September 22, 2005
September 22, 2005
Aj aj aj. Vet hur det känns, min mormor som var en väldig snäll person gick bort i cancer för några år sedan. Och min farfar fick en hjärtattack för några år sedan också. Så förstår att du måste vara förkrossad. Men gör inget förhastat. Om du verkligen känner att du mår otroligt dåligt just nu, försök prata med någon, kanske en psykolog eller något liknande, om det går att få akuttider eller något sådant. Det sämsta man kan göra i det läge du befinner dig är att inte ha någon att prata med eller gråta ut hos. Jag behöver väl knappast säga att överdosering av tabletter inte är bästa lösningen, men så befinner du ju dig i den situation du befinner dig, så det kan väl nästan vara förståeligt. Om du svalt massor med tabletter, ring ambulans direkt. Då kommer de på akuten förmodligen magpumpa, och när du blivit stabil kommer du förmodligen åka direkt till psyk. Där har du ju iaf möjlighet till psykolog osv.
Håll modet uppe nu. Skulle fan bli jävligt sne om du bryter ihop totalt nu. Jag är jävligt imponerad av det du gjort så här långt. Håll ut...
October 25, 2003
Tja, jag lever fortfarande... Trots alldeles för mycket tabletter. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva... Mår jävligt uselt, kanske är det den patetiska känslan av att inte ens kunna ta livet av sig som spökar. Jag vet inte. mår bara otroligt dåligt... Vet inte vart jag ska ta vägen. Morsan är konstig, jag mår dåligt som fan och farsan får jag inte tag i... Tack och lov för den granne här som har sitt WLAN oskyddat.
Och framför allt tack till alla er som stöttar mig, fast jag är såhär. TACK! Det värmer något otroligt.
Vi hörs
Robin
September 22, 2005
Jag lider med dig. Du har ju trots allt mått skit, känns som att det är lite orättvist att även just det här skulle hända just nu. Vet inte hur nära du var din farfar men även om du inte kände något särskilt så påverkar detta ju personer i din omgivning.
Kan inte direkt säga annat än att du bara ska kämpa vidare. Ta tillfällen i akt som du får att prata om det som hänt (gruppterapi osv), håller du det får dig själv kommer det bara bli värre. Sedan så har du alltid lite stöd här om det skulle vara så. 😉
June 17, 2005
du skrev att din mor är konstig och det är väll inte så konstigt? hon kände väll farfadern oxå antar jag dessutom så blir hon självklart orolig hur det skall påverka dig.
hoppas du tar dig upp på fötter snart igen. du har kommit enda hit, inte kan du vända på klacken och springa tillbaka nu, det måste du oxå känna!?
gott nytt år på dig oxå! hoppas du kommer ut lite, kanske känns lättare när alla är lite fulla då brukar dom skita i om man är lite underlig och knepig. sen så är det fint med alla raketer.
January 12, 2004
Dehman wrote: Hur kan du komma över massa piller om du nu försökt ta livet flera gånger?
att få tag i piller är inga problem.
Det är bara att ta mindre av dom ett tag, och han har försökt att sluta eller skära ner på egen hand ibland när det gäller vissa av pillren, dumt nog...
October 25, 2003
Nu blir det antagligen sista inlägget jag skriver på en vecka, drar till London imorgon bitti med en brud från örebro. Kommer hem den 5e, och kommer antagligen att vara så otroligt jävla bakis att jag inte kan gå på flera dagar, så ni får inte tro att jag går och dör nu. Jag lever, och nu ska jag bort från helveteshålan Gävle,Sverige till fördel för Camden, London. Fem dagars total bortkoppling av all skit, hej med er hej!
Nu drar jag till örebro, flyget går 20 i 7 imorgon bitti.
Vi hörs.
Peace
September 22, 2005
October 25, 2003
Så var man tillbaka i kalla förbannade sverige igen då... Eller har väl vart det ett tag nu, kom hem den 5e, men har inte hunnit skriva här ännu.
London var... tja, ungefär det absolut bästa jag någonsin vart med om! Helt underbart, ångesten var som bortblåst hela resan! Jag mådde så sjukt bra att jag inte ens kände igen mig själv. Jag har inte mått som jag mådde där på flera år. Vi hade skitkul, tjejerna jag bodde med var hur mysiga som helst, jag saknar dem som fan, och även om vi inte direkt gjorde så mycket så var det lätt den bästa resan i mitt liv. Det blev mer eller mindre: Kliva upp ca 14.00, gå och handla mat och eventuellt kolla runt lite i camden, komma hem, göra mat, börja festa vid 19.00, kröka som fan hemma, ut på krogen vid 22.00, sitta på krogen till 01.00 ("vårt" ställe stängde då), komma hem, dra på någon film (Eller lyssna på när tjejerna jag sov med i samma rum skrek att de skulle ha sex och kastade nudlar på mig 😉 ), dricka vatten, somna och sedan börja om igen.
Helt fucking jävla underbart! Jag ska flytta dit. Jag måste bara göra det. Jag har sökt jobb som en jävla idiot de senaste dagarna nu, hoppas bara jag får något, för isf ska jag jobba arslet av mig och spara pengar så jag kan flytta dit... För att kunna överleva ett par månader iaf utifall man inte skulle få något jobb. Menmen. Den 5e kom, jag grät nästan när jag var tvungen och lämna tjejerna, men hem till sverige kom jag iaf, och så fort jag kom hem till gävle så sparkar ångesten mig i bakhuvudet. YES! liksom. Fyfan. Jag HATAR Gävle. Jag måste härifrån! Vart spelar ingen större roll, jag måste bara bort.
Menmen, för tillfället mår jag rätt okej, sitter hemma hos farsan och väntar på att han ska komma hem, vi ska och välja blommor till min farfars begravning och köpa kostymer... Så vi får se hur det går...
Men jag mår trots allt mycket bättre nu än vad jag gjorde för tre månader sedan, nu kan jag iaf se en ljusning i något som förut bara var ett totalt jävla mörker. Tack för allt stöd ni gett mig, det betyder verkligen mycket 🙂
Jag fortsätter uppdatera här när jag har tillgång till internet.
Ta hand om er allihopa.
//Robin
3 Guest(s)