Log In
Home
July 27, 2002
Offline
obelix wrote: som jag skrev innan så försök att hålla nere på både koffein och nikotin, båda kan förstärka ångest.
Kan det inte bli värre att sluta ett nikotinberoende när man är uppe i en depression? Nikotin skapar ju annars välbefinnande, vilket försvinner i.o.m ett beroende förutom när man tillfredställer beroendet.
January 12, 2004
Offline
Callister wrote: [quote=obelix]som jag skrev innan så försök att hålla nere på både koffein och nikotin, båda kan förstärka ångest.
Kan det inte bli värre att sluta ett nikotinberoende när man är uppe i en depression? Nikotin skapar ju annars välbefinnande, vilket försvinner i.o.m ett beroende förutom när man tillfredställer beroendet.
att sluta är ingen hit, men inte att få för mycket heller.
det förstärker ångesten.
October 25, 2003
Offline
Miniupdate:
Mår... ingenting. Känner inget. Har haft sådan sjuk panikångest idag att det inte är sant idag så att jag är istoppad 30mg valium. Och en imovane och ett par nozinan. Och en näve rakblad. Vet inte varför jag skär mig riktigt. Rättare sagt, har ingen aning.
Men vafan. Blod är blod.
Nu ska jag försöka sova.
Vi får se hur det går...
June 17, 2005
Offline
läste mini texten, antar att du inte får hjälp då!? satan det är inte speciellt bra.
för lite skuren, helt sjukt, samma som dom säger till pundare som vill ha hjälp, för att få hjälp måste man MINST vara sprutnarkoman. redigt skadat system!
vet dock inte hur du ska fixxa det själv, går gör det men det kommer nog ta tid, tycker du ska pusha på om att få komma in så du kan få hjälp!
självmord är inget alternativ, kommer göra många lesna, kanske du inte tror men det kommer du!
nä nu ska jag sova oxå, har så ont i nacken så det inte är sant...
hoppas du får sova länge o väl(misslyckas jag med gång på gång)!
August 21, 2005
Offline
Hej!
Jag förstår att du har det långt ifrån lätt, men...
...nästa gång du drar fram ett rakblad, så kan du inte bara försöka att tänka på killarna på NH som blir besvikna om du skär dig, och försöka låta bli?
Förstår att detta är långt ifrån lätt, men bara försöka tänka så?
January 12, 2004
Offline
Gorian wrote: Hej!
Jag förstår att du har det långt ifrån lätt, men......nästa gång du drar fram ett rakblad, så kan du inte bara försöka att tänka på killarna på NH som blir besvikna om du skär dig, och försöka låta bli?
Förstår att detta är långt ifrån lätt, men bara försöka tänka så?
att skuldbelägga ett betende är knappast bra råd att ge till någon som har ångest.
October 25, 2003
Offline
obelix wrote: [quote=Gorian]Hej!
Jag förstår att du har det långt ifrån lätt, men......nästa gång du drar fram ett rakblad, så kan du inte bara försöka att tänka på killarna på NH som blir besvikna om du skär dig, och försöka låta bli?
Förstår att detta är långt ifrån lätt, men bara försöka tänka så?
att skuldbelägga ett betende är knappast bra råd att ge till någon som har ångest.
Gorian:
Förstår precis hur du tänker, du är inte den första som säger sådär till mig, men då blir det bara ännu värre, och självmordstankarna ökar, precis som obelix säger.
January 12, 2004
Offline
om det är ok för dig Tindy, så kan jag försöka skriva ihop nåt om just panikångest, att skära sig själv och ev ptsd (posttraumatisk stress som du nämde i första inlägget).
du får även bestämma om du vill ha det i denna tråden eller i den jag startade om psykisk ohälsa för ett tag sedan.
September 22, 2005
Offline
Det jag blir mest rädd för när jag läser tråden är ju hur mycket man kan skada sig själv utan att bli inlagd och få hjälp på sjukhus och psykiatriker. Om någon har sagt "Du har inte skärt dig tillräckligt mycket" borde denne förlora jobbet omgående. De kan ju inte ens ha grundläggande mänskliga kunskaper. Jag menar, någon som har ångest kan ju ta det som en sorts utmaning.
Herre gud, hoppas jag aldrig måste genomlida detta. Kommer man och säger att man skär sig, har självmordstankar och vill ha hjälp, då ska man fan som skattebetalare kunna lita på att de tar hand om en tills man är frisk igen. Och finns inte pengarna, då ska de skapas, för som det är nu håller det ju inte. Dessutom betalar vi ju i Sverige jäkligt mycket skatt, så man kan ju undra var de pengarna går.
March 6, 2005
Offline
Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Läste igenom allt på någon timma igår.
Jag fick ögona fyllda av tårar efter jag hadde läst sista delen 
.
Jag googlade lite igår och fick fram att det var många som
hadde blivit av med ångesten efter ha läst den här boken.
http://www.bokus.com/b/912708230X.html
//Josef
January 12, 2004
Offline
CyberDyne wrote: Det jag blir mest rädd för när jag läser tråden är ju hur mycket man kan skada sig själv utan att bli inlagd och få hjälp på sjukhus och psykiatriker. Om någon har sagt "Du har inte skärt dig tillräckligt mycket" borde denne förlora jobbet omgående. De kan ju inte ens ha grundläggande mänskliga kunskaper. Jag menar, någon som har ångest kan ju ta det som en sorts utmaning.
Herre gud, hoppas jag aldrig måste genomlida detta. Kommer man och säger att man skär sig, har självmordstankar och vill ha hjälp, då ska man fan som skattebetalare kunna lita på att de tar hand om en tills man är frisk igen. Och finns inte pengarna, då ska de skapas, för som det är nu håller det ju inte. Dessutom betalar vi ju i Sverige jäkligt mycket skatt, så man kan ju undra var de pengarna går.
dessvärre så har psykvården ont om pengar, vilket innebär att dom har ont om platser och resurser.
Den största orsaken, om den inte har ändrats, är att den somatiska vården premieras, plus att dom ibland har fått pengar som psykvården skulle ha.
ofta så vill dom ta emot och lägga in patienter, men dom kan inte pga överbeläggning.
där jag jobbade så fanns det 13 sängar på 17 patienter :hrm:
August 7, 2001
Offline
obelix wrote: [quote=CyberDyne]Det jag blir mest rädd för när jag läser tråden är ju hur mycket man kan skada sig själv utan att bli inlagd och få hjälp på sjukhus och psykiatriker. Om någon har sagt "Du har inte skärt dig tillräckligt mycket" borde denne förlora jobbet omgående. De kan ju inte ens ha grundläggande mänskliga kunskaper. Jag menar, någon som har ångest kan ju ta det som en sorts utmaning.
Herre gud, hoppas jag aldrig måste genomlida detta. Kommer man och säger att man skär sig, har självmordstankar och vill ha hjälp, då ska man fan som skattebetalare kunna lita på att de tar hand om en tills man är frisk igen. Och finns inte pengarna, då ska de skapas, för som det är nu håller det ju inte. Dessutom betalar vi ju i Sverige jäkligt mycket skatt, så man kan ju undra var de pengarna går.
dessvärre så har psykvården ont om pengar, vilket innebär att dom har ont om platser och resurser.
Den största orsaken, om den inte har ändrats, är att den somatiska vården premieras, plus att dom ibland har fått pengar som psykvården skulle ha.
ofta så vill dom ta emot och lägga in patienter, men dom kan inte pga överbeläggning.
där jag jobbade så fanns det 13 sängar på 17 patienter :hrm:
Psykvården är väl fortfarande lite tabubelagd av den äldre generationen också. Det är ju mest äldre som sitter i nämnderna som bestämmer sådant här.
Eller är jag helt ute och cyklar?
January 12, 2004
Offline
dree wrote: Psykvården är väl fortfarande lite tabubelagd av den äldre generationen också. Det är ju mest äldre som sitter i nämnderna som bestämmer sådant här.
Eller är jag helt ute och cyklar?
ingen aning, men jag vet däremot att psykvården inte anses vara riktig vård som den somatiska vården, det sitter ju bara i huvudet 😮
September 22, 2005
Offline
obelix wrote: ingen aning, men jag vet däremot att psykvården inte anses vara riktig vård som den somatiska vården, det sitter ju bara i huvudet 😮
Hehe, lite vridet synsätt. Det är ju trots allt huvudet som styr allt, om man plockar bort huvudet så är ju kroppen inte så viktig längre. Dessutom så är ju hela kroppen hos en person med depression eller mentala problem obrukbar i arbetssynpunkt. Hursomhelst, bara det faktum att det är överbelastning på just den här delen av sjukvården borde ju vara nog för att folk ska fatta, kan man ju tycka.
October 25, 2003
Offline
obelix wrote: om det är ok för dig Tindy, så kan jag försöka skriva ihop nåt om just panikångest, att skära sig själv och ev ptsd (posttraumatisk stress som du nämde i första inlägget).
du får även bestämma om du vill ha det i denna tråden eller i den jag startade om psykisk ohälsa för ett tag sedan.
Tack:
Skriv gärna det i den här tråden om du vill, det vore tacksamt. Ge mig mer info på vad jag går igenom. Alla bryschyrer och skit jag får är bara "Ge inte upp, det blir bra!!!"
Till er andra:
Jag svarar senare, orkar inte nu.
Ångestångestångest.
October 25, 2003
Offline
jonor084 wrote: Vet inte riktigt vad jag ska skriva.
Läste igenom allt på någon timma igår.
Jag fick ögona fyllda av tårar efter jag hadde läst sista delen
Jag googlade lite igår och fick fram att det var många som
hadde blivit av med ångesten efter ha läst den här boken.
http://www.bokus.com/b/912708230X.html//Josef
Du borde inte bry dig om mig, jag är en värdelös människa.
Jag borde inte belasta er med det här, men jag måste få ut allting på ngt sätt, och TACK för att ni alla finns här för mig.
Jag beställde boken på en gång, även fast det krävs mer hjälp än en bok för att ta mig ur det här, men det kan verkligen vara en hjälp. Tack för tipset 🙂
October 25, 2003
Offline
Update: (Förminskar, innehåller en del skit som inte bör läsas av personer som tycker blod och självskador är idiotiska)
Nya skärsår.
Det blöder inte ens igenom byxorna.
Jag vill att det ska göra det. Jag vill ha nerblodade kläder, så folk verkligen förstår.
Jag skriker inombords men vågar inte ta steget att verkligen skrika på riktigt.
Det här är mitt skrik.
Jag skriver. Det enda jag kan. Skriva.
Skriva av alla jävla känslor.
För tillfället mår jag... jag tänkte skriva okej, men det är fel. Jag mår inte bra.
Jag skadar mig själv, och det är sjukt.
Jag kommer antagligen att bli inlagd. I ett par dagar, kanske veckor.
Jag vet inte. Jag hoppas det. Eller inte. Jag vet inte. Hjälper det inte så kastar jag iofs
bara bort en totalt värdelös period av mitt liv som jag endå bara skulle använt till att
leva på valium och skära mig själv. De på psyk förstår inte. Jag hoppas att de förstår när jag
lämnar alla dessa "brev" till dem.
Jag klarar inte av det här.
Jag lyssnar på Kent. Det rinner.
November 27, 2003
Offline
Håll ut. Det tar en sjuhelvetes kraftansträngning, men tar man sig igenom skiten finns det inget som stoppar en sedan.
//Andreas
January 18, 2003
Offline
Jag vill bara säga att jag lider med dig, hoppas dom på psyk fattar att du inte mår bra.
Trodde jag mådde dåligt men det är ju ingenting jämfört med dig. Jag får tårar i ögonen när jag läser vad du skriver, man vill liksom hjälpa på nått sätt men vet att jag inte kan det, kan bara hoppas du blir inlagd på psyk så du kan bli bättre.
mvh
Lindén
October 25, 2003
Offline
Update:
Var hos mitt ex nu. Kändes bra. Fick prata ut med henne. Det är bra.
Mår egentligen skit. Vill bara slita fram varenda rakblad jag har och skära sönder mig själv totalt, få slut på skiten.
Vaknar väl som vanligt i en blodig säng.
Eller, det spelar ingen roll, den är redan blodig.
Edit: Jag slipper vakna i en blodig säng, jag hittade en redan nerblodad tröja att sova i.
4 Guest(s)
