Haswell på LN2 - MSI MPower Z87|Överklockning, rekord och benchmarks|Forum|Nordichardware

Lagom till release bjöd MSI in mig och Henry de Kruijf (ME4ME) för lite hårdkörning av i7 4770k. Till buds stod fyra färska retail i7 4770k och nya MSI MPower Z87 tillsammans med en ansenlig mängd flytande kväve - som brukligt då alltså. Lite samma upplägg som förra året då vi testade i7 3770k med Z77A-GD65.

Jag hade läst och lyssnat på en hel del rykten om Haswell innan denna helg, många som vi fått bekräftade nu. Till exempel att alla cpuer har cold bug runt -120 Celsius (till skillnad från Ivys "full pot"), att de går sjukt varmt (check!) men också den integrerade spänningsförsörjningen och återkomsten av nordbryggefrekvensen. Där summerade jag nog de största förändrningarna Ivy till Haswell om man totalt skiter i den integrerade grafiken 😉

Så med en Henry reste jag alltså upp mot skogarna i norr, Stockholm det vill säga. Om man går rakt på sak så ser systemet med MSI MPower Z87 ut såhär

Vi körde med Henrys SF3D Inflection Point pot, vilket var en bra kombo med Haswell... Riktigt imponerad faktiskt av hur snabbt vi kunde få ned temperaturen och hur bra kontrollen var. Vi började förstås med att köra ned temperaturen så lågt som möjligt för att hitta cold bug, på första cpun låg den på ca -115 grader innan systemet slutade funka. Så vi hölls oss kring -100 när vi var slöa och -114 när vi var seriösa
De första två cpuerna var en rejäl besvikelse, vi stötte på problem runt 5,6 GHz.. man var ganska besviken där ett tag innan vi, well Henry, insåg, att VCCIN var extremt viktig att höja från standard 1.8 Volt. Alltså den spänning som matar Vcore och en hel del annat inne i cpun. Känns logiskt att man behövde höja den såhär i efterhand men det var många nya inställningar att hålla reda på. Ja, nåväl, vi körde upp den spänningen ganska högt, norr om 2,5 Volt har jag för mig och såg hur processorn klarade benchmarks i 5,8 GHz. Bra men inte super, då Ivy gör 6,5+... Efter att ha gått igenom alla fyra cpuer kom vi i alla fall upp över 6 GHz!

VCore stämmer givetvis inte på denna screen, vi var nog uppe en 1.8 Volt iaf.

Jag var fortfarande lite bitter över hur låga klocks vi kunde köra, men kikar man närmare ser man hur effektiv Haswell faktiskt är. Speciellt i Cinebench syns det, trots relativt låga hastigheter på så är det här resultatet i skrivande stund 4:e snabbaste i världen med processor på 4 kärnor. Snart ser vi nog folk som kör 6 GHz även här och då är "gamla" 3770k chanslös!

Wprime, inte mycket att skriva hem om. Tycks inte gynnas mycket av Haswells ökade IPC tyvärr.

Vid det här laget kände vi att det var dags att öka ansträngningarna. Vi hittade Jonas gamla Kingpin Dominance RAM pot och tänkte jaaa.. det kan ju bara gå åt helvete?

SMACK dit på systemet, tillsammans med mina stackars Powerchip baserade Dominator GT 2000. (2,25 Volt äter de till frukost med sådan här kylning)

och trumvirvel....

I runda slängar samma prestanda som en 300 MHz starkare 3770k. Vi hade helt enkelt behövt bättre cpuer för sub 5 minuter i denna benchmark.

Cred till MSI som lyckats med en stabil bräda, speciellt med LN2 på ram brukar saker skita sig rätt omgående men det tuffade på fint tills vi kände att vi fått ut max av cpun. Om något så var moderkortet ovilligt att köra 1300 MHz med mina PSC, men det gick fint med lite modernare Samsung-baserade minnen.

Tack MSI för denna gången, vi får se vad Intel hittar på i framtiden. Nästa gång kanske vi står och häller kväve på bärbara datorer som det här utvecklar sig 😀