Log In
Home
February 17, 2004
Offline
Är i en 30-års kris eller nåt i den stilen. Förlorade jobbet för snart 2mån sedan, vilket jag tyckte var bra för jag trivdes inte. Nu har jag några projekt på G som jag driver själv och ett annat med en polare. Nu i dagsläget mår jag helt ok. Tyvärr är det inte tillåtet att leva så här då arbetsförmedlingen tvingar mig att jobba. Har ett flertal intervjuer på G och har inte ens sökt jobb. Mitt problem är att jag är totalt omotiverad och livrädd för att bli fast på ett urtrisst jobb 5 dar i veckan.
Vad gäller tjejer så är det också en pina. Är ständigt oroad för om jag kommer hitta nån jag tycker om. Det är inte hopplöst men framtiden är diffus.
Känns liksom helt meningslöst att jobba häcken av sig utan att ha nåt att kämpa för (dvs tjej eller familj).
Finns det nån jag kan prata med (typ psykolog eller nåt) eller är det bara att stå ut. Ibland hjälper det att prata med nån.
February 28, 2005
Offline
satsa på något kriminellt under en kort tid som ger dig MYCKET pengar, sen kan du softa ett tag 😉
September 12, 2001
Offline
Gilgamesh wrote: satsa på något kriminellt under en kort tid som ger dig MYCKET pengar, sen kan du softa ett tag 😉
Jadu svartbiljetthandlarn.
Du har nog tips som räcker och blir över. 😉
February 28, 2005
Offline
skiroy wrote: Jadu svartbiljetthandlarn.
Du har nog tips som räcker och blir över. 😉
haha, det var en del ironi i det jag skrev, har lite tråkigt faktiskt 🙂
November 27, 2003
Offline
Vi är inne i en depression, men det ser ju att bli bättre snart. Det gäller väl mest att bita ihop och komma igen.
Sen angående kärleken ... det bara händer, vare sig man vill det eller inte. Det går inte att direkt tvinga fram. Det hjälper väl kanske om man är lite social och utåtgående, men ragga på krogen är väl det dummaste man kan göra.
//Andreas
February 17, 2004
Offline
Delph1 wrote: Vi är inne i en depression, men det ser ju att bli bättre snart. Det gäller väl mest att bita ihop och komma igen.
Sen angående kärleken ... det bara händer, vare sig man vill det eller inte. Det går inte att direkt tvinga fram. Det hjälper väl kanske om man är lite social och utåtgående, men ragga på krogen är väl det dummaste man kan göra.
//Andreas
Fast det är det jag gör mest. På krogen träffar man tjejer. Träffar inga tjejer annars. Ta tex Volvo min arbetsplats de senaste 6 åren. På Volvo jobbar kanske 5% kvinnliga ingenjörer, inte mycket att hämta där.
Kanske bättre att flytta utomlands där det är ljusare. Har funderat ett tag på det.
September 12, 2001
Offline
Dani wrote: Fast det är det jag gör mest. På krogen träffar man tjejer. Träffar inga tjejer annars. Ta tex Volvo min arbetsplats de senaste 6 åren. På Volvo jobbar kanske 5% kvinnliga ingenjörer, inte mycket att hämta där.
Kanske bättre att flytta utomlands där det är ljusare. Har funderat ett tag på det.
Testa ljusterapi och se om det ger dig något.
Till en början iaf...
November 27, 2003
Offline
Ta en danskurs, eller kanske matlagningskurs. På krogen träffar man definitivt inte kärleken. Om det nu inte råkar vara en jävligt sjysst barböna som dessutom jävlas tillbaka på ett sådär lagom flörtigt sätt 😉
//Andreas
September 12, 2001
Offline
Delph1 wrote: Ta en danskurs, eller kanske matlagningskurs. På krogen träffar man definitivt inte kärleken. Om det nu inte råkar vara en jävligt sjysst barböna som dessutom jävlas tillbaka på ett sådär lagom flörtigt sätt 😉
//Andreas
Hmmm... känner igen det där.
September 3, 2001
Offline
Usch, blev ett långt inlägg. Men här kommer det ^^
Viktigt med hobby! Hitta något som passar dig som inte tar all din fritid men som du samtidigt längtar efter att få göra om. Motionssim, isskulpturer, dans, hemvärnet, bingo, öl/vin/chokladprovning, orientering, gå på standup-klubbar/teater, bli volontär för att hjälpa barn/hemlösa/fattiga här eller utomlands (inte bara ge 100 kr i månaden till organisationer, inte coolt nog)
En solklar fördel är om du får chansen att kommunicera lite med andra, män som kvinnor.
En annan fördel är om din hobby är något du kan nämna och automatisk ställa dig i centrum som en intressant person. Alltså INTE dataspel eller samling av frimärken.
Jobba för bemanningsföretag om du vill ha variation. Små korta vikariat där du får träffa en drös nya människor varje gång. Kan vara befriande.
Studier är också ett kort. Ta en liten intressant skitkurs och omge dig med folk som har livet framför sig. Lärare och andra kamrater kan vara väldigt inspirerande.
Jag ska inte ljuga och säga att alla nya människor är intressanta. Dom flesta är ju puckon i något avseende känns det som. Speciellt när man själv kommer upp i åldern blir man mer och mer kräsen med potentiella vänner. Men dom få finns där ute nånstans. Se till att ge folk en chans bara.
Håll kontakten friskt med vänner som du redan har! Se bara till att inte alltid dra upp hur vilsen du är. Försök att verka positiv och lämna folk med leenden i stället. Det är lättare än man kan tro! Ställ många bra frågor och prata mindre själv! Föreslå kortare, lättare möten om du har svårt att hitta tid. En halvtimma på kafé kan vara mer givande än att "komma över och se på film".
Såna här perioder kan vara utmärkta tider att investera tid i sin nära familj också. Syskon och föräldrar hamnar ofta i skymundan när fokuserar hårt på att optimera sitt liv.
Den här perioden kan också vara utmärkt för att resa! Man hinner ju aldrig det annars och man drömmer iväg sig men det blir aldrig av. Nu kan du! Iväg med dig! Panama, korea, kambodja, indien, brazilien/peru/amazonas, fiji. Hur kul som helst ju! Språkresa till argentina och lär dig spanska på några månader!
Angående kvinnor. Låt dom aldrig vara moroten i ditt liv. Det gör att du stinker av desperation. Kvinnor i allmänhet gillar målmedvetenhet och optimism. Mål som inte är dom själva dvs. Fixar du mål kommer dom automagiskt. Blek tänderna och fixa superleendet 😉
Mål behöver inte vara något extremt komplicerat. Tänk inte VD eller nobelpristagare, tänk typ bli buddhist, spara pengar till backpackingresa/jordenrunt resa, börja studera igen (kanske förknippat med hobby? Massör? Ingenjör?) Lära sig ett språk, bygga ett eget hus... osv.
Träffade för inte så länge sedan en 29-årig kille som hade haft ett bra jobb några år på kontor. Han kände att det var dags för byte men blev hängande mellan två jobb och förlorade båda. Han bodde i centrala stockholm och hade många vänner men ingen flickvän. När jag träffade honom hade han köpt en enkelbiljett till australien och sparat 40.000 kr. Han insåg att allt här var uttömt och utforskat, han behövde en annan morot. Tyckte först att det var väldigt modigt. Senare tyckte jag även att det var klokt. Har till viss del själv omformat min egen filosofi enligt den attityden. Sensmoral? Våga flytta!! Förändringar är bra! Slentrian är ondska!
Och jobba för att leva, lev inte för att jobba, igen!
April 24, 2007
Offline
Jobb: försök söka ett par jobb så ser AMS att du varit aktiv iallafall.
Sedan lägger du ner lite tanketid och hittar ett yrke du kvalificerar dig för, eller nästan kvalificerar dig och ger järnet på arbetsintervjun! (givetvis ett jobb du tycekr verkar kul)
Kvinnorna: tänk på annat och se till att omge dig med nytt folk så kommer du att träffa en tjej du gillar förr eller senare.
Det gäller att ha tålamod i livet och se de möjligheter andra missar.
December 27, 2003
Offline
är väl lite i samma situation... fast jag har varit arbetslös i.... hm, från och med imorgon exakt ett år.
bara att bita ihop
February 17, 2004
Offline
Tror vi skippar tjejerna även fast jag tror det är en del av problemet och fokuserar på jobbet.
Jag fick nytt jobb idag. Tackade inte nej vet inte varför. Tog knappt 1 dag att få jobbet. Lön klart (maxtak för företaget), dock vill han prata med referensen först. Känns vemodigt mår piss. Ska jag ångra mig innan det är för sent?? 😕
Det jag har märkt är att alla trivs med sitt jobb och verkligen tycker om att jobba och är motiverade. Jag känner inte så, snarare tvärtom. Hur får jag ordning på det här?
Angående flytt var jag på väg till Italien men inte hittat nånstans att bo. Det tar tid och är bra om de kan engelska (kan endast lite italienska). Skulle då plugga italienska språket i 6mån. Jag gillar landet, trivs bra där, tjejerna gillar mig och vädret är underbart. Jag har större chans att trivas där än vad jag gör här.
April 24, 2007
Offline
Ta jobbet och se om du trivs, under tiden kan du iallafall leta bostad utomlands eller nått.
Följ hjärtat men ignorera inte hjärnan helt bara 🙂
March 14, 2001
Offline
Innan det är för sent skriver du, innan vad är för sent? Det är väl bara jobba ett litet tag och se om det är något att ha, annars säger du upp dig.
September 27, 2005
Offline
Inte funderat på någon form av volontärarbete? Det kan ju vara minst lika givande som att jobba eller läsa utomlands med den fördelen att det alltid finns plats. 😛
July 18, 2003
Offline
Först, läste inte hela Kame_boy inlägg så ursäkta om jag upprepar, saker.. Vilket jag iofs vet att jag gör.
Skaffa en Hobby ! Alla som verkligen brinner för något finner ofta gemenskap och ett "syfte", något att sträva efter. För mig är det och kommer nog alltid att vara att vindsurfa, så sjukt j*Vla skönt folk och en trevlig livsstil. Sen om du väljer hästar eller att måla är en annan femma. Men börja med någon typ av Hobby, kan vara allifrån en fysisk aktivitet till att samla på frimärken (nåja... kanske där gränsen går, men golf då?)
Edit: Läste Kame Boy's inlägg nu och håller med 🙂
1 Guest(s)
