Varför klockar ni?|Överklockning, rekord och benchmarks|Forum|Nordichardware

Det är kul och man får ut lite mer prestanda gratis

Sit down, young grashopper, and let me tell you a tale.

Det var en gång ett gäng tomtar i en chipsverkstad. De hade länge ritat på ett chips och en dag byggde man en fabrik där chipsen skulle tillverkas.

Chipsen tillverkades genom att man tog en gigantisk kiselkristall, skapad i laboratorium och monokristallin (en enda stor molekyl), och skar upp den i skivor. Kristallen var en meter lång och tjugo centimeter i diameter och det blev många, många skivor.

Sen tog man skivorna, doppade dem i diverse syror och substanser, lyste på den med UV-ljus genom masker som gav skivorna ett komplicerat mönster av något som efter många steg blev mikroskopiska små transistorer.

Varje skiva hade nu hundratals chips som fortfarande satt ihop.

Därefter lade man skivorna på en bänk med mängder av små kontaker och började dra högfrekventa strömpulser genom dem, precis som de skulle utsättas för senare när de togs i drift. Man granskade samtidigt skivorna med IR-kameror för att se hur heta respektive kärna blev, samtidigt som man mätte signalernas egenskaper när de kom ur chipsens andra sida.

En del fungerade inte alls. Andra klarade 300MHz innan de blev för heta eller började göra fel. Andra klarade så mycket som 500MHz, det berodde på hur bra etsningarna hade blivit och hur raka och fina de mikroskopiska transistorledningarna hade blivit.

Så man knäckte isär plattorna och sorterade upp chipsen efter vad de hade klarat. De som inte fungerade slängdes. Ingen större katastrof, de kostade bara några kronor styck att tillverka ändå.

De som buggade ur vid 300MHz märktes upp som 266MHz-chips, för man ville ha litet säkerhetsmariginal. De som buggade ur vid 500MHz märktes med "450MHz" lades undan tills vidare.

Det här nya chipset skulle just lanseras och det gällde att suga på karamellen och dra in så mycket pengar som möjligt, så man sålde 266 och 300MHzare först.

Så kom den glada dagen då man började sälja de färdiga chipsen. Folk betalade glatt tusentals kronor för dem, för de var mycket snabba. Man sålde av hjärtans lust och betalade av kostnaderna för utvecklingen av chipset och tillverkningen av fabriken men det blev ändå fina pengar över som hamnade i fickorna på ägarna. Alla var glada.

Efter en tid började dock folk fråga efter ännu snabbare chips. Då plockade man fram askarna med 350, 400 och 450MHz som man stadigt tillverkat under tiden och sålde för nya fina tusenlappar.

Men de små tomtarna i verkstaden hade inte legat på latsidan. Allt som månaderna hade gått hade de hela tiden finjusterat den komplicerade tillverkningsprocessen, och till slut fick man ut nästan bara chips som klarade över 450MHz.

Dock var efterfrågan fortfarande stor på 266- och 300MHzare. Det fans en hel del kunder som inte var intresserare av att betala dyrt för högsta prestanda, utan ville snarare få det snabbaste de kunde för så litet pengar som möjligt. Och dessa kunder köpte in tiotusentals chips i stöten, så man måste ta hänsyn till dem.

Man hade kanske hundra tusen 450MHzare varav folk bara ville köpa tio tusen för högsta priset, men det fanns fortfarand efterfrågan på nittio tusen 300MHzare.

I början hade det varit naturligt, eftersom bara 10% av chipsen klarade 450MHz, men nu var tillverkningsprocessen så förfinad att nästan alla chips var felfria.

Så man tog nittio tusen 450MHzare och märkte upp dem som 300MHzare och sålde dem billigt. Eftersom de bara hade kostat några kronor att tillverka ville man hellre sälja dem billigt än att inte sälja dem alls.

Nu fanns det ju förstås en och en annan experimenterande kund som upptäckte att man kunde skruva upp farten på chipsen. I början kanske man kunde ta en 266MHzare och pilla upp den i 300, sen började den bli instabil.

Men allt eftersom tiden gick fann man att man regelmässigt kunde trycka upp farten rejält. Til slut kunde man glatt köpa en 300MHzare och köra den i 450, för det var ju egentligen en 450MHzare från början. En del gick till och med i 500, om än med varierande stabilitet. Ett fåtal som hade ramlat ur tillverkningsprocessen helt perfekta kunde med extrema metoder lockas upp i hela 550-600MHz. Sen satte fysiken stopp för vad de små transistorerna klarade av.

Så varför då köpa en dyr 450? Varför inte bara köpa ett billigt chips och överklocka?

Vår historia slutar den dag då tomtarna på chipsfabriken tog fram sin nya generation som klarade uppåt hela 1000MHz. Och hela alltet upprepades på nytt.

[ Detta Inlägg ändrades av: MiSt den 2001-08-21 18:01 ]

[ Detta Inlägg ändrades av: MiSt den 2001-08-24 12:26 ]

Anledningen till att man klockar....!?!?!?!
Tjaaa...de e väl helt personligt...vissa gör det för det är roligt..en del av data hobbyn liksom...andra gör det enbart för at få ut mer prestanda...vissa gör det av båda anledningarna.
Om prestand ökningen är stor...!?!?!?!
De hänger ju helt klart på hur mycket man klockar...vilket i sin tur beror på diverse hårdvaror. Om man klockar en T-bird 1.4ghz till t.e.x 1.6 elle 1.7 så känns inte prestanda ökningen nämn värt...då handlar det förmodligen mest om att det är kul å se vart gränsen går. Medans det som i mitt fall som kan klocka min Celeron800@1.2 där känns verkligen prestanda ökning i alla applikationer...å speciellt i spel. Då har förenat nyta med nöje..mer prestanda till samma pros och det är kul.