Doom 3 vs Half-life 2|Page 2|Spel & Gaming|Forum|Nordichardware

Sardaukar wrote: ...och för att inte tala om alla monster i Doom3 som kommer från ingenstans från små utrymmen i väggarna. Hur sjutton kommer dem dit och vad ska dem inne i 1x1m^2 rum att göra??

De spawnar fram överallt, allt är triggat.

Tycker ingen av spelen höll så värst länge.
Spelen känns inte lika bra nu som när half life 1 kom för ett par år sedan, då var det helt underbart, det snyggaste man sett på länge.
Doom 3 och half life 2 känns som 2 st i mängden med alla andra spel, inget som förändrar sitt sätt att se på spelen som deras yngre utgåvor gjorde.

Svårt att jämföra. Är som 2 skilda spel i mina ögon.

Doom 3:
Var ganska glad när det släpptes och man satt där och installerade. Man hade ju glömt det mesta om HL2, då det man förväntade var bara mer och mer förseningar. Doom 3 var snyggt, flöt på bra så det var en bra början.

Höll på att skita på mig på välidgt många ställen. Körde igenom 1/3 av spelet, sen så klarade jag det inet mer (var rädd att dö, pga av att jag flög åt alla möjliga håll och kanter när det vart något hastigt) så jag fuskade igenom resten av spelet.

Och till min "förvåning" så var det samma sak genom hela spelet, pang boom skjut. Enformigt. Men det förstörde inte mina förväntningar. Jag visste att Doom 3 inte skulle bli så riktigt bra, men det gav mig det som jag hade väntat på; rädsla. Tror aldrig jag vart så rädd för ett spel i hela mitt liv (kalla mig känslig om ni vill, dont care).

Half-Life 2:
Helt galen när man öppnade fodralet, och tog ut DVD-skivan, som man inte es vågade andas på för risken att skada den ;). Hjärtat pumpade 3ggr så fort (ungeför som när jag vart rädd på Doom 3) och var rädd att installationen skulle hänga sig hela tiden :D.

När jag väl började spela var det som om det inte var riktigt. I alla dessa år, ptja iaf 1-2 år, som man sett filmer från E3 och divesa andra källor, bilder mm, så var man äntligen här! Till skillnad från Doom 3, så var det mer man hade förväntat sig i Hl2. Doom visste man det mesta hur det skulle vara, dvs snygg grafik och dynamiskt ljus (och läskigt såklart). Men med HL2 var det så mycket mer. Det var först den mycket relistiska looken i det hela, sen fysiken (inte minst gravgun) och allt man hade förväntat sig fanns liksom där! Man gick ut ur tåget i början och kände att "detta kommer blir skoj". Efter det att man klarat spelet, så kändes det lite tomt. "vad ska man göra nu då?" Spelet var kort, men den lilla stunde man spelade var så mycket roligare än Doom 3. Tack vare fysiken och mijöerna säger jag.

Nu till en mycket viktigt sak, som avgör en HEL del.
Nu började jag gnugga i huvudet och leta fram mina gamla Hammer kunskaper, och inom 1 timme satt jag där och gjorde mina egna HL2 banor. Jag älskar attt ha möjligheten att på ett sådant eneklt sett (I min mening är Hammer ett mycket enkelt verktyg) kunna få sina "fantasier", dvs de mappar man velat spelat, till HL2. Tankarna fläg igenom huvudet om vad man skulle göra. Fanns ju så många möjliheter att få det som man vill nu när det var såna snygga texturer, snygga ljuseffekter (dvs en mörk bana med lite skunna ljus överallt var mycket snyggt i min meing) och fysiken. Vad vore Hl2 utan fysiken?

Orkar inte skriva mer, och tror inte ni vill läsa så mycket mer heller ;).
Som ni kanske ser så är HL2 min "vinnare", men Doom 3 var inte heller dåligt.

Over and Out.

Miller wrote: Doom3 va mer i min smak.. HL2 har jag kört igenom en bit men har ingen lusst alls att fortsätta på...

DOOM 3!

På vilket sätt var det mer?

Efter såhär lång tid så tycker man att de borde kunna gjort spelet bättre, de hadde ju redan half life 1 att gå efter så lite vägledning måste de ha haft.
Det skulle vart dubbelt så långt, känns som pengar i sjön när man klarar spelet på 2 -3 dagar.
Half life 1 har jag för mig tog grymt mycket längre tid.