{jcomments on}Det har varit ett gäng omtumlande veckor som gått och för närvarande har vi fler bollar i luften här på sajten – vilket ni snaaart kommer bli varse – än vad jag är kapabel att hålla reda på. Därför var det alldeles ypperlig tajming när min kära smartphone kastade in handduken i början på månaden.
Datumet var den 7:e november och undertecknad stod på Swedbank Stadion i Malmö och räknade minuterna tills MFF skulle plocka hem sitt nya SM-guld. Med 10 minuter kvar började de bengaliska eldarna tändas och 24 000+ fans började ta sig ner mot planen i ett försök att råna spelare och lagledare på suvenirer. Detta måste ju bara fångas på film!
Där och då insåg jag att min kära Nexus One drabbats av power-knapp-döden som blivit ett allt för vanligt fenomen. Telefonen gick inte att väcka och glädjen byttes till frustration på några ögonblick. Efter att irritationen om ett missat SM-guldsminne lagt sig började paniken komma på allvar.
Jag ska ju till Stockholm i morgon bitti och vara iväg över tre dagar!! Med ett par timmar på mig gick jag igenom alla backup-telefoner i min ägo, varav 100% var låsta till Tre. Till slut fick jag tag i en upplåst mobil som accepterade mitt Tele2 SIM, en räddare i nöden som tyvärr passade på att radera all information från kortet. Något som bara var början på en härlig kväll.
Ganska skalenlig jämförelse av historiens huvudpersoner.
Mobiltelefonen i fråga var en trotjänare från Sony Ericsson. En T100 med tillverkningsår 2002, blåmonokrom skärm och utan några som helst funktioner förutom att ringa och starta ett helt overkligt ljudspel vid uppstart (något medresenärer på SK106 till Stockholm fick uppleva vid landning på måndagsmorgonen).
Själva telefonens brist på funktioner i sig var dock inte det jobbigaste. Det värsta var hur mycket jag förlitat mig på dem. Ganska snabbt insåg jag att jag hade varken mobilt internet eller e-post på min bärbara dator. Allt sånt brukade jag ju ändå sköta genom telefonen och WiFi-tethering känns redan som en självklarhet.
Hela kvällen gick sedan åt att skapa en telefonlista på papper (!), installera Outlook och IMAP-mail samt kolla upp vart man kunde köpa kontant 3G-modem i malmö innan kl 8 på morgonen. Något som kompletterades med en runda till 7-eleven på morgonen dagen efter för just inköp av ovan nämnda modem.
Stockholmsresan och de 21 dagar (baksidan med att importera hemelektronik..) jag levt utan min smartphone har på ett sätt varit en befrielse. Utan att vara ständigt uppkopplad har man inget annat val än att koppla bort arbete och webben när man är ute på fri fot. Vilket under rätt förutsättningar [läs: INTE en arbetsresa på tre dagar!] kan vara ganska skönt.
Det andra som slagit mig är hur handikappad man blir utan sin telefon. Jag har levt och arbetat utan smartphone i många år, men när man nu sitter här med världen i sin ficka är det närmast otänkbart att gå tillbaka.
Intressant är också att min bättre hälft inte alls är lika förtjust i min smartphone då den allt som oftast stjäl uppmärksamhet från.. ja allt annat. 🙂 Därför var det lite komiskt när det kom en förfrågan om jag kunde filma lite från den Idol-konsert man annordnat utanför vår lokala matbutik, vilket även visar hur snabbt omgivningen vänjer sig vid dagens funktionalitet. Något även min kära flickvän ganska snabbt kom på var ganska knivigt med en telefon av T100:s kaliber. Eller som användaren Martin skrev i sin recension på Pricerunner i oktober 2006.
Sony Ericsson T100
Plus: att det är en mobil!
Minus: allt hur dålig som helst köp den inte du kommer ångra det om du köper den!
Omdöme: DEN SUGER!
Oj, höll ju nästan på att glömma… tack för lånet Peter!
Tur att man har sin e71 liggandes om det skulle hända nåt 🙂
Haha, snitsigt skrivet 🙂 Och grattis till reparationen! Den gamla nallen ser verkligen horribel ut. Har du sparat på din gamla pappersvariant av adressbok då?
Intressant slutsats. Har skrivit en uppsats om hur informationssamhället påverkar oss så jag vet vad det handlar om och man får ju verkligen känna av det när man blir utan sin "utrustning". Det är inte alltid en fördel att ständigt vara uppkopplad men fördelarna överväger nog nackdelarna och speciellt för dig som journalist.
Ja det är utan tvekan så att fördelarna uppväger nackdelarna för mig i mitt jobb, troligtvis även i privatlivet men där är det en lite mer jämnare kamp.. 😉
Vad kom du fram till i din uppsats kring ämnet? Detta är ju en persons ramblings så hade varit intressant att jämföra det med en större undersökning eller analys.