Krönika: Iphone 5S ger habegär men nu behövs något som glimmar

Apples produktlanseringar har onekligen tappat lite av sin flärd de senaste åren. Det polo-bärande geniet finns inte kvar och företaget läcker numera produkthemligheter som ett såll. När man presenterar sina nya Iphone-modeller känner jag fortfarande ett habegär, men det är inte som förr.

Jag har egentligen aldrig varit en “Apple-människa” men samtidigt länge haft ett stort intresse och sug efter att närmare testa dess produkter. Jag har orerat kring detta i otaliga texter och krönikor förr, men av någon anledning känns det kutym att redan i första stycket på en Apple-krönika värja sig mot potentiella fanboy-anklagelser. Med det sagt har jag på senare år börjat använda Apples produkter mer frekvent för att få en bättre insyn i hur företaget och deras produkttänk fungerar. Det började med Iphone, Ipad och har nu även involverat några månader med Apples Macbook Pro.

Det har under denna tiden blivit klart för mig att det inte är något konstigt med att Apple blivit så stora som de blivit. Tillverkaren har i många år haft ett imponerande öga och känsla för design. Samtidigt som man med sitt slutna ekosystem haft en unik möjlighet att polera sina produkter som om de vore ädelstenar. Till slut når man en punkt då det inte går att finslipa mer och då gäller det att hitta en ny sten att gnugga på.

Lite så känns det nu när Apple återigen lanserar sina nya Iphone-modeller. Trots att man väljer att dubbla upp på sin smartphonesatsning, och för första gången lanserar två telefoner, är det egentligen nästan inget som på riktigt överraskar. Informationen har redan läckt ut och inget är revolutionerande nytt.

Som tekniknörd med 13 års erfarenhet av CPU-tester är ju nya Apple A7-kretsen en liten pärla i sig. Imponerande prestandaökningar utlovas och att vara först med en 64-bits processor på mobilmarknaden är en fin fjäder i hatten. Men i ärlighetens namn har jag svårt att se hur detta skulle vara ett avgörande köpargument ens för ett teknikfreak som mig själv. För det behöver jag se applikationer som verkligen drar nytta av kraften och det känns fortfarande lite oklart när så kommer ske och i vilken form.

Fingeravtrycksläsare – inget att skratta åt

Jag är troligtvis mest begeistrad över fingeravtrycksläsaren som integrerats i hemknappen på Iphone 5S. Det är möjligtvis något jag kommer tråkas för och det är som fastslaget långt ifrån en ny teknik. Men för de som använt en Iphone under längre tid och får höra att de snart kommer slippa slå in sitt Itunes-lösen varje gång de laddar ner en app från App store – för dem borde lyckan vara närmast total. Om avläsningen är snabb och precis nog kanske jag till och med börjar använda telefonlås på luren, vilket jag inte orkar i dagsläget. Det är ju fantastiskt jobbigt att rita mönster eller skriva in fyra siffror varje gång jag ska uppdatera fejjan. Men även utan glimten i ögat så öppnar fingeravtrycksläsaren faktiskt för flera spännande möjligheter, särskilt när den är så snyggt integrerad som den verkar vara i Iphone 5S.

Mest kärlek har Apple annars gett till telefonens kamera. Jag är inte missnöjd med kameran på Iphone 5, men det finns onekligen många bättre alternativ på marknaden. Särskilt i mörka miljöer där dagens Iphone-kamera har svårt att hävda sig. Att Apple väljer att hålla sig utanför megapixel-kriget och satsa på funktioner för att direkt främja dina fotoresultat är positivt och något jag själv ser fram emot att testa. Men det är knappast något nytänk om vi ser oss kring bland konkurrenterna.

Jag har kört Iphone 5 som min privata bruksmobil i ett par månader nu varav den senaste månaden med Ios 7 beta 6 som operativsystem. Förutom en första färgschock av de nya ikonerna är jag mycket nöjd med Ios 7 och ser det som en av de stora förbättringarna i nya generationens Iphone.

Som en numera hyfsat invand Iphone 5-användare får jag ett ganska naturligt habegär när jag ser Apples nya flaggskepp. Telefonen är kraftfullare, snyggare (champagne-metallic någon?), har en till synes betydligt mer avancerad kamera, rejält 4G-stöd och kan få mig att svära lite mindre när jag tankar hem nya grejer från app store.

Samtidigt känner jag mig lite likgiltig. Var detta allt? Vart är den där 24 timmars batteritiden jag drömmer om varje natt? Skärmen är ju fortfarande för liten för att titta på foto och youtube-klipp med. Sen kan vi börja hytta med fingret åt glappen i specifikationslistan där vi hoppats få se 802.11ac wifi, bluetooth aptx och NFC-stöd eller varför inte trådlös laddning?

Jag har precis kommit hem från IFA-mässan i Berlin där vi fått klämma och känna på nya flaggskeppsmobiler från Sony, LG och Samsung. Ja till och med Acer lyckades imponera på mig under den tyska mässan med sin industridesign och positiva förstaintryck. Jag säger inte att Iphone 5S är en sämre mobil än övriga nya premiumlurar, men av någon anledning känner jag mig mindre exalterad av Apples nylanseringar än tidigare. En känsla jag faktiskt börjat få även för produktlanseringar från den nya mobiljätten på marknaden, Samsung. Nästan alla smartphonetillverkare har idag lyckats jobba fram riktigt fina premiummodeller. Konkurrensen är så brutal att ingen har råd att ens snubbla till, se bara på Nokia och HTC som tappade konceptet och på bara några år nu arbetar efter helt andra förutsättningar än tidigare.

Iphone 5C är det yttersta beviset på Apples nya företagsfilosofi

Jag slits fortfarande mellan att föredra en stor och mer öppen Android-mobil mot att uppskatta smidigheten och användarvänligheten i Iphone. Iphone 5S rättar till flera av de punkter jag känner 5:an halkat efter på det senaste halvåret och Apples nya toppmodell ger mig onekligen ett välbekant habegär. Men det är inte lika kraftigt som jag vill minnas att det varit tidigare år, frågan är om det ens är det är tillräckligt för att hålla Apples positiva försäljningstrend vid liv? En trend man försöker upprätthålla genom att bland annat lansera Iphone 5C. En färgklick i Apples Iphone-familj som troligtvis kommer sälja som smör men också är det yttersta beviset på företagets ändrade filosofi.

Anton Karmehed chefredaktör på NordicHardware.

Apple är inte samma företag som det var för ett par år sedan. Steve Jobs går inte att ersätta och även om det i sig inte behöver betyda döden för Apple har det betytt mycket för hur företaget jobbar. Apple har ett vansinnigt varumärkesvärde och bara den här krönikans existens är ett av många bevis på detta. Mycket av varumärkets värde bygger samtidigt på att Apple valt att gå sin egen väg och egentligen struntat i vad resten av marknaden sagt och gjort. Det är ett arbetssätt som ofta förknippas med Steve Jobs styrande järnhand. Apples oförmögenhet att stoppa läckor och allt bredare produktportfölj går i direkt kontrast med företagets “vi skiter väl i er andra”-attityd som gjort Apple till ett av de mest lönsamma tekniföretagen i världen.

Samtidigt konstaterar jag lite bittert att mina tankar och delar av denna krönika närmast är en karbonkopia av min Iphone 5-krönika från förra året. Jag skrev då att Apples magi började tyna och att man nu fick se sig jaga istället för att jagas på smartphonemarknaden. Iphone 5 sålde trots detta i rekordtakt under året som gick men samtidigt har Apples företagsvärde sjunkit drastiskt. För att vända den trenden räcker det inte att man lanserar två nya Iphone-modeller varje år, nej det kräver snarare att man plockar fram en ny ädelsten att polera.