I huvudet på en Striker...|Spel & Gaming|Forum|Nordichardware

Manstöter allt oftare på spelare som alla ser upp till som en förebild. Utåt sett så är de väldigt trevliga, duktiga på Counter-Strike och jätteduktiga på det dem gör. Men trots all framgång så verkar många inte kunna hantera relationen privatliv och spelandet. Man blir mer och mer besatt av att spela och tillslut existerar inget annat än att bara bli lite bättre. Man isolerar sig mer och mer, spelandet tar överhanden och tillslut börjar man använda olika droger och/eller kemiska preparat för att orka med sig själv.

Detta är ett allt vanligare problem, och frågan är vad som egentligen rör sig i huvudet på en Counter-Strikespelare. Vad händer med oss när vi spelar. Adrenalinet flödar och det blir tillslut till en drog. En drog som för många utvecklar sig till ett beroende liknade alkoholism eller drogberoende.

När man börjar spela så är allting nytt och spännande. Man upptäcker efter flera års spelande mot enbart ettor och nollor plötsligt att man inte är så bra som man trodde. Från att ha suttit och jämfört highscorelistor med sina närmaste vänner, så får man plötsligt jämföra sig mot en hel värld. Genast börjar man känna ett behov av att kunna mäta sig med de bästa på sin favoritserver. Man tar kontakt med de som toppar statistiken på servern och vill veta allt om hur man blir en bättre spelare.

Tiden framför datorn blir längre och längre. Man vill hela tiden bli lite bättre och man sätter upp delmål för sin förbättring. Man börjar känna en dragningskraft till datorn och att spela. När man inte spelar så tänker man på hur man ska förbättra sig, och redan nu kan man skönja en liten besatthet. Känslan av adrenalinet som flödar går snart inte att vara utan, och man börjar använda datorn som en flykt undan det verkliga livets grymheter. Hur många gånger har vi inte upptäckt att "bara 5 minuter till" har blivit till timmar?

På sin favoritserver lär man känna de andra spelarna och de flesta har dagliga kontakter via e-mail eller irc. Man börjar bygga upp en bekantskapskrets som man tillslut inte kan vara utan. Man känner sig trygg framför datorn och utseende, kroppsspråk och andra fysiska defekter oroar en inte längre. Ingen ser på irc om man har på sig de där flaskbottnarna man skäms så mycket över. Ingen hör att man läspar obegripligt. Man kan utan rädsla skaffa sig nya vänner utan att oroa sig över det yttre, som i det verkliga livet blir till det första intrycket. Man har gjort undersökningar som visat att man bildar sig en uppfattning av en människa man träffar första gången redan efter 30 sekunder, den pressen slipper man framför skärmen.

Det är också nu man börjar bilda en klan. De vännerna man träffat vill man lära känna bättre och spela ihop med. Taktiksnack tar överhanden och all vaken tid funderar man på taktiker och klanen. Man spelar träningsmatcher, och det kan faktiskt bli 3-4 eller fler matcher per kväll. Det är nu man börjar få problem med sitt spelande. Många tänker så mycket på CS, taktiker och klanbildandet så att man får problem med att klara skolarbetet eller sitt jobb. Man söker hela tiden kontakt med sina nätvänner vid varje tillfälle som ges. Man börjar ta risker för att få den där kontakten. Man hackar skolans dator för att komma åt irc'n eller man öppnar portar i företagets brandvägg som man råkar ha fått ett ansvar över.

Hur vet man om man har ett spel- eller Internetberoende?

- De vanligaste symptomen att man isolerar sig, man föredrar att sitta framför "burken" före allt annat.

Man börjar tappa sina vänner. Man hittar på ursäkter för att slippa träffa sina kompisar, för att på så sätt kunna tillbringa mer tid framför datorn.

Man struntar i sin personliga hygien.

Man drar sig alltmer för att visa sig bland folk.

:bok: