We were soldiers|Allt mellan himmel och jord|Forum|Nordichardware

Såg precis denna filmen efter en rekommendation av en av mina polare. Visserligen har vi helt olika filmsmak men alltså fy fanken.

Jag anade ju givetvis att det skulle vara samma gamla "go USA" som alltid, speciellt när Vietnam är involverat.
Men detta var ju bara löjligt:
De bygger inte upp karaktärerna för fem öre. Den enda personen man får bekanta sig med lite närmre är Hal (som är spelad av Mel Gibson som väl ger en ok insats om man bortser från hans fula warface. 😉 ) resten får man bara slänga rakt på sig med någon helt irrationell och menlös "introduktion".
Kameraarbetet är tråkigt, haffsigt på sina ställen. Fula disorienterade closeups med saker i förgrunden som bara är irriterande.
Klippning var ful från början till slut med ett undantag när de klippe från en stridscen till när Hals fru dammsuger, det var iaf nice gjort, resten var piss.
Musiken och de scener där den "används" är bara miserabelt. Inte bara för att musiken är kass och inte passar in i sammanhanget men också för att det bara ät FÖR played out att tone ner skrikande soldater och eldgivning medan man spelar någon halvrockig lite melodramatisk låt och ser soldater springa i slow motion *kräk*

Vietnameserna demoniseras inte lika mycket som vanligt, men givetvis är de alla bara kloner som är ute efter att mörda och givetvis har de inga personliga relationer, känslor eller ens intelligens förutom någon sur ledare.
Tills slut fick vi se ett token "gook relationship" i form av den VC som skrev ett brev till sin flickvän, det hela banaliserades bara och gjorde bara att det blev en retarderad kommentar om att "hej kolla gulingarna har typ också förhållande och är faktiskt kapabla till att ha känslor".
Vi får inte någon anknytning till en enda VC som vanligt. De är bara en bunt kloner ungefär som robotarna i Star Wars 2, precis den gamla vanliga soppan.

Sen har vi the token amerikan som tar en kula när han försöker rädda sin redan döda kamrat. Filmat och utfört EXAKT som i alla andra amerikanska krigsfilmer.

Som vanligt får vi berättat för oss att även om man kanske inte had ei vietnam och göra (eller andra ställen i världen där man kriget) så är det ok eftersom soldaterna kände sådant brödrarskap och var tvugna att försvara varandra och de kan ju inte ge upp när de väl börjat för då blir deras kamraters död menlös. Fucking brainiacs.

Sen fylls filmen med små kommentarer och händelser som bara är så banala att de snarast känns morbida och som små hån.

Och fanjunkarn, den gamle gubben som bara vill använda en pistol.
otrvligt, ensamvarg, modig, odödlig. Sen ska han givetvis mot slutet börja lägga några kommentraer som ska kännas poetiska och som om de kom ur år av erfarenhet men i själva verket är de bara korkade.

Hur fan kan producera sånt här piss?

Visst all pro-USA och anti-VC skit är man van vid och jag förväntade mig INGET annat. Men att filmen i sig är så förbannat dålig bara är grädden på moset.

Behind Enemy Lines var senaste skitet de tryckte i folk. Med härlig produkplacering från Coca Cola. Rättfärdigandet av att skapa ett inbördes krig på grund av att en amerikan varit dum i huvet och klantat sig, men nu måste han räddas.
och så helt plötsligt är han en hjälte, för vad?
För att han startat ett inbördeskrig i en del av världen där USA inte hade att göra? För att han startade det genom att han ville lattja lite med sitt flygplan?
Nej för att han ar amerikan och man måste ta vara på sitt brödrarskap.

Alla serber i filmen är precis som i alla andra krigfilmer från USA där andra folkslag är inblandade, fullkommligt och ytterligt dumma i huvet.
Alla utom en men han är PRECIS SOM VANLIGT jävligt ond men smart.

I båda filmerna ser man också tendensen att när USA krigar med någon så har de som USA krigar mot respekt för USA i slutändan och visar sig underlägsna.
Serberna diggar amerikanerna eftersom de får Coca cola och inte blir lämlästade.
VC gillar USA för att de var "smarta" i kriget och dog som brödrar.

Ähh fy fan, när ska vi få se en film som handlar om de folk som USA lämlästat, atombombat, svält ihjäl genom blockader osv.
När ska vi få se deras brödrarskap, när ska vi få se deras relationer. När ska vi få se deras soldaters fruar få ta emot meddelanden om att deras män dött stolt i strid?
Jag menar inte att man bara måste visa ena sidan av myntet, men när fan ska en manusförfattare eller regisör ha mod nog att våga visa båda iaf?