May 12, 2001
Hej alla glada människor!
Ville bara upplysa om att man inte är så odödlig som man kan tro...
Natten mellan 23-24 april fick jag några grova EP-anfall varför min stackars sambo ringer efter en ambulans och jag får åka in till akuten. Har aldrig haft nåt liknande innan. På tisdag gjordes en skiktröntgen varefter jag får veta att jag har en hjärntumör...
Den är troligen elakartad och ca 6,5 cm i diameter och ska operaras bort med strålning som kompletterande behandling efteråt.
Den 21 maj ska jag ner på första besöket till Sahlgrenska, när operationen blir vet jag inte.
Jag får inte köra bil längre pga EP-risken. Och jag vet inte vad det blir för följder av att operera i hjärnan, kan ju bli problem med talet, rörelse och känsel. (De centra som ligger närmast tumören).
Men vad fan! Kom igen bara! Det ska man väl klara!
Men önska mig gärna lycka till...
August 16, 2003
shit, det är så att jag måste se efter gång på gång för att försäkra mig om att det inte är 1 april.
6.5cm i diameter i hjärnan är brutalt stort :S
jag känner dig inte, varför ska jag bry mig?
varför blir jag alldeles deppig och tårögd, jag börjar nästan grina (jag är helt seriös)
vi får hoppas att läkarna vet vad dom gör och att du blir helt återställd efter operationen.
hur lång tid efter operationen behöver man vara kvar på sjukhuset?, det måste ju vara ett ganska så stort ingrepp att operera i hjärnan men jag undrade mest om det är så att man vaknar efter operationen pratar lite med läkarna och sedan går därifrån eller om man ligger där på observation i några dagar.
August 16, 2003
addeee wrote: hoppas det ordnar sig...tur att dom upptäckte den i tid, min farfars far fick halva skallen bort opererad och dog några månader därefter. så frös han konstand under den tiden och var förlamad och hade vissa andra krämpor förståeligt nog!
kanske inte rätt tråd/tillfälle att disskutera det, men då skulle det inte vara helt fel med dötshjälp. :/
May 2, 2006
Det är sånt här man aldrig hoppas få se när man klickar på en vanlig oskyldig länk.
Jag har stor erfarenhet av cancer i min familj, både hemska och glädjande sådana. Min lillasyster gick nyligen bort i en mycket sällsynt och aggressiv form av äggledarcancer. Det är den främsta orsaken till att jag själv fortfarande går på halvfart som bäst. Samtidigt så har min mamma haft elakartad tjocktarmscancer två gånger och överlevt båda. Den senaste operationen för henne var 1999.
Förutom ett självklart lycka till och krya på dig så är det främst en sak jag vill förmedla till dig mattan, sprunget ur egen erfarenhet.
Viljans makt är ovärderlig i sådana här fall. Att vägra ge vika för sjukdomen under några som helst omständigheter kan ofta göra mer för ett tillfrisknande än något som läkarvetenskapen idag har att erbjuda.
Den som vill leva har svårt för att dö...ha gärna det i bakhuvudet.
Nu går jag också kanske händelserna i förväg, men skulle det längre fram visa sig att de efterbehandlingsmetoder (strålning, cytostatika mm) inte ger önskat resultat så har jag information om nya behandlingsmetoder baserade på genterapi (där man använder sig av kroppens eget immunförsvar i första hand). Detta har inte blivit godkänt i Sverige än, men är på stor frammarsch, framförallt Kina ligger mycket långt fram på detta område. Sök på "Gendicine" på Google.
Men som sagt, detta är att gå händelserna i förväg. Du skriver att den "troligen" är elakartad. Kanske är det mycket bättre än så.
Jag önskar dig och din familj all lycka till. Är det något du undrar över så PM:a bara.
/Stefan
July 1, 2002
Kan väll tända ett ljus om mer förhoppningar för dig. Min far opererade hjärnan för ungefär 4 år sedan, då han hade ett tumör stort som en tennis boll i huvudet. Som gjorde att t.ex hans ben rörde sig och skakade av sig själv. Han genomgick sin operation utan några större problem, Det jobbigaste var nog att han fick rätt kraftiga EP anfall strax efter operationen, men det hade dom sagt till honom att det var ganwska vanligt efter en så stor operation.
Nu för tiden har han inga problem längre och känner knappt av det han råkade ut för. Han är dock känsligare än vanligt om man reser sig för snabbt upp . och han kan även ibland känna som ett litet pressande tryck i skallen där dom opererade. Han fick även äta Waran (blodförtunnande) ett tag efter operationen.
Men i kort och gott så har han inte haft några som hellst större problem efter allt.
Sen kan det ju gå olika för olika personer. Men med tanke på dagens medicinska kunskap så tror jag nog att det kommer gå suveränt för dig.
Lycka till!
November 27, 2003
Jag delade rum med en kille uppe Uppsala när jag låg inne och väntade på min operation. Exakt samma sak hände honom. Hag var på jobbet och sen helt plötsligt fick han ett EP-anfall och föll ihop. De körde han till sjukhuset röntgade honom och kom fram till att han hade en hjärntumör.
Operationoen gick snabbt och smärtfritt. Han var på benen direkt efteråt och fick inga som helst men från operationen. Det tror jag inte du heller kommer få. De nämner alltid riskerna inför en sådan här operation i och med att kan hända, men vi har världens bästa kirurger, du behöver inte oroa dig.
Det som tar på krafterna i ett sådant här läge är den övriga behandlingen. Nu vet jag inte exakt vad du kommer få för behandling, men det är bara att härda ut. 🙂
Krya på dig.
EDIT:
Kan tillägga att även om de kallar den elakartad så är det snällare än det kan låta. De skulle inte ge dig en sådan här chans om det vore riktigt illa. Du kommer att ta dig genom detta 🙂
//Andreas
June 17, 2001
Tråkig läsning.
Härda ut och kämpa för guds skull...
Allt kommer att gå fint, många som klara den typen av operationer numera.
/FD. Crew ffs
"A computer let's you make more mistake's faster than any invention in human history - with the possible exceptions of handgun's and tequila"
2 Guest(s)