Tindy - Den psykiskt sjuke|Page 12|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

CyberDyne wrote: Hur tror du typ Marijuana skulle fungera med att släppa panik och sådant (och då menar jag seriöst... ;)). Visserligen kanske du redan tar mediciner som är starkare och "bättre", men man vet ju aldrig.

Been there, done that, det hjälper inte.
Iofs var det innan jag började få riktiga panikångestattacker, men den vanliga ångesten släppte då fan inte... Blev bara värre.
Nej, jag är en pillerknarkare, det är bara att inse.
Alkohol fungerar dock helt ok, var konstant full hela sommaren för att slippa känna ångesten och bli av med min sociala fobi, men det var inte direkt någon bra lösning det heller.
Tar det hellre i min takt och får det bra på ett "vettigt" sätt.

Liten update:
Sitter här nu.
Farsan är borta över helgen, är ensam hemma med lillebror.
Ska iväg med morsan och hälsa på min nya tremänning idag, känns bra men även nervöst eftersom precis alla där vet hur jag mår och jag antagligen kommer att få en miljon släktingar som kommer och kramar om mig och berättar hur mycket de bryr sig osv...
Men vi får se. Det är väl det minsta problemet, blir värre ikväll när jag blir ensam.
För tillfället mår jag... ok.
Vaknade i nerblodade sängkläder som vanligt, och natten har vart ett rent helvete. Drömde en massa sjukt skit, drömde att jag vaknade ett tiotal gånger med mera.
Gick ut och fick morgonciggen iaf, så nu får vi se vad som händer.
Min polare från HBG är här, ska antagligen träffa honom vid 12-tiden ett par timmar innan jag drar iväg med morsan. Har stesolidburken i beredskap, den kommer nog att behövas...

CyberDyne wrote: Visserligen är det ju lagom kul att få sympatikramar av släktingar men å andra sidan tycker de ju om dig och så så du får kanske stå ut. Bättre det än att de inte tycker om dig iaf. 🙂

Såg nu att det var ett tag sedan din post, hur är läget just nu då? Bättre eller sämre än väntat?

Hela gårdagen gick faktiskt helt ok.
Släktingarna var trevliga, och jag åt till och med lite tårta.
Iofs började min lilla nya tremänning skrika så fort jag höll i henne, men de känner väl av hur man mår eller något.
Men nu till den intressanta biten;
Jag var på fest igår.
Vet inte hur jag pallade med det, men det gjorde jag.
Visst, okej, jag ska inte ljuga, jag sket i att äta mina tabletter på kvällen och drack mig full istället, men det fungerade alldeles utmärkt. Jag hade rätt trevligt, det var mestadels folk från min klass (den jag hoppat av) och alla de tyckte att det var skitkul att jag kom. Iofs fick jag förklara hur jag mår och varför jag skär mig och varför blablabla ungefär hundra gånger, varav en gång så lyckades jag få en klasskompis att börja gråta för att hon tyckte så synd om mig.
Men det gick trots allt bra. Jag var där, jag var social (iofs så låg jag mest under ett täcke med lite tjejer ur klassen mestadels av kvällen, men jag pratade med dem också) och det fungerade. Om det berodde på spriten vet jag inte, men jag klarade trots allt av det. Jag är nästan stolt över mig själv. Inte för det att jag drack alkohol när mina läkare säger att jag absolut inte får, det skäms jag lite för, men för att jag var där och klarade av att vara social. Jag gömde mig inte i ett hörn och deppade ihop.
Ett steg i rätt riktning känns det som.
Nu vet jag inte hur resten av dagen kommer att förflyta, men brorsan ska antagligen iväg till en bunt släktingar så jag blir nog ensam... Vi får se hur det fixar sig. Morsan kanske får komma över en sväng... Vi får se som sagt.
För att kommentera mitt måeende om det inte framgått igenom mitt inlägg, jag mår faktiskt helt ok. Inte bra, men jag tror fan att jag har näsan över vattenytan iaf. I alla fall för nu.

Btw, programtips på tv ikväll, 1an 22.40, något vetenskapsprogram om shizofreni. Jag tänker kolla på det iaf.

CyberDyne wrote: Förresten, satt i något random vänrtum för et tag sedan och läste lite i en tidning om någon som hade blivit av med sin panikångest med gruppsamtal med andra i samma situation. Har du, Tindy alltså, haft någon möjlighet att pröva på det? Det kanske inte finns några möjligheter för dig där du bor.

Kämpar för att få komma in i en DBT-grupp (Google är din vän, orkar inte leta på en länk) nu på psyk, får besked samtidigt som ev diagnos på fredag.

Var ut och åt med farsan nu. Eller lillebror också.
Det var vår födelsedagspresent till honom.
Fan, det kändes så falskt.
En halvtimme innan vi åkte skar jag sönder mig och fick sitta med en gasbinda hårt lindad runt armen under tröjan så ingen skulle märka något.
Fan, mår verkligen inte bra nu...
Det här som skulle bli en sådan där rolig och bra kväll som förr.
Jag har börjat inse vissa saker nu.
Det blir aldrig som förr.
Det blir aldrig bra.