Konsolkrig Del 1: Historia

0

Microsoft ska ge sig på sin andra generation, eller egentligen sin första riktiga då den första mest var ett test för att lära sig lite om hur marknaden fungerar, medan Sony ger sig på sitt tredje (eller faktiskt fjärde) Playstation, medan Nintendo är inne på sin femte, eller sjätte om man ska hårddra det.

Som ni med allra största sannolikhet märkt har vi följt utvecklingen av den kommande generationens spelkonsoler ganska tätt inpå. Microsoft ska ge sig på sin andra, eller egentligen sin första riktiga då den första mest var ett test för att lära sig lite om hur marknaden fungerar, medan Sony ger sig på sitt tredje (eller faktiskt fjärde) Playstation, medan Nintendo är inne på sin femte, eller sjätte konsol om man ska hårddra det

Förra generationen av konsoler innebar en del nyheter, förutom den vanliga uppgraderingen med grafik och effekter, som var framförallt multimedia-inriktade; DVD-spelare, stöd för mer avancerade ljudformat som Dolby Digital, mer avancerade online-tjänster m.m. Denna gång har utvecklingen nu tagit ytterligare minst sagt stora steg åt multimedia och det onlinebaserade hållet och nu är det tänkt att din kommande spelkonsol ska bli ditt multimedianav i hemmet med ständig access till internet där de senaste nyheterna kan läsas alternativt laddas hem. Multimedia gäller dock främst för Sony och Microsoft och inte för Nintendo som än en gång är ute efter att primärt skapa en spelkonsol..


Åtta att komma ihåg och tre att följa

Dock så skriver vi och många andra en uppsjö av nyheter om alla nya funktioner och finesser som de nya konsolerna kommer eller kan komma att erbjuda och vi tänkte här försöka bena ut vad som är fakta och vad som bara är elaka rykten. Vi tänkte dock inleda med en artikel som tar oss igenom historien fram tills idag.

Känner du att du vill fördjupa dina kunskaper om de tidigare konsolerna? läs vidare.


TV-spelet, som det kallas av många, kom till i mitten på 80-talet, jag väljer att bortse från Pong och dess kloner, samt de halvhybrid-datorer som fanns innan, av den anledning att den inte har en direkt koppling med de som kommer senare i nästa artikel. Atari, INTV m.fl. öppnade upp en ny dörr, men höll på att stänga den igen pch det är där denna artikel tar vid så började vi närma oss det stiltje som rådde när spelkonsolmarknaden verkligen var färdig för sista smörjelsen. Speldatorhybriderna har precis floppat och det ganska rejält..
Notis: Bit syftar oftast på systemarkitekturen och framförallt de primära bussarna, men det finns undantag. Bredare buss (mer bit) innebär i teorin att du kan skicka mer data på en gång.

 


NES

1984 (att det är just detta årtal som spelkonsolmarknaden vände på steken är verkligen kusligt rent ut sagt) hade vi två bolag kvar som faktiskt gjorde ett sista seriöst försök att rädda denna marknad, Nintendo och INTV. INTV var dock mer en datortyp-tillverkare liknande ATARI, som även de fortsatte finnas i bakgrunden. INTVs olika konsoler Intellivision hade små men ändock vissa framgångar men i sammanhanget väldigt liten inverkan på slutet så jag kommer lämna dessa därhän.
Nintendo å sin sida släppte detta år FAMICOM, en slags förkortning av FAMily COMputer, och den sålde riktigt bra hemma i Japan. Detta mycket tack vare att Nintendo redan lyckats etablera en serie karaktärer hos den japanska befolkningen med tidigare konsoler. En viss övergödd italiensk rörmokare med förkärlek för pasta och en stor gorilla som av någon anledning kastade tunnor på allt som rörde sig. Faktum är att det spel som FAMICOM såldes med, Super Mario Bros, nyligen utropades till det bästa spelet genom tiderna av ign. Hur känns det att veta att spelkvaliten gått mer eller mindre neråt hela tiden sen den första konsolen lanserades?

 


Super Mario Bros

Det gick faktiskt så bra för Nintendo att de ville vidga sina vyer västerut och kontaktade då Atari i USA, detta trots att ATARI hade en egen konkurrent, 7800, och att marknaden där mer eller mindre var totalt stendöd. Som brukligt var vid en “död” marknad så var återförsäljarna väldigt skeptiska till att ens ta in FAMICOM i sortimentet. Nintendo fick då göra en strategisk reträtt och återvända med NES, Nintendo Entertainment System, istället. Exakt samma konsol med ett nytt namn och en ny design. Redan 1985 försökte alltså Nintendo skapa en enhet som skulle smälta in bättre i hemmet, något som idag är en mer eller mindre självklarhet, men konsolen blev tyvärr fördröjd och först 1986 kunde Nintendo släppa NES i hela USA med dunder och brak.
Sega, som precis som övriga spelutvecklare satt lite illa till just nu, såg Nintendos framgångar i USA ville också ha en del av kakan. Sega som nyss släppt en konsol, Mark III, gjorde precis som Nintendo och smetade på ett nytt yttre bara och lanserade konsolen under namnet Sega Master System (så nu vet ni vad SMS egentligen står för … Short Message Service … pffft) i USA 1986. Problemet var bara att NES hade tagit det amerikanska hemmet med sådan storm att SEGA inte lyckades något vidare.
I Europa gick det dock bättre (ni kommer se ett mönster snart) och de lanserade t.o.m. en uppdaterad, fast egentligen en billigare och nerbantad version. Det faktum att Tonka, en leksakstillverkare som skulle hjälpa SEGA i USA, inte heller gjorda några större ansträngningar med att göra reklam för konsolen gjorde nog även sin del. De lyckades dessutom plocka helt galna titlar för lansering i USA och många av de erkända och faktiskt bra spelen fick stå tillbaka för spel som egentligen fungerade bäst som bokstöd. Dock är nog SEGA lika mycket att skylla som Tonka över detta då SEGA borde tänkt igenom valet av partner bättre. Faktum är att SMS fortsatte att säljas i Europa enda fram tills 1995. Vi i Europa kan också skatta oss lyckliga över att många spel som släpptes här faktiskt aldrig nådde den amerikanske befolkningen. Sonic the Hedgehog, Phantasy Star, Zillion men framförallt en hel hög med sport- och action-spel gjorde dock att konsolen var något snäv i sitt utbud. Nintendo passade på att släppa en slimmad variant kallad NES 2 i Nordamerika för att sno åt sig ännu mer marknadsandelar.

 


Sega Master System

Nintendo lyckades sälja ungefär tio gånger så många NES i USA som INTV, SEGA och ATARI sålde konsoler tillsammans. Anledningen? Nintendo hade, så klart, något som de övriga inte hade: en extremt strikt policy om vilka tredjepartsspelutvecklare som fick utveckla spel till NES. Detta för att motverka den övermättnad av spel som tidigare och konkurrerande konsoler led av. Kvaliten var helt enkelt urusel på många spel, dock förhindrade detta inte att det släpptes dåliga spel även till NES. Deras policy byggde främst på att en viss summa pengar betalades in samt att man garanterade att inget “vuxet” material förekom..Att det smet igenom en hel skräp verkade dock inte bekymra dom, så länge de fick sina pengar.
Genom åttiotalet så dominerade Nintendo marknaden nästan totalt och med spel som Super Mario Bros, Zelda, Mega Man, Castlevania, Metroid, Punch-Out!, R.C. Pro-Am, Ninja Gaiden, Blaster Master, Final Fantasy etc. (listan är låååång) gjorde att Nintendo satt ganska säkert. De släppte dock inte på sin spel-policy utan blev snarare ännu striktare med tiden. De var extremt noggranna med hur och vilka sammanhang deras namn samt konsol förekom. De censurerade även sina spel speciellt för den amerikanska marknaden så att man kunde garantera att inget material som ansågs olämpligt för en 13-åring slapp igenom. Dock stack framgångarna dom något åt huvudet med bl.a. två långfilmer, The Wizard och senare även Super Mario Bros. Tack gode gud insåg dom sitt misstag efter den andra filmen.



SEGA Mega Drive

När 90-talet började närma sig så började även 16-bitsystemen att dyka upp. NES, som endast var ett 8-bitars var teknologiskt underlägset bl.a. Sega Mega Drive också känd som Genesis i USA och Japan, men detta visade sig inte vara något hinder utan NES fortsatte att dominera till en början trots sin tekniska underlägsenhet. Mega Drive blev väldigt populärt här hos oss i Europa, men lyckades inte riktigt få fäste hos amerikanarna trots sin överlägsna prestanda. Faktum är att konsolen inte ens var speciellt populär ens i sitt hemland Japan. De enda som verkligen tog konsolen till sig var vi här i Europa. Mega Drive ledde dock 16-bitarsutvecklingen länge, speciellt i Nordamerika och Europa.
Detta var mycket på grund av NEC som hade släppt en konsol, PC Engine, som ifråga om grafik och features knäckte både NES och Mega Drive. Eller vad sägs om CD-ROM (via TurboGrafx-CD), och stöd för små och smidiga spelkassetter, 256 färger och sex-kanalsljud redan 1989? (Konsolen lanserade dock i en något mer bantad version redan 1987). De flesta som hade använt en PC Engine valde helt enkelt bort Mega Drive eftersom om man väl spelat CD-ROM-spel så kan man inte gärna nergradera till kassetter igen. Det verkade i alla fall vara vad japanerna tyckte i stort för det gick tungt för SEGA.
PC Engine döptes om till TurboGrafx-16 när den lanserades i Nordamerika. Sega lyckades dock bättre där och rent av ganska bra att konkurrera med NEC. Mycket tack vare deras utmärkta arkad-spel som portades till konsolen, samt den mycket lyckade lanseringen av Phantasy Star II. Trots att NEC hade ett större spelbibliotek så var de fruktansvärt långsamma med att konvertera dessa till den amerikanska marknaden och tappade därmed en massa. NEC var mycket beroende av tredje part också och framförallt Hudson Soft, som är mest kända för Bomberman, medan SEGA hade ett eget arkadbibliotek att falla tillbaka på, samt det relativt fräscha bolaget Electronic Arts och dess sportspel.
Detta i kombination med att Nintendo förde en policy som innebar att om ett spel släppts till NES inte fick portas till en annan konsol och eftersom mer än tio gånger fler ägde ett NES än som ägde en TurboGrafx-16 så var valet av konsol ganska klart för spelutvecklarna. Många titlar såg dessutom inte ens dagens ljus utanför Japan främst på grund av att kostnaden för att översätta dessa massiva CD-ROM-spel skulle tagit alldeles för lång tid och kostat orimliga summor. Genesis levde gott med andra ord mycket på grund av att Nintendos uppföljare, SNES, dröjde och NEC inte klarade av att pressa fram spel.

 


SNK Neo Geo CD

1990 dök något helt nytt upp. Eller nja, ett nytt bolag med en ny konsol bara egentligen. Fast egentligen inte ens det. SNK hade helt enkelt klämt ihop en konsol som de kallade NEO GEO och NEO GEO CD, som kom 1994, som innehöll hårdvara som var direkt kompitabel med deras egna arkadspel och de kunde därmed porta över sina populära arkadspel direkt in i ditt hem. NEO GEO led av en del uppenbara brister: Dyr konsol och fruktansvärt dyra spel, sammanfattar nog det hela ganska bra. Detta gäller för båda konsolerna faktiskt, trots att den senare hade ett standardiserat medium, CD. De gjorde egentligen inte mycket väsen av sig trots att de erbjöd bra spel, men till hutlösa priser som sagt. Dock så fortsatte SNK att använda sig av teknologin bakom konsolen och släppte spel fram till 2004.

 


Super NES

1990 kom Nintendos 16-bitarsmaskin, SNES. SEGA som hade nästan total dominans på 16-bitarsscenen nu, i brist på konkurrens, insåg givetvis att detta var ett hot och startade en massiv kampanj för att minsann visa att Mega Drive/Genesis var en maskin att räkna med och inte minst att “inom kort”, om två år skulle det visa sig, skulle lansera MEGA CD, som skulle göra det möjligt med ännu fetare grafik. Det visade sig vara en fungerande taktik då lanseringen av SNES knappt påverkade SEGAs siffror alls.
Trots att SNES hade en grafik som var överlägsen SEGAs motsvarighet så var den klart långsammare. Detta utnyttjade givetvis SEGA fullt ut och med deras nya spel Sonic the Hedgehog hade man skapat det snabbaste spelet i världshistorien. Ett spel som inte ens skulle vara spelbart på ett SNES och det var dom inte sena med att påpeka om och om igen. Nintendo hade svårt att få ut många och bra spel, medan SEGA hade ett brett stöd från många tredjepartstillverkare och dom hade framförallt världens snabbaste igelkott. I Nordamerika dvs.

 


NEC PC Engine

NEC gav upp hoppet för TurboGrafx-16 1992 och överlät den åt TTI (Turbo Technologies Inc.) som bestod av ett hopkok av speldesigners och ingenjörer från Hudson soft och NEC. Det första TTI gjorde var att slå samman TurboGrafx-16 med TurboGrafx-CD till en enhet och lansera den under namnet Turbo Duo, alternativt Duo i Japan. SEGA som hade sin MEGA CD runt hörnet fick ett hett bemötande från TTI och en minst sagt ovanligt aggressiv reklamkampanj.
Med hjälp av Johnny Turbo, en tecknad actionhjälte, så försökte TTI att mer eller mindre smutskasta SEGAs skapelse.
Detta gjordes dock högst sublimt givetvis, men bara att man kallar namnet på bolaget den ondska Johnny Turbo för “Feka”… TTI, eller rättare sagt Johnny Turbo, hävdade att Fekas MEGA CD inte var den första kompletta CD-konsolen, vilket något komiskt nog inte heller SEGA gjorde. Du var nämligen tvungen att äga en Mega Drive/Genesis för att kunna nyttja MEGA CD. Något som man inte hymlade med det minsta.
TTI lovade samtidigt att man kunde släppa mängder med spel, vilket man misslyckades katastrofalt med. Visst släpptes det bra spel, men allt som allt alldeles för få och med den stundande lanseringen av 32-bitssystemen är det bara att konstatera att Duo aldrig egentligen hade någon rimlig chans och innan 1994 ens hade hunnit börja så kunde man konstatera att “Duo was no more”. Ett tråkigt slut för PC Engine/TurboGrafx och Duo som bjöd framförallt shoot-em-up och RPG-fantasten en hel del underhållning, dvs. om man bodde i Japan.

 


SEGA 32X

Lanseringen av MEGA CD kom nu allt närmare. SEGA hade satsat stort på att få ut den under 1993 och så skedde också. Problemet var bara att Nintendo nu började få ut fler och fler, men framförallt riktigt bra spel. Stödet från tredje part blev allt bättre och när sedan MEGA CD visade sig vara orimligt dyr så var det rena motorvägen till toppen för Nintendo i Amerika också. I Japan var det aldrig något snack utan där snodde Nintendo raskt åt sig i stort sett hela marknaden mer eller mindre direkt. Antalet spel som kom till MEGA CD var få och de var många gånger bara portningar av redan existerande spel med adderat CD-ljud. Dock så började denna generation nu nå sin ände.
32-bitskonsolerna var på väg med 3DO och imponerande grafik i spetsen grundat av en av killarna bakom EA faktiskt. SEGA gav dock inte upp hoppet för Mega Drive/Genesis utan utvecklade istället 32X(SEGA Super 32X i Japan, SEGA Genesis 32X i Amerika och SEGA Mega Drive 32X i Europa). En modul som skulle konvertera konsolen till en fullskalig 32-bitsmaskin. Samma problem rådde dock med denna som med MEGA CD. Dyr och få spel. Dock hade SEGA parallellt med detta utvecklat en “stand-alone” 32-bitars konsol, Saturn. Nintendo tuffade på och i och med lanseringen av Donkey Kong Country, troligen det mest grafiskt imponerande spel som släppts, sänkte de SEGA och 32X totalt. Saturn och Playstation hade gjort sitt inträde nu och de började få rejält med fäste på den japanska marknaden. SNES popularitet var i och med DKC på topp, men samtidigt oroade Saturn och Playstation. SNES fortsatte att tillverkas i USA fram till 1999 och i Japan enda fram till 2003 faktiskt. 12 år av tillverkning med andra ord.



ATARI Jaguar64

Dock kom redan 1993 den första 64-bitskonsolen: Jaguar eller Jaguar64 som den också kallades. ATARI hade med hjälp av IBM lyckats sätta ihop en konsol med imponerande prestanda, grafik och ljud som ingen annan kunde mäta sig med för tillfället. Huruvida den faktiskt var en 64-bitskonsol eller inte råder det delade meningar om men det faktum att det ingick 64-bitskomponenter kan vi i alla fall konstatera. Jaguar stödde både CD-rom och kassetter, men det var betydligt fler spel som kom på kassett än som nådde ut än på CD. En hel del nådde dock inte ut alls. Jaguar floppade rejält och tog med sig ATARI i fallet. 1996 släpptes det sista spelet och senare gick ATARI under i en sammanslagning med JTS, en hårddisktillverkare. Det såldes sedan vidare till Hasbro för en löjlig summa på 5 miljoner dollar. 1999 släpptes Jaguar fri och vem som helst kunde utveckla spel och hårdvara till konsolen. Infogrames köpte 2000 alla rättigheter till namnet ATARI av Hasbro för närmare 100 miljoner dollar och bytte sedan tre år senare namn till ATARI. Det ultimata erkännandet?

 


3DO Interactive Multiplayer från Goldstar

1993 kom även en annan konsol med stor potential, men som snabbt föll i glömska utan att egentligen gjort någon större påverkan på marknaden eller köparna. Idén bakom 3DO Interactive Multiplayer stod mannen bakom EA, Trip Hawkins, för, men den slutgiltiga produkten var ett samarbete mellan Panasonic, Sanyo och Goldstar. Konsolen byggde på en högprestanda 32bit arkitektur med en RISC-processor som avlastades av två stycken grafikprocessorer, gott om minne med 2MB DRAM och 1MB VRAM och CD-ROM som lagringsmedium. Alla förutsättningar fanns där, men ett rekordhögt pris på konsolen och en klart bristande mängd spel, varav ännu färre utnyttjade potentialen, så var utgången given nästan innan konsolen släppts. 3DO gav dock inte upp utan fortsatte med att utveckla en uppföljare som de dock sålde till Panasonic som fortsatte utvecklingen, men precis innan lanseringen 1996 så ställdes lanseringen in. Exakt varför är oklart, men det ryktas om fega stackare som inte vågade sig på att utmana Sony och Nintendo. Trots att reklamkampanjer var färdiga och reklam hade tryckts upp så drog man sig tillbaka. Teknologin utnyttjades istället i en spelliknande konsol, FZ-21S samt en mer avancerad version FZ-35S, som riktade sig mot företag och högre uppsatta affärsmän och lämpade sig bra för presentationer och demonstrationer som krävde en mer kraftfull maskin för t.ex. 3D-modellering.

 


Sony Playstation

Om man sanningen ska fram så var det faktiskt Playstation X som kom 1994. Playstation kom redan 1991 och var då en spinoff på ett avbrutet samarbete mellan Nintendo och Sony som kallades Super Disc, vilket var tänkt att fungera som MEGA CD gjorde, men egentligen var en föregångare till den. Playstation kunde spela SNES-kassetter, vanliga musik-CDs men även vanliga data-cds. Det producerades dock enbart runt 200 stycken av dessa och ingen lämnade Japan. Eftersom PSX inte var ens var känd utanför Japan eller knappt ens i Japan kallades konsolen kort och gott Playstation när den lanserade utomlands. Sony hade valt att göra Playstation enbart en CD-konsol, dvs. kassetterna kasserades. 1995 lanserades konsolen i USA och Europa och den var en omedelbar succé. Spelet lanserades med Namcos Tekken i ryggen. Ett spel som snabbt blev enormt populärt i USA. Konsolen böt dock namn senare till Playstation i Japan också och Sony släppte senare på 90-talet en multimedia-enhet under namnet Playstation X, som fungerade ungefär som en DVD-spelare med hårddisk.

 


Gran Turismo

Gran Turismo

Det var dock först två år senare som det stora spelsläppet skulle bli av. Square hade sedan länge annonserat att de skulle göra en ny del av sin Final Fantasy-saga till Sonys konsol. Final Fantasy VII för att vara exakt. Förväntningar var höga speciellt som det lovades att spelet skulle för första gången släppas världsomspännande. Spelet såldes i 3.5 miljoner exemplar bara i Japan under 1997. Spelet blev en sällan skådad hit och hyllas än idag som ett av de bästa som någonsin gjorts. Detta trots att spelet faktiskt är långt ifrån det bästa i serien. Dock hade få utanför Japan fått ens en chans att uppleva Final Fantasy innan, vilket Sony var väl medvetna, och spelet tog en absolut majoritet med storm. Detta följdes sedan upp med Gran Turismo. Ett bilspel som lovade över 150 bilar. Vilket var ett antal fler än de upp till 8-16 som man vanligen fick nöja sig med (uppföljaren innehöll till och med 3 gånger så många faktiskt). Sony tog stora, snudd på enorma, kliv framåt.

 


Angelina Jolie som Lara Croft

Lara Croft

Lara Croft (fan art)

Den klassiska uppsättningen av konsol + stark frontkaraktär var något Sony hade vissa problem att leva upp till dock. De hade helt enkelt ingen frontfigur för sin konsol. Man försökte ganska desperat med många karaktärer, men ingen hade samma karisma, eller så var spelen för dåliga helt enkelt, för att kunna mäta sig med Sonic och Mario. Lite av en identitetskris kan man säga och när de började spotta ur sig karaktärer såsom: Crash Bandiccot, Rayman, Lara Croft, Sir Dan Fortesque (MediEvil), Spyro, m.fl. och man lockade till och med över spelserierna Castlevania och Mega Man, så vart det snarare så att man lyckades döda av den klassiska uppsättningen istället för att skapa sig en frontfigur. Den som lyckades bäst dock var nog Lara Croft som faktiskt blev film, som t.o.m. fick en uppföljare. Filmerna var dock snäppet bättre än de försök Nintendo hade gjort tidigare.



SEGA Saturn

Vi nämnde Saturn tidigare i förbifarten och nog förtjänar den lite mer uppmärksamhet än så. Trots att den kom lite efter Playstation så lyckades den ändock ganska hyfsat till en början. Den kunde inte konkurrera direkt med Playstations enorma försäljningssiffror, men var långt ifrån någon flopp hittills.
Ett problem med Saturn, som faktiskt även Jaguar led av, var att den hade en väldigt komplex intern design. Den var uppbyggd av två CPUs och hela 6 till enheter som skulle avlasta dessa två. Det var ett fruktansvärt arbete att verkligen dra nytta av all den kraft som Saturn hade att erbjuda, vilket tyvärr också återspeglades i fler än en del spel. Det faktum att Sega inte heller hade ett vettigt SDK (Software Development Kit) gjorde ju inte saken bättre heller. De två CPU:na var uppbyggda mer likt Intels HyperThreading-teknologi än två riktigta CPUs. Dvs de delade en hel del fysiska detaljer som ströp prestandan och inte gav någon riktig multitrådsprestanda.
Det visade sig till slut vara svårt att få ut tillräckligt med bra och tillräckligt avancerade spel tillräckligt snabbt. Speciellt i USA var Saturn på väg att bli just en flopp. Dock så sålde faktiskt SEGA mer spel än Sony gjorde. Detta troligtvis tack vare att Sonys konsol var mer av en innepryl alla skulle ha medan SEGA mer till de aktiva spelarna. Dvs. Sonys köpare investerade inte i så många spel, medan SEGAs gjorde. En stor miss SEGA gjorde i USA dock var att inte översätta många spel i tron att de inte skulle attrahera några direkta köpare, vilket i efterhand visat sig vara en högst felaktig analys. SEGA hade mängder med spel såsom Sakura Wars och hel drös med riktigt bra RPGs som de amerikanska och europeiska köparna aldrig fick se. Sega insåg att deras konsol höll på att falla efter både Nintendos nyligen lanserade Nintendo 64 och Sonys Playstation och började därmed arbetet med en ny konsol. Två projekt startades upp, ett i USA, Black Belt, och ett i Japan, Katana.

 


Nintendo 64

Nintendo valde att stå över 32-bitsgenerationen för att hoppa direkt på 64-bitsvarianten. Den gick länge och väl under namnet Project Reality, likt Revolution gör idag, som senare blev Nintendo Ultra 64 och sist men inte minst kort och gott Nintendo 64. Konsolen hade blivit utvecklad tillsammans med SGI och var en mycket kraftfull konsol, men led av en kraftig minnesbrist. Både RAM och att man faktiskt valt att använda kassetter gjorde att speltillverkarna blev tvugna att skära ner på upplösningen hos texturerna, vilket sedan med hjälp av mipmapping och bilinear filtering gjorde att bilden många gånger kunde upplevas som fruktansvärt suddig. Även om spelen till Nintendos konsol hade en mer komplex uppbyggnad, mer polygoner, så förstörde den låga upplösningen myckat av upplevelsen. Ett stort plus var dock att konsolen hade så gott som inga laddningstider.
Texturerna råddes dock bot på senare med ett expansionpack (4MB extra RAM) och med kassetter som kunde lagra mera data och spel som kom emot slutet av konsolens liv visade verkligen upp den potential som fanns, n ågot vi tyvärr aldrig riktigt fick se med SEGAs Saturn. Konsolen lanserades med Super Mario 64, som mer eller mindre höjde ribban rejält för vad som kunde kallas ett bra plattformspel.
Nintendo hade även duktigt med pli på RARE som nästan verkade spotta ur sig bra och nytänkande titlar mest hela tiden: GoldenEye, Donkey Kong 64, Blast Corps, Diddy Kong Racing, Jet Force Gemini, m.fl. Valet av kassetter var egentligen ganska simpelt även om det hade sina uppenbara brister med lagringskapaciteten. Playstation och Saturn led som sagt av väldigt långa laddningstider, hade problem med piratkopiering, man var låst till den hårdvara man hade från början och att man var tvungen att använda minneskort för att spara sina framgångar.

 


Final Fantasy VII: Intro

Final Fantasy VII: Aerith återvänder till Life stream

Det som blev lite av det avgörande slaget för konsolen blev Squares val av konsol för Final Fantasy VII. Square hade tidigare använt sig av Nintendos konsoler utan problem, men nu visade det sig att kassetter helt enkelt inte räckte till längre. Ett rejält bakslag för Nintendo. Det faktum att kassetter var betydligt dyrare att tillverka var ju ingen direkt bonus heller. Nintendo hade dock inga problem med att sälja bättre än Saturn och kom på en klar andra plats efter Playstation. Den blev en relativt kortlivad konsol och ersattes av GameCube 2001 som nyligen lanserats.

 


Sega DreamCast

Under tiden hade SEGA gått vidare med utvecklingen av DreamCast och valde att satsa på den japanska Katana. DC släpptes i slutet av 1998 i Japan och 1999 i USA och Europa. SEGA hade lärt sig av sina misstag från lanseringen av Saturn och gjorde denna gång likt Sony och visade upp sin konsol runt om på den nordamerikanska kontinenten för att väcka intresset hos folket med spel såsom Soul Calibur och Sonic Adventure. DC var för övrigt den första konsolen som hade inbyggt modem och därmed stöd för onlinespel. Den använde inte heller en vanlig CD-ROM utan en GD-ROM-enhet.
Detta givetvis i ett försök att förhindra piratkopiering, vilket visade sig vara ett totalt misslyckande. Inte nog med att man lyckades skapa piratkopior utan problem så visade sig även GD-skivor få en hög grad av defekta skivor under produktionsprocessen. Tyvärr så hade Sony också ett trumfkort i fickan och redan 2000 så lanserades Playstation 2 som var fullt bakåtkompitabel med de tidigare spelen för Playstation. Den annonserades dock redan året innan och de lyckades faktiskt stoppa upp försäljningen av DC ganska effektivt. I början på 2001 gjorde Sega ett uttalande och drog sig tillbaka från konsolmarknaden.



Sony Playstation 2

Playstation 2 lanerades som sagt 2000. Då Sega misslyckats med DreamCast och Nintendo samt Microsoft än så länge inte lanserat sina konsoler ännu så verkade det vara öppna gatan för Sony. Det visade sig dock inte vara så enkelt av ett flertal anledningar. Brist på konsoler, en ny arkitektur som många spelutvecklare klagade högt och länge över då det var nästan onödigt svårt och avancerat att skriva spel för konsolen. Konsolen i sig var egentligen inte så imponerande utan levde faktiskt väldigt mycket på det som Playstation byggt upp. Ifråga om rena tekniska specifikationer var DC klart överlägsen.
Dock så släpptes redan under 2001 en hel serie med högkvalitativa spel som skickade försäljningssiffrorna rakt igenom taket. Sony hade nu definitivt tagit över som den ledande tillverkaren. Konsolen led dock av ett högt pris, vilket framförallt inte Nintendos gjorde. Detta gjorde att Sony fick pressa priserna till nivåer som inte var helt hälsosamma för ekonomin, men som garanterade deras position. Spelförsäljning mer än väl täckte upp för det dessutom. För om det var något Sony kunde visa upp över de andra så var det ett imponerande spelbibliotek, även om det innehöll väldigt mycket skräp, så var bara själva mängden enorm. En stor anledning till det högre priset var PS2s förmåga att spela upp DVD-filmer och sedan dessutom kunna skicka bild och ljud ut från konsoler till TV-apparater och förstärkare med mer högkvalitativa signaler än tidigare.
2004 kom en uppdaterad version som var 75% mindre och hade ett klart mer diskret och estetiskt tilltalade yttre, även om den första konsolen inte var ful så var den ganska stor. Problemet var dock bara att det rådde en extrem brist på dessa konsoler, mycket tack vare leveranser som fastnade i tullar och stora problem under själva tillverkningsprocessen. Ett drag som visades sig vara smart också är att man valde att använda handkontroller som påminpde starkt om den tidigare i och med lanseringen av PS2.

 


Nintendo GameCube

Med GameCube hade Nintendo tagit steget över till optiska medium. Det var dock inget generellt medium såsom CD eller DVD utan man använde en specialvariant som påminde om miniDVD kallad GameCube Optical Disc. Man kunde lagra upp till 1.5GB på dessa vilket var mer än tillräckligt för de flesta spel. Nintendo gjorde även en helomvändning med denna konsol och istället för att köra runt med sina tredjepartstillverkare så sökte man istället upp dessa, bad om hjälp och stöttade dom i deras förfarande. Detta ledde till att Nintendo än en gång hade en stor mängd exklusiva titlar att erbjuda, precis som förr i tiden men med en något mer öppen och vänligare inställning denna gång.
GameCube levde dock mycket på sitt mycket förmånliga pris. Nintendos utbud var fortfarande begränsat ifråga om spel som erbjöd “vuxet” material så populära spel såsom GTA var inte ens att tänka på. Detta i kombination med många spel med de … gulliga … pokemon gjorde att konsolen fick en barnstämpel, speciellt i USA. Nintendo hade också hamnat på efterkälken ifråga om online-tjänster och nydanande features. Både Microsoft och Sony låg långt före Nintendo här. Nintendo lyckades inte hålla uppe samma marknadsandelar med GameCube som med N64, men kan i alla fall skryta med att de går med vinst, vilket både Sony och Microsoft misslyckats med långa stunder. Om det nu är någon egentlig tröst vet jag inte

 


Microsoft XBOX

Kvar har vi då Microsofts konsol Xbox. Den lanserades 2001 med förhoppningar om att MS skulle kunna med tiden även dominera på konsolscenen. Dock så lyckades man knappt slå ens Nintendos sviktande konsol på fingrarna och man låg på försäljningssiffror långt under Sonys. Xbox hade ett spelutbud som påminde om Sonys ifråga om inriktning, men betydligt mindre, men kunde erbjuda både mer imponerande grafik och prestanda. Xbox led dock av ett alldeles uppenbart problem: bra och originella spel.
Till en början släpptes inte speciellt många spel och väldigt få av dom ansågs vara just bra, och var dom det var de ofta gemensamma med konkurrenten PS2. Xbox var mer eller mindre beroende av spelet Halo till en början. Året senare så började det dock hända saker även om det fortfarande gick tyngre än väntat för konsolen enligt många. Microsoft lanserade Xbox Live! och de riktigt, riktigt bra spelen börja komma allt tätare. Allt eftersom Xbox fick mer utrymme på marknaden så började många spelutvecklare att bryta mot sin vana att enbart släppa sin spel till PS2 utan släppte de även parallellt till Xbox. Detta ledde till att Xbox i alla fall fick ett bredare utbud.
MS har försökt att lansera sin konsol även i Japan, men misslyckats katastrofalt. Japanerna har inte tagit konsolen till sig mycket beroende på brist på stöd från japanska spelutvecklare, hemsk design och det lite klena utbudet av spel generellt och speciellt sådana riktade mot Japan. Även om Xbox Live! ses som lyckat av MS kan man inte bortse från det faktum att mindre än 10% av alla som äger en krysslåda faktiskt någon gång använt sig av det. MS har dock inte hymlat det minsta med att Xbox var tänkt som en inlärningsperiod. De räknade inte med någon form av vinst de första tre åren och det visade sig korrekt. Det tog fyra faktiskt och då var det en högst blygsam sådan. Xbox har fått ta en hel skit från många och det är i stort sett ogrundat. MS har gått från ingenting till att ha en av de bäst säljande spelkonsolerna i världen. Xbox är en succé utan tvekan, det enda minus undertecknad kan hitta är just bredden bland spelen, men sett till att konsolen är helt ny och den gick upp mot två företag som har 40 års erfarenhet av branschen tillsammans så har den ändå ett ganska imponerande bibliotek

 


Infinium Labs Phantom Game Service

Höll på att glömma en konsol, om man nu kan kalla det för det. Stormvindar har blåst kring Infinium labs konsol främst på grund av lanseringen som aldrig verkar komma. Konsolen är rätt och slätt en dator egentligen, baserad på en Athlon XP 2500+, ett GeForce 5700 Ultra, ett nForce2 Ultra 400 styrchip och ett 40GB lokalt “cache”. Konsolen kommer med Windows XP embedded och hela idén bygger på att man via en bredbandsuppkoppling hela tiden ska ha tillgång till ett stort bibliotek av titlar, nya som gamla. Du ska aldrig behöva gå ut ur hemmet för att få tag på de senaste titlarna utan dessa ska komma hem till dig istället. Phantom stöder de vanliga PC-spelen, portade konsolspel och ska kunna spela upp film och musik några som helst problem. Än så länge har vi inte sett till Phantom eller något som liknar den. Det finns frågor om huruvida konsolen över huvud taget faktiskt existerar. Den som lever får se.

 


Alla tre (skala?)

Då var vi framme vid idag så gott som. Så vad har vi att vänta nu då? Playstation 3, som skall ha en ännu mer invecklad uppbyggnad än sin föregångare, Xbox 360, som ska visa vad MS har lärt sig med Xbox, och “Revolution”, som skall återta det som Nintendo tappade med GameCube.


Fem sidor historia. 21 år allt som allt. Och om 3 månader så påbörjas nästa kapitel. Det är inget enkelt val du står inför som köpare, men i nästa del så kanske vi kan hjälpa er bena ut lite av skillnaderna mellan de kommande konsolerna. Vi avslutar denna artikel med en tidslinje och lite kanske mer användbart material.

Tidslinje


Tidslinje för spelkonsoler 1984-2005

Tidslinjen är lite missvisande, speciellt i fallet Neo Geo, men även för Segas tidiga konsoler då dessa inte var några direkta succéer, bortsett från Mega Drive/Genesis till en början. 3DO och ATARI gjorde två korta besök, NEC ett något längre medan Sony, men även Microsoft faktiskt har lyckats slå sig in på marknaden.

Vi hoppas att vi lärt i alla fall något nytt och att ni ska ha nytta av detta sedan. Tänk er bara denna någon av dessa isbrytare på krogen:

“Oh, dina ögon får mig att minnas de klarblå färger Sonic hade när han rusade fram på min TV när jag var liten”
“Det enda jag kan komma på som skulle vara rödare än dina läppar måste den hatt Mario bär “
“Det finns två saker som kan få mitt hjärta att slå så snabbt som det gör nu: det ena är Gran Turismo, det andra är du”
“Om jag fick välja tre saker att ha med mig på en öde ö så vore det min TV, ett NES och så självklart du”
“Dina mörka ögon och ditt svallande hår får mig att tänka på när jag varvade SMB för första gången. Du är lik en prinsessan, men många gånger mer högupplöst”
“Hur skulle du vilja
ha dig en svängom på dansgolvet av en som faktiskt har klarat 100% på DKC2?”
“DCs korta liv måste varit den ultimata besvikelsen, vore en dans för mycket begärt just nu?”
“Det finns få tillfällen i livet som slår när jag öppnade min julklapp som elvaåring och där såg ett Mega Drive, men jag känner att denna kväll skulle kunna slå det om du skulle vilja vara min för denna dans?”

och sist en liten remake av en klassiker:

“Ska du med hem och checka in min nya Metroid-väcklarklocka?”

Jag kan se det framför mig, kan inte ni?

Tack till cypress_h och Gilgamesh för hjälp med bilderna till Gran Turismo

Även ett stort tack till Nintendo och NEC, som för övrigt bara tog två dagar på sig att rota fram en 20 år gammal pressbild.

Subscribe
Notifiera vid
0 Comments
äldsta
senaste flest röster
Inline Feedbacks
View all comments