Log In
Home
August 22, 2001
Offline
Usch! Det här hade kunnat drabba mig då det hände på MIN ARBETSPLATS! Det är otäckt även om jag förstår att det kunde hända.
Jag brukade jobba mycket natt och satt ofta på kontoret framför datorn (och skrev på NH te.x.) då hörde man inte alltid när någon kom ut, nu ryser jag när jag tänker på det...
August 21, 2001
Offline
Visst är det hemskt. Men beroende på vart man jobbar, så får man lära sig ifall man kan slappna av helt och drömma sig in i en annan värld, eller om man inte kan göra det.
Inom psykiatrin kan man inte göra det.
Uppenbarligen kan man inte heller göra det på boende för funktionshindrade.
Menar nu inte att kvinnan får skylla sig själv.. mer som en påminnelse till sig själv att aldrig slappna av när man är på jobb..
January 12, 2004
Offline
Om man jobbar med dessa människorna så gör man en medveten riskbedömning, jag gjorde det när jag jobbade på rättspsyk.
Och har man inte gjort det, eller fattar vad man jobbar med, då ska man omgående byta jobb.
Jag blev hotad till livet mer än en gång, och det var mer än en gång det även höll på att uppfyllas av den som hotade...
Jag visste att varje dag jag gick till jobbet, kunde bli min sista, eller att jag kunde hamna på akuten mer eller mindre sönderslagen.
Jag menar inte att man får skylla sig själv, men man har valt yrket själv...
August 22, 2001
Offline
Hmm... som vanligt finns det ju en massa faktorer att ta hänsyn till innan man kan bilda sin uppfattning, så även i detta fall.
En av dem är väl den mänskliga faktorn. Dvs. bland annat att det kan vara svårt att diagnostisera en människa med multipla problem. Är man medicinskt sjuk vilket leder till funktionshinder men även har psykiska problem hamnar man i en gråzon för var man "hör hemma". Jag kan nog säga att vi fick ganska omfattande information om den här killen från hans läkarteam. Men vad spelar en riskbedömning för roll när det faktiskt är en människa som handlar. Han kan ju vara lika farlig eller harmlös som du eller jag. Uppenbarligen skulle han inte vara "farlig" eftersom han är placerad på ett boende med rätt att röra sig fritt. Vi var tvungna att respektera hans vilja trots att han låste sin dörr och var i sin lägenhet dygnet runt. Det finns många exempel på när man som personal måste använda sitt sunda förnuft och inte har en regel att luta sig tillbaka på.
Att säga att personalen, i det här fallet, borde varit medveten om risken är som att säga att man bör vara på sin vakt när man går till Ica. Visst, är man på sin arbetsplats så förväntas man givetvis ha uppsikt över stället och vara tillgänglig för de boende. Men just i det här fallet är sannolikheten att bli knivskuren lika stor som att det blir inbrott i fastigheten dvs. liten men risken finns alltid.
May 12, 2001
Offline
Usch, det finns alldeles för många "skumma" människor.
Tur att det inte var du som jobbade, det finns redan för få tjejer här på NH! 😉
November 27, 2003
Offline
Otäckt, men något man bör vara medveten om att det kan hända om man väljer att jobba där som sagt.
//Andreas
August 22, 2001
Offline
mattan wrote: Tur att det inte var du som jobbade, det finns redan för få tjejer här på NH! 😉
Ja, som ni hugger en i ryggen! 😎
Nä, det var lågt. Jag har ju kastat in handduken här förr för att leva lite irl men sen är det något man behöver ta reda på och ja, då finns ju det ultimata plejset 🙂 Sen om ni svarar för att ni är genuint trevliga eller för det faktum att jag är tjej är ju en annan femma, men jag lider inte av det.
August 22, 2001
Offline
Delph1 wrote: Otäckt, men något man bör vara medveten om att det kan hända om man väljer att jobba där som sagt.
//Andreas
Kan du förklara hur du menar? Menar du att man bör skydda sig bättre då?
November 27, 2003
Offline
Vaniljflickan wrote: [quote=Delph1]Otäckt, men något man bör vara medveten om att det kan hända om man väljer att jobba där som sagt.
//Andreas
Kan du förklara hur du menar? Menar du att man bör skydda sig bättre då?
Både ja och nej. Självklart ska man vara beredd på att sådant kan hända, men samtidigt är det ett tungt jobb så att hålla sig på tårna hela hela tiden blir ju med tiden omöjligt. Man bör nog söka sig till något annat efter att ha jobbat fär ett tag med tanke på att man kommer tappa udden.
//Andreas
March 11, 2003
Offline
Delph1 wrote: [quote=Vaniljflickan][quote=Delph1]Otäckt, men något man bör vara medveten om att det kan hända om man väljer att jobba där som sagt.
//Andreas
Kan du förklara hur du menar? Menar du att man bör skydda sig bättre då?
Både ja och nej. Självklart ska man vara beredd på att sådant kan hända, men samtidigt är det ett tungt jobb så att hålla sig på tårna hela hela tiden blir ju med tiden omöjligt. Man bör nog söka sig till något annat efter att ha jobbat fär ett tag med tanke på att man kommer tappa udden.
//Andreas
Varför skall man behöva vara beredd på något sånt här? Det var ju en avdelning för funktionshindrade, inte psyk eller kriminalvård.
Det är för eländigt att sånt här skall hända. Det känns som att detta åter igen är en skåra i kolven för alla belackare av svensk psykvård.
June 18, 2001
Offline
Tänkte säga samma sak, denstore.
Visserligen är frekvensen av psykiska problem stor hos funktionshindrade (depression med mera), men det är ingenting man kan utgå från för att säga att funktionshindrade är mer benägna till våldshandlingar än andra.
May 1, 2005
Offline
denstore wrote: Varför skall man behöva vara beredd på något sånt här? Det var ju en avdelning för funktionshindrade, inte psyk eller kriminalvård.
Det är för eländigt att sånt här skall hända. Det känns som att detta åter igen är en skåra i kolven för alla belackare av svensk psykvård.
Jerry wrote: Visserligen är frekvensen av psykiska problem stor hos funktionshindrade (depression med mera), men det är ingenting man kan utgå från för att säga att funktionshindrade är mer benägna till våldshandlingar än andra.
Det där var mina första tankar också. Snabbt gick diskussionen in på psykvården, vilket inte är rätt fokus egentligen. Sånt här kan hända överallt egentligen där den mänskliga interaktionen är väldigt nära och konstant. Att patienterna dessutom har problem med något, i det här fallet funktionshinder, så utgör ju det naturligtvis ytterligare en påfrestning som minskar tröskeln till att man begår ett dåd av det här slaget.
Som många av er sen tidigare vet så har jag också jobbat inom psykiatrin och vill gärna inte se att folk missuppfattar hur vården fungerar.
Så jag kan säga att även om jag, med min psykiatriska erfarenhet, hade jobbat på en avdelning för funktionshindrade så hade inte jag varit lika alert på att någon hade fört en kniv i ryggen på mig. Visserligen hade jag varit lyhörd på om folk varit uppe och rört på sig och på så sätt ökat min beredskap indirekt, men inte hade knivvarningslampan tänts i huvudet på mig.
March 11, 2003
Offline
dreamweaver wrote:
Det där var mina första tankar också. Snabbt gick diskussionen in på psykvården, vilket inte är rätt fokus egentligen. Sånt här kan hända överallt egentligen där den mänskliga interaktionen är väldigt nära och konstant. Att patienterna dessutom har problem med något, i det här fallet funktionshinder, så utgör ju det naturligtvis ytterligare en påfrestning som minskar tröskeln till att man begår ett dåd av det här slaget.
Som många av er sen tidigare vet så har jag också jobbat inom psykiatrin och vill gärna inte se att folk missuppfattar hur vården fungerar.
Så jag kan säga att även om jag, med min psykiatriska erfarenhet, hade jobbat på en avdelning för funktionshindrade så hade inte jag varit lika alert på att någon hade fört en kniv i ryggen på mig. Visserligen hade jag varit lyhörd på om folk varit uppe och rört på sig och på så sätt ökat min beredskap indirekt, men inte hade knivvarningslampan tänts i huvudet på mig.
Poängen i min kritik är kanske att psykvården är för dålig idag. Många människor som kanske borde suttit på slutna psykavdelningar skeppas istället ut i samhället. Ibland knallar de runt bland oss, och ibland hamnar de inom annan form av vård, då de kanske inte får diagnosen de borde ha. Många människor som kan vara fara för sig själv eller andra har idag trillat ur systemet, och hamnar i situationer de inte borde hamna i. Det går ju inte många dagar ibland mellan fallen. Något bör göras omgående.
November 27, 2003
Offline
denstore wrote: Varför skall man behöva vara beredd på något sånt här? Det var ju en avdelning för funktionshindrade, inte psyk eller kriminalvård.
Det är för eländigt att sånt här skall hända. Det känns som att detta åter igen är en skåra i kolven för alla belackare av svensk psykvård.
För att det kan hända. Jag menade inte att det är vanligt på något sätt och vis.
//Andreas
May 1, 2005
Offline
denstore wrote: Poängen i min kritik är kanske att psykvården är för dålig idag. Många människor som kanske borde suttit på slutna psykavdelningar skeppas istället ut i samhället. Ibland knallar de runt bland oss, och ibland hamnar de inom annan form av vård, då de kanske inte får diagnosen de borde ha. Många människor som kan vara fara för sig själv eller andra har idag trillat ur systemet, och hamnar i situationer de inte borde hamna i. Det går ju inte många dagar ibland mellan fallen. Något bör göras omgående.
Att psykvården i sig är undermålig är jag förste man att underteckna. Anledningen till att patient A skeppas ut för tidigt i sin vård, är för att den mer kritiskt sjuke patienten B anländer till den överbelagda vårdavdelningen. Och anledningen till att patient B skeppas ut för tidigt i sin vård, är för att den nu mer kritiskt sjuke patient A fått återfall eftersom denne inte var tillräckligt stark vid sin tidigare utskrivning för att klara sig ute på fältet.
Iaf, vad gäller det här fallet så är det inte psykvården som central institution som ska kritiseras, utan eventuellt vårdenheten i fråga som klubbade för att patienten här skulle hamna på en avdelning för funktionshindrade. Sedan är det också väldigt svårt att upptäcka sånt här hos patienter då många drag är latenta. För att sådant ska upptäckas behövs oftast en utredning av en psykiater, vilket vore enormt resurskrävande att göra på alla kandidater som befinner sig i någon instans i vårdkedjan. Det är orimligt. Jag tror faktiskt att den här incidenten är en incident, och inte ett tecken på någon bristfällighet inom vården. Nu känner vi ju inte till de exakta omständigheterna här. Killen kanske skrek ut "jag ska döda allt och alla" och gav tydliga signaler som vården missade att upptäcka, eller så var det latent hela tiden.
March 11, 2003
Offline
Delph1 wrote: [quote=denstore]Varför skall man behöva vara beredd på något sånt här? Det var ju en avdelning för funktionshindrade, inte psyk eller kriminalvård.
Det är för eländigt att sånt här skall hända. Det känns som att detta åter igen är en skåra i kolven för alla belackare av svensk psykvård.
För att det kan hända. Jag menade inte att det är vanligt på något sätt och vis.
Är det inte något fel i samhället om man skall behöva gå omkring och vara orolig för att någon skall kniva en, bara för att psykvården inte gör sitt jobb?
På fullt allvar så skall inte det behöva "hålla sig på tårna" som du kallade det, när man jobbar som vårdbiträde på en avdelning för funktionshindrade.
Jag säger inte att sånt kan undvikas helt och hållet, men att säga att det ligger på ens eget ansvar, bara för att man jobbar inom vården är totalt fel.
Inte heller kan jag säga att jag ens ett ögonblick kan acceptera det som obelix säger. Att någon skall gå till jobbet och intala sig själv att det inte är säkert att man kommer hem hel och frisk är inte acceptabelt. Återigen visar det på en vansinnig inställning hos de ansvariga för psykvården.
November 27, 2003
Offline
denstore wrote: Är det inte något fel i samhället om man skall behöva gå omkring och vara orolig för att någon skall kniva en, bara för att psykvården inte gör sitt jobb?
Ja.
denstore wrote: På fullt allvar så skall inte det behöva "hålla sig på tårna" som du kallade det, när man jobbar som vårdbiträde på en avdelning för funktionshindrade.
Ska inte behövas nej.
denstore wrote: Jag säger inte att sånt kan undvikas helt och hållet, men att säga att det ligger på ens eget ansvar, bara för att man jobbar inom vården är totalt fel.
Självklart ska det inte vara ens eget ansvar, men det speglar ju inte vad som hänt här iaf, eller att man måste ta eget ansvar för att det ska funka.
denstore wrote: Inte heller kan jag säga att jag ens ett ögonblick kan acceptera det som obelix säger. Att någon skall gå till jobbet och intala sig själv att det inte är säkert att man kommer hem hel och frisk är inte acceptabelt. Återigen visar det på en vansinnig inställning hos de ansvariga för psykvården.
Sant.
//Andreas
June 28, 2001
Offline
En liten avstickare, ska dom få dyr vård eller ska dom bli inspärrade för resten av sina liv och klassas som missfoster ?
1 Guest(s)
