbi hör jag henne surt säga Varsegod! Hon ansåg alltså att jag skulle vara tacksam för att hon släppte fram mig. Jag såg det som en självklar sak. Har märkt att vissa skaffar barn med attityden att de vill ha någon som älskar dem. Såna personer, och kvinnan jag mötte, är nog såna som hjälper en rullstolsbunden i syfte att få vänlighet tillbaka. De vill vara den gode, och gärna att andra ska se upp till dem för det. En narcissistisk välvilja. Alltså de gör något för andra för att det gynnar dem själva.
October 16, 2003
Offline
emokid wrote: Ett exempel är när jag gick med en stor sak i en butik och mötte en kvinna. Hon var tvungen att gå Lite åt sidan för att jag skulle komma förbi. När jag gått förbi hör jag henne surt säga Varsegod! Hon ansåg alltså att jag skulle vara tacksam för att hon släppte fram mig. Jag såg det som en självklar sak.
Jag ser ett enkelt tack från din sida som en självklar sak också, är det så svårt att öppna munnen och säga ett litet ord?
April 13, 2007
Offline
Bogus wrote: Jag ser ett enkelt tack från din sida som en självklar sak också, är det så svårt att öppna munnen och säga ett litet ord?
Förstår definitivt hur du menar. Jag brukar säga tack i olika situationer. Men, det fanns plats för oss båda, var ingen orsak till att hon skulle ta upp hela gången. Att t.ex stå i en dörröppning är ju ganska onödigt. Och att då "kräva" ett tack när man flyttar sig tycker jag är fel. I trafiken ska man hålla sig till höger, något tack för det förväntas inte. Samma sak tycker jag ska gälla till fots.
Däremot, om det hade varit en väldigt trång gång i butiken. Och kvinnan hade varit tvungen att trycka upp sig mot en hylla för att släppa fram mig, då hade jag sett det som en självklarhet att jag skulle säga tack.
August 31, 2001
Offline
Bogus wrote: Jag ser ett enkelt tack från din sida som en självklar sak också, är det så svårt att öppna munnen och säga ett litet ord?
Och då kommer vi till något som jag tycker är ganska sjukt om man tänker efter..
Varför i hela friden skall man tacka när man får tillbaks växeln på sina surt förvärvade slantar i butiken? Det är ju ganska uppenbart att det är affärsidkaren som tjänar på att jag handlar där och således skulle vara den som stod där och tackade..
Fast lik förbaskat drar man det där "tack" vareviga gång man står där och tar emot växeln.
🙄 😕
ASUS M5A97 - AMD FX-6300 6-core - 12 GB Corsair DDR3 - Gigabyte 7790 2GB GDDR5 - Några TB HDD
Inte så flitig besökare på forum numera, intresset för hårdvara och datorer har minskat rejält. Mer om mej på min SD-kritiska blogg på: http://www.christer.gunnarsson.biz
August 7, 2001
Offline
Förstår vad du menar.
Jag har jobbat med rörelsehindrade i ca 5år nu och jag märker hur illa folk beter sig varje gång jag jobbar mot rörelsehindrade.
Jag kommer ihåg en gång när en ramlade med sin rullstol, han kan ta sig upp själv och då ska han det för att dom ska göra så mycket som möjligt dom kan själva. Då fick jag stans utskällning av en gammal tant för att jag inte hjälpte honom. Samma sak händer i uppförsbackar, kan dom för egen maskin ta sig upp så ska dom det. 🙂
Det handlar om deras egen utveckling och att dom ska bli självständiga att ska göra i stort sett allt själva.
Folk står jämnt och glor, verkligen hundglor. Dom pratar också bäbisspråk med en normalbegåvad.
Listan kan göras hur lång som helst om hur folk beter sig... :burn:
August 7, 2003
Offline
Jag är bara så rädd för Cyborgs :cy:
Nej, men det är nog bara att man kollar lite extra för att det inte är som allt annat. Sen blir man liksom lite förundrad "hur ska jag bete mig nu..." för det bryter mönster, alltså att man är tvungen koppla in hjärnan istället för att handla automatiskt. Exempelvis om jag ska passera en annan gående människa så har man ju beteendemönstret automatiskt inprogrammerat i hjärnan så man behöver inte tänka medans man "väver" sig mellan människor, man kan tänka på annat så att säga medans man går i affären eller vad man nu gör. Sen när det dyker upp en människa i rollstol, så blir det stopp i det normala beteendemönstret och medans man då fumlar och måste tänka på vad man ska göra nu (ska man hoppa och sidan? över? nä, men ni förstår hur jag menar...) så står man där och stirrar som en fån och verkar bete sig "underligt". Tror jag.
November 1, 2006
Offline
ilg@dd wrote: Och då kommer vi till något som jag tycker är ganska sjukt om man tänker efter..
Varför i hela friden skall man tacka när man får tillbaks växeln på sina surt förvärvade slantar i butiken? Det är ju ganska uppenbart att det är affärsidkaren som tjänar på att jag handlar där och således skulle vara den som stod där och tackade..
Fast lik förbaskat drar man det där "tack" vareviga gång man står där och tar emot växeln.
🙄 😕
Det tacket riktas väl kanske snarare till personen som ger dig växeln och inte hela affärskoncernen. Själv ser jag inget fel i att tacka någon för att de gör sitt jobb(och förhoppningsvis är trevliga), likväl som jag får tack när jag gör mitt.
2 Guest(s)
