Intel Core i7-3770K – Ivy Bridge och 3D-transistorn är här

Temperaturer, den mörka sidan av Ivy Bridge

Med hjälp av en effektmätare och övervakningsmjukvaran Core Temp tog vi en närmare titt på de både kretsarnas beteende vid belastning och resultaten var ganska talande. Vi började med standardfrekvenser och körde 15 minuter av maximal belastning i testprogrammet Prime95. I båda fallen användes identiska testsystem som bestod av ett ASUS P8Z77-V Pro moderkort, Corsair AX1200W nätaggregat samt en Noctua NH-C14 kylare med en ensam 140mm fläkt strypt till 900 RPM.

Redan i standardfrekvenser och med ungefär 13-15W lägre effektförbrukning börjar Ivy Bridge visa sin svaghet. Efter 15 minuters stenhård belastning hade temperaturen på vårt testexemplar av Intel Core i7-3770K ökat till mellan 66 och 71 grader beroende på vilken CPU-kärna vi tittar på. Detta är självfallet fullt godkända temperaturer för en CPU vid full belastning och den trots allt tysta kylarlösning vi använde.

Problemet är att Intels Core i7-2700K processor klarade av att hålla temperaturerna nere till mellan 58 och 63 grader vid samma belastning. Alltså närmare 10 graders lägre temperatur trots en högre effektförbrukning i Sandy Bridge-arkitekturen.

Vi gjorde även två snabba temperaturmätningar med en IR-termometer på vår Noctua-kylare ( värmerören närmast processorkretsen) och kunde där se att temperaturen på kylaren faktiskt var två grader lägre i vårt Ivy Bridge-system i jämförelse med Sandy Bridge-systemet. Detta trots att kretsarnas temperaturer borde ge det motsatta förhållandet.

Utan tvekan kan vi konstatera att Intels Ivy Bridge-arkitektur och de nya 3D-transistorerna har vissa problem att slussa värmen ut ur själva kiselkretsen. Om detta är något man kan lösa med framtida optimeringar i tillverkningsteknik är oklart, men vi skulle bli förvånade om man i alla fall inte lyckats begränsa problemet märkbart.

Tresiffriga temperaturer vid överklockning

För sakens skull passade vi även på att göra ett par snabba temperaturmätningar av processorerna i sina maximala överklockningar och här blir problemet än mer uppenbart. Med bara ett par minuters belastning i det tunga Cinebench 11.5 nådde 3770K en temperatur på mellan 89 och 99 grader beroende på CPU-kärna. Vi var även över tresiffriga värden med processorfrekvensen på 4,8 GHz.

Går vi tillbaka till 2700K som med betydligt högre 1,415V nådde en slutfrekvens på 4,95 GHz stannade temperaturerna här på betydligt mer beskedliga 74 till 78 grader. Alltså en temperatur skillnad på mellan 10-20 grader, detta trots att 2700K drog 23 watt mer effekt i överklockat läge.

Ivy Bridge ser ut att bli ett aber för överklockare som nöjer sig med vanlig konventionella luft och vattenkylning. Dagens 22nm-kretsar kan helt enkelt inte forsla värmen snabbt nog ur själva processorpaketet. Något som även kan bli en nöt att knäcka för kylartillverkarna på marknaden.

Den största frågan är kanske snarare hur mycket Intel själva kan effektivisera sin arkitektur och tillverkningsteknik. För att det finns goda överklockningspotential i de nya 22nm-transistorerna är det ingen tvekan om. Tyvärr krävs det exotisk kylning där man kan kyla ner hela processorkretsen innan den kraftiga belastningen appliceras.

I total motsats till Sandy Bridge tar Ivy Bridge ett steg framåt för avancerade överklockare, men ett steg bakåt för traditionella överklockare.