Intel Comet Lake-S lanseras med en ny sockel, fler kärnor och högre klockfrekvenser. Intel pressar prestandan uppåt, trots att arkitekturen är baserad på Skylake, från 2015, och transistorerna ligger kvar på 14 nm. Hur mycket kan Intel kräma ut från en CPU som verkar ha fastnat i vinkelvolten?
Fastna i vinkelvolten får man inte göra. Om man inte råkar vara riktigt dominant på en marknad. Intels långsamma mak har blivit ett uppenbart problem. Det fattar förhoppningsvis även Intel. Företaget har problem med att gå vidare till nya transistorer och lanserar alltså nu nya CPUer på ganska gammal teknik. Frågan är dock vad det har för betydelse? Det är nämligen uppenbart att Intel, trots sina stora problem, har lyckats öka prestandan från Skylake-arkitekturen mer än vi kan krama ur en disktrasa.
Intel Comet Lake-S – fler kärnor, fler tråda, mer kräm
Denna gången har hyperthreading blivit standard för även de billigare modellerna och Core i9-modellen har gått från åtta till tio kärnor – samtidigt som priset har hållits så gott som oförändrat. Det är ganska uppenbart att förändringarna sker tack vare en ökad press från AMD när det gäller flertråndsprestanda. Core i5-modellen har då alltså gått från sex kärnor med sex trådar till sex trådar med tolv trådar. Basfrekvensen har samtidigt ökats från 3,7 GHz till 4,1 GHz. Det ger, inte helt oväntat, en varm och energikrävande processor som tar TDP från 95 till 125 watt.
Core i5 10600K har en boost som tar den upp till 4,8 GHz. Det är en imponerande klockfrekvens för en Core i5-processor. I vårt testsystem kan vi dock ta den upp till 4,9 GHz och hålla den under 80 grader. 5 GHz är definitivt möjligt enkelt att nå med bra kylning. I vårt system når vi 87 grader vid 5 GHz. Då börjar det definitivt bli lite svettigt. Vi använder en Noctua NH-C14-kylare, som definitivt är en kompetent lyftkylare. Det är samtidigt ganska lätt att få bättre kylning. Det finns hur som haver överklockningspotential i Core i5-modellen.
Höga frekvenser från fabrik
Core i9 10900K har tio kärnor och utlovar 5,3 GHz i turbo på en kärna. Medan vi såg Core i5 nå och överstiga sin turbofrekvens är det till synes omöjligt med vår ganska normala set-up. Visst. Vi kan faktiskt överklocka en gnutta även med vår set-up men den procentuella potentialen är inte lika stor som vi såg med Core i5. Vi lyckades öka prestandan i Cinebench med 8 procent med Core i5 och med 5,7 procent med Core i9. Det betyder för övrigt att vi ser väldigt liknande single core-prestanda från de två processorerna. Det gör att vi funderar på hur bra i7 är. Den kanske kan vara den nya ultimata gaming-processorn?
För prestandan ökar också energiförbrukningen, närmast lavinartat. Intel är i desperat behov av en mer effektiv transistor och arkitektur. I Handbrake drar vårt testsystem, som drivs av ett RTX 2080 Ti och ett Asus ROG Maximus 12 Extreme, 163,5 watt med en Core i5. Med Core i9 når vi 203 watt. Det kan vi jämföra med den första processorn i Skylake-familjen, 6700K, som tyvärr är en av få processorer vi har kvar från de äldre generationerna efter ett inbrott för ett tag sen. Den når 148,6 watt. Det gäller för övrigt inte bara vid hög användning. I idle ligger vårt system med Core i5 på 60,5 watt medan Core i9 ligger på 62,5. Vårt gamla Skylake-system har visserligen ett betydligt mindre ambitiöst moderkort men ligger på 42 watt.
Inga oväntade siffror
Hur mycket prestanda har Intel lyckats krama ur sin Skylake-disktrasa genom åren då? En hel del. Tio kärnor i Core i9 hjälper givetvis. Sex kärnor i Core i5 är också tacksamt. 6700K, som marknadsfördes som en Core i7-modell, hade fyra kärnor. Det ger de nya kretsarna ett ordentligt försprång i till exempel Cinebench. Högre klockfrekvenser ger också högre prestanda över en kärna, 10 procent högre från 6700K till 10600K. De extra kärnorna och ny acceleration som finns i de nya kretsarna ger ett ordentligt lyft i till exempel Handbrake. Siffror från 3DMark…. och PCMark ger en liknande bild.
Då är frågan hur detta påverkar spel. I många spel påverkas prestandan inte alls, i andra ganska betydligt. För att ge ett extremt exempel kan vi titta på Total War: Warhammer 2, som ser ett ordentligt prestandalyft med de nya kretsarna när vi testar i Full HD-upplösning med vårt 2080 Ti.
Framtiden bortom Skylake
Med fler kärnor och högre klockfrekvenser lyckas Intel kort sagt öka prestandan i sina Skylake-baserade Comet Lake-S-kretsar, samtidigt som priserna är oförändrade. Konkurrensen är fortfarande stenhård. Vi har inte haft möjlighet att jämföra med AMD i denna videon. Denna videon blir snarare ett smakprov på våra förnyade ambitioner om att göra fler och mer djupgående CPU-tester i framtiden. Vi kan dock konstatera att Intel behöver nya transistorer och en ny arkitektur att jobba med. Med denna generationen har Intel bytt ut sockeln. För, ja, Intel. Nästa generation, Rocket Lake, sägs få en ny arkitektur men behålla 14 nm, med ett steg till 10 nm i generationen därefter. Som det ser ut nu kommer Rocket Lake få samma sockel som Comet Lake men bortom det försvinner sannolikt stödet igen.
Från 6700K till 10900K har Intel kommit riktigt långt. Både när det gäller prestanda och när det gäller strömförbrukning. Även om ingen, inklusive Intel, hade tänkt sig att använda Skylake så länge, så blev det helt enkelt så. Och med det som utgångspunkt har Intel definitivt gjort, ehm, ett jobb. Nu kan vi hoppas på att nästa arkitektur ger oss fem år av förbättringar på en gång.
