Gigabyte och 3M visar en potentiell framtid för serverkylning när man sänker ned en hel server i vätska och kyler alla komponenter utan rörliga delar.
Ren luftkylning, kombinerad luft- och vattenkylning eller ren vattenkylning är de kylningstekniker som oftast används i dagens datorsystem. Gigabyte och 3M ser dock en framtid på servermarknaden där man inte uteslutande använder vätska som kylmedie i andra komponenter. Tillsammans sänker man istället ner hela datorsystemet i vätska och plockar bort alla rörliga delar från kylningssystemet.
3M står för kylmediet
Gigabyte visade upp en Gigabyte GPU G250-S88 2U-server som sänkts ned i 3M:s patenterade kylningsvätska ur Novec-familjen. Till skillnad från kranvatten är vätskan inte ledande och gör det möjligt att sänka ner elektronik utan att skapa kortslutningar. Vilket ger ett system som i drift blir nästan förtrollande att titta på, vilket Anandtech demonstrerar i en video från presentationen på CES.
Dubbla Intel Xeon-processorer och hela åtta grafikkretsar utrustades med enkla kopparblock för att leda värmen från kretsarna ut i vätskan. Alla övriga kylningskomponenter plockades bort från systemet, även kylflänsarna på spänningsdelen.
Kraftfulla grafikkort i vätska
System bygger på förångningsteknik där vätskan förångas av värmen från komponenterna men sedan kyls ned igen till flytande form. Det senare görs med hjälp av en kylande radiator som sänks ned i vätskan tillsammans med komponenterna. En lösning som gör systemet självcirkulerande.
I det system som Gigabyte visade upp på CES satt totalt åtta stycken GTX 980 Ti-grafikkort och 24 stycken DDR4-minnesmoduler. Det går dock att utrusta systemet med åtta stycken Tesla P100-grafikkretsar för den som har djup plånbok nog. Konfigurationer som tvingar kylsystemet att hantera 1 000 – 2 000 watt alstrad värmeenergi.
Medan datorsystem kylda nedsänkta i vätska inte är något nytt är det sällan vi ser så pass kraftfulla system kylas på detta sätt. Gigabyte och 3M menar att det ska dra ned omkostnaderna samt öka effektiviteten i större datacenter. Det största problemet blir troligtvis att byta komponenter när något i systemet slutligen går sönder.
