Genom åren har Intel lanserat en flera processorsocklar vars namn börjar med siffrorna 115. De kan vara svåra att hålla koll på. Så vilka socklar är till för vilka familjer av processorer inom familjen av LGA 115X? Låt oss ta en titt!
Exakt vad som gäller när det kommer till processorsocklarna LGA 1150, LGA 1151, LGA 1155 och LGA 1156 är inte helt enkelt. Intel har använt 115X-namnschemat under en längre tid. Är det då ett gäng väldigt lika processorsocklar med bara små förändringar av samma sockel? Nja, inte riktigt. Därför ska vi nu gå igenom vilka processorer du kan släppa när i vilka socklar, som alla har nästintill identiska namn.
LGA 1156
Låt oss börja från början med den första processockeln i LGA 115X-världen: LGA 1156. Den ersatte en sockel känd som LGA 775 och lanserades tillsammans med processorarkitekturen Nehalem år 2008. Processorarkitektur tillverkades på 45 nanometers (nm) tillverkningsteknik och uppdaterades för att tillverkas på 32 nm, då den fick namnet Westmere (även känd som Nehalem-C).
Sockel LGA 1156 gick officiellt i pension år 2012.
LGA 1155
Sockel LGA 1155 är nog en av de processorsocklar vars goda rykte, tack vare de kompatibla processorerna, kvarstår än idag. Denna sockel ersatte LGA 1156, tillsammans med lanseringen av processorarkitekturen Sandy Bridge (Core 2000-serien), och kom med en rad nyheter. Den var till exempel den första sockeln där Secure Boot introducerades (om än på något senare moderkortsmodeller under sockelns livstid).
LGA 1155 var även den sista sockeln som hade fullt stöd för operativsystemen Windows XP och Windows Server 2003. Sandy Bridge var också den sista processorfamiljen som hade fullt stöd för Windows Vista.
Likt Nehalem fick Sandy Bridge en uppföljare på samma sockel, där en av nyheterna var en ny tillverkningsprocess. Medan Sandy Bridge byggdes på 32 nm, introducerades Ivy Bridge (Core 3000-serien) på 22 nm under första halvan av 2012.
Således var Ivy Bridge den plattform som var sist ut med officiellt stöd för Windows XP. Det var även den tidigaste processorarkitekturen som kom med officiellt stöd för 64-bitars Windows 10.
LGA 1150
År 2013 kom uppföljaren till LGA 1155, kallad LGA 1150. Denna sockel introducerades samtidigt som Intels processorer, som byggde på arkitekturen Haswell (Core 4000-serien). Fullt operativsystemstöd för denna sockel började hos Windows 7. Windows XP stöds endast på särskilda processorer och styrkretsar och erbjöds endast hos maskiner för industrisyften och hos integrerade system.
Likt tidigare socklar är det inte bara en arkitektur som dök upp hos LGA 1150. Haswell fick både den inkrementella uppföljaren Haswell Refresh, samt sitt syskon Broadwell (Core 5000-serien). Båda huserades på samma sockel som Haswell. Dessa krävde dock någon av de nyare styrkretsarna H97 eller Z97. Alternativt kunde vissa tidigare styrkretsar implementeras med stöd för Haswell Refresh och Broadwell genom BIOS-uppdateringar.
Haswell Refresh inkluderade Core i5- och Core i7-processorer och gick under kodnamnet ”Devil’s Canyon”. Detta medan Broadwell utgjorde ”tick”-delen av Intels tick/tock-strategi, där en arkitektur flyttas över till en nyare eller förbättrad tillverkningsteknik. Denna gång var det från 22 nm till 14 nm. Däremot var det endast två processormodeller baserade på Broadwell som hittade till LGA 1150. Dessa två är Core i5 5675C och Core i7 5775C. I övrigt hamnade Broadwell till största del hos entusiastsegmentet (sockel LGA 2011-3), processorer för bärbara datorer samt hos servermarknaden.
LGA 1151
Svansången för LGA 115X-namnet kom år 2015 i form av LGA 1151, tillsammans med lanseringen av processorarkitekturen Skylake (Core 6000-serien). Denna lansering tog plats under skiftet från DDR3 till DDR4. Vissa moderkort med sockel LGA 1151 utrustades med styrkretsar ur antingen 100-serien eller 200-serien och kom med en ganska intressant funktion. De kunde hantera internminnen i form av både DDR3(L) och nyare DDR4, dock endast en minnestyp åt gången. Det var dock DDR4-stöd som de allra flesta moderkortstillverkare fokuserade på.
Skillnaden mellan 100-seriens moderkort och 200-serien, som lanserades i samband med Kaby Lake (Core 7000-serien), är i princip endast fyra extra PCI Express-banor hos Kaby Lake-styrkretsarna. De implementerar en kontakt för m.2-enheter och stöd för Intels Optane-minne. Utöver detta är de två seriernas styrkretsar mer eller mindre identiska.
LGA 1151 v.2
När det blev dags för processorarkitekturen Coffee Lake (Core 8000-serien) att lanseras tillsammans med 300-seriens styrkretsar och moderkort, fick Intel uppdatera sin processorsockel. Trots att de två versionerna av LGA 1151 är fysiskt identiska fick Intel röra om lite i vilka kontaktpinnar som användes och vilka pinnar som gjorde vad. Detta ledde i sin tur att Coffee Lake inte är kompatibel med något av 100- eller 200-seriens moderkort. De tidigare processorerna är inte heller kompatibla med 300-seriens moderkort.
Anledningen till att kontaktpinnarnas funktioner fick omarbetas var för att Coffee Lake introducerade sexkärniga och åttakärniga processorer för tillverkarens konsumentsegment.
De tidigare nämnda åttakärniga processorerna kom när det blev dags för 9000-seriens Core-processorer att lanseras (Coffee Lake Refresh). Dessa blev då de första åttakärniga processorerna utanför entusiastsegmentet eller servermarknaden från Intel. Även denna processorserie kräver moderkort från 300-serien.
LGA 1200
Efter många år med LGA 115X-socklar kom sockel LGA 1200 och 400-seriens styrkretsar. Denna lanserades i samband med processorarkitekturen Comet Lake under 2020 års andra kvartal.
Här finns totalt 1 200 kontaktpinnar inuti sockeln som kommunicerar med processorenheterna och det finns ingen kompatibilitet med tidigare processorgenerationer. Däremot förväntas sockeln vara kompatibel med kommande processorarkitekturen, Rocket Lake.
Viss kompatibilitet för LGA 115X
Nu har vi tagit en titt på totalt sex processorsocklar, varav kompatibiliteten mellan dem är icke-existerande för processorer och moderkort. Då Intel har valt att inte ändra avståndet mellan moderkortens monteringshål för processorkylare, är detta dock en aspekt som ändå erbjuder viss kompatibilitet. En processorkylare som till en början tillverkades för att vara kompatibla med till exempel sockel LGA 1156, kan användas på moderkort utrustade med sockel LGA 1200.
