vad är fel på Du gamla, du fria?|Page 4|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

dreamweaver wrote: [quote=Jerry][quote=dreamweaver]Ok, vi har ju hyffsad koll på vad som har gått fel, hur det händer och varför. En sak är dessutom klar: invandrarna har ju inte gjort något fel. Utan det är vi själva som aktivt, eller indirekt genom att vara passiva, låtit svenskheten försvinna. Är det nån som har någon realistisk idé om hur man ska komma till bukt med problemet? Svensk identitet är ju på klar dekis.

Jag tror du är fel ute. Det finns ingen svensk identitet - svenskhet - med gemensamma värden. Det är idén om en gemensam identitet och hyllandet av denna i sig som är värderingen. Det är den idén som är gemensam, ingenting annat. Och den idén är bara gemensam för nationalisterna.

Jag ska förklara lite mer vad jag vill få ut, vilket inte är helt lätt att göra. För du påpekar något som är väldigt sant, men är ändå inte det som egentligen betyder nåt.

Det finns olika sätt för en människa att identifiera sig. En persons identitet består inte enbart av de rena personliga egenskaper man fått under sin uppfostring, utan man är även ett derivat av t ex sin yrkesroll, kön och även då nationalitet. Det som händer är att personen anpassar sig efter de "kläder" den bär för att matcha den bild som personen i fråga tror (eller vill tro) att andra har av denna roll. Denna "förlängda" identifikation blir extra påtaglig då personen i fråga är väldigt stolt över sin roll och befinner sig bland en annan rollgrupp. En person som stolt är läkare till yrket är personlighetsmässigt mer läkare bland vanliga allmänheten än på sin arbetsplats, för det är när skillnader uppstår som karaktärerna stärks och identiteten blir markerad. Sedan finns det ju yrken/sysselsättningar/egenskaper som inte har någon personlighet förknippad till sig, men ändå fungerar som identifikationsmedel.

En bra jämförelse är kristna. Kristna personer är väldigt stolta över att de är frälsta och det brukar ofta framgå rätt tidigt att de är det. Att vara kristen innebär att de förmedlar att de hittat sin ledstjärna i livet, de har en gemenskap, de har ett helt paket av värderingar att luta sig tillbaka mot och iaf enligt sig själva (en del av dem) så har de hittat rätt till skillnad från oss andra ofrälsta. Att vara kristen är förvisso väldigt integrerat med värderingar och inte en ren roll, men kontentan hoppas jag framgår vad gäller att förmedla en bild av sig själv genom att säga att man är kristen.

I slutändan då, vad vill man förmedla genom att säga "jag är svensk"? Som jag antydde tidigare så måste det inte finnas en klar personlighetsprofil kopplad till en roll för att den ska funka som identifikationsmedel, vilket innebär att man måste inte kunna svart på vitt statuera "så här är en svensk", men det vore önskvärt.

Sen får man tänka på att genom att bara blicka inåt så fyller inte en svensk identitet nåt syfte, utan det är när vi sätter oss i relation till andra som svenskar som grupp stärks internt och externt. Jämför grupperingarna som uppstår på gymnasiet. Man är inte naturare till rollen förrän man ställs mot samhällare och fordonare. Klassammanhållningen var aldrig bättre än när det var lite "maktkamp" där emellan.

Det här med identifikation genom roller är något som förekommer ständigt och den frågan som du och andra implicit uttrycker är "behöver vi en svensk identitet"? Jag tycker det. Så splittrat och grupperat som samhället är idag med klyftor av alla dess slag så behöver vi något som håller oss samman för att underlätta ömsesidig respekt.

Vad skönt. Jag slipper gå i klinch. Du formulerade min tanke. Dock så skulle jag vilja tillägga, mer som en respons på Jerrys inlägg, att det kanske inte alls handlar om ett efterkonstruerat ideal. Idealet är kanske att faktiskt bli som vi är, och försöka förbli det. Svenskar är oavsett vad vi itutas hela tiden, ovanligt toleranta, och absolut inte mer främlingsfientliga än något annat lands befolkning. Mycket av detta beror nog just på att vi tidigare har haft en ganska stark tilltro till att det vi har gjort är rätt, och det har funnits en konsensus i hur landet har formats. Som det är idag, så framställs folket, av etablissemanget, som att allt vi har gör är fel, och det leder knappast till någon solidaritet med våra medmänniskor. Snarare bildas det tätare och tätare skott mellan grupperingarna som det propageras mot. I min mning så är globalisering och gränslöshet den ultimata dårskapen. Aldrig finns det så tydliga gränser som när någon har bestämt att de skall tas bort.

Gaffeltruck wrote: Och det där med järnmalmen gjorde endast Sverige för att tjäna en extra krona, Hitler gillade Sverige och hade inte tänkt göra något mot Sverige heller.

Han räknade med att vi inte skulle ställa till några problem då vi skulle åka på lika mycket däng som Norge och Danmar. Vi skulle bara förlorat på att sätta oss emot med vårat svaga försvar.