När ny hårdvara eller en ny speltitel skymtas på horisonten är det otroligt lätt att fastna i träsket med spekulationer och rykten. När det blir dags för lansering har risken för besvikna miner blivit så hög att alla får lida av det. Hype i lagom mängd är bra att ha men vi måste sluta få för oss att varje ny lansering ska vara det bästa sedan skivat bröd.
Jag säger inte att vi borde vara cyniska och inte se fram mot någonting alls. Att vara exalterad inför lanseringen av en ny grafikkortsfamilj är till exempel en bra sak. Vi kan dock inte gå och tro att varje ny generation av hårdvara ska ta oss från lådbilar till rymdskepp när det kommer till prestanda. Det är något som händer allt för ofta och som bara resulterar i besvikelse och en upprepad cykel av smått obefogat gnäll online.
Nya hårdvaran är bra men inte SÅ bra
Vi har sett orealistiska förväntningar ställa till del gång på gång för hårdvara. Om vi hoppar tillbaka ett par år, till lanseringen av Nvidias Geforce RTX 20-serie, hittar vi vårt första exempel.
Grafikkortsserien erbjöd förvisso en märkbar prestandaförbättring jämfört med GTX 10-serien. Tiden inför lanseringen kantades dock av rykten om helt galna prestandalyft som aldrig kändes helt realistiska. Tillsammans med grafikkortens stöd för raytracing i realtid, förväntade sig många en grafikkortsserie som skulle decimera allt som lanserats tidigare. Ett prestandalyft fanns förvisso men det var inte lika extremt som många rykten hävdade.
Många förväntade sig att klagomålen kring RTX 20-seriens smått undermåliga raytracing-prestanda skulle försvinna med årets lansering av RTX 30-serien. Vi såg förvisso goda framsteg när det gäller just denna typ av prestanda hos den nya grafikkortsfamiljen. Det är nog ändå få som skulle argumentera för att raytracing i realtid har blivit det nya normala i och med Nvidias senaste lansering. Vi är på rätt spår men mycket av hypen fick det att framstå som att vi kunde förvänta oss guld och gröna skogar.
Detsamma hände inför lanseringen av AMDs RX 6000-serie. Här ryktades det att AMD skulle sätta Nvidia på plats och att det gröna lagets monsterkort, Geforce RTX 3090, skulle möta sin överman kort efter sin lansering. Det var något som inte riktigt hände. AMD har bevisat att företaget kan ta fram grafikkort som kan mäta sig med Nvidias motsvarigheter. AMD har däremot inte släppt lös en uppsättning halvgudar i grafikkortsform som likt en ångvält krossar allt i sin väg, som hypen ville påstå.
Detsamma gäller för speltitlar
Den största inspirationen för denna krönika kommer från lanseringen av speltiteln Cyberpunk 2077. Jag har varit intresserad av spelet sedan det först bekräftades för cirka åtta år sedan. Jag har däremot suttit och tänkt på väldigt många ”om” och ”men” medan andra har hypat spelet till skyarna.
När jag genom åren suttit på forum eller pratat med vänner och bekanta, har jag fått en känsla av att många förväntade sig att spelet skulle bli en slags Messias för spelindustrin. Vad de förväntade sig kunna uppleva i spelet kändes totalt orealistiskt för mig och jag gjorde mitt absolut bästa för att vara försiktigt optimistisk till CDPRs senaste alster.
Missförstå mig rätt. Jag har lagt väldigt många timmar i just Cyberpunk 2077 på kort tid. Jag förväntade mig dock inga stordåd, då spelet på många vis är en helt ny sak för utvecklaren. Trots att CDPR gett oss fantastiska spel, som The Witcher-serien, har studion aldrig gjort något som just Cyberpunk 2077 tidigare.
Cyberpunk 2077 har förvisso fått en riktigt tuff start på grund av de otaliga buggar som plågar spelet. Det har också visat sig vara tungdrivet, även för den absolut senaste hårdvaran på marknaden. Det är dock lätt att glömma att CDPRs tidigare speltitel, The Witcher 3, hade väldigt snarlika problem när det lanserades. Det känns däremot som att vår massiva hype inför Cyberpunks lansering kommer att få värre konsekvenser. Istället för att Cyberpunk 2077, likt The Witcher 3, kan komma att minnas som en fantastisk titel med en svår lansering, kan det lätt glömmas bort i besvikelsen.
Detsamma kan sägas till viss del för Mass Effect: Andromeda. Många (inklusive mig själv) förväntade sig att spelet skulle ta Mass Effect-serien till nya höjder och bli ett av de bästa spelen någonsin. Istället fick vi en gigantisk hög med buggar, enformigt gameplay och animationer så katastrofalt dåliga att det inte gick att göra mycket annat än att skratta förtvivlat. Det är något som har lett till att Andromeda är en speltitel som många inte ens vill prata om när det kommer till Biowares spelserie.
Vad ska vi göra?
Som jag nämnde i början av denna krönika säger jag inte att vi alla ska sluta hålla hoppet uppe. Vi måste dock börja hålla våra förväntningar i schack. Det är inget fel med att gå och vänta på en hårdvarulansering likt ett barn väntar på att få öppna presenterna under granen på julafton. Förväntar man sig dock att det som ligger under granen ska lösa alla ens problem, kommer man få en otrevlig överraskning.
Problemet ligger inte enbart i att konsumenter spinner vidare på sina egna tankar och förhoppningar. Även tillverkare och utvecklare bör ta en titt på sig själva. Tillverkare som skruvar sina egna prestandasiffror till sin favör bör verkligen rycka upp sig. Detsamma gäller utvecklare som konstant får sina kommande titlar att låta som det bästa sedan Ocarina of Time. Era nya produkter är kanske bra men allting kan inte liknas med tillfället då människan först upptäckte eld. Alldeles för goda lovord och flashig marknadsföring leder till besvikelse för konsumenter och resultatet av blir ofta en period av skadekontroll och i slutändan minskat förtroende för företagen.
Fortsätt hålla hoppet uppe men ta ett steg tillbaka. Var lite mer kritiska när det kommer till rykten, spekulationer och dina egna tankar kring en kommande produkt. Annars kommer du aldrig uppskatta något för vad det är eller vad det kan vara. Tillverkare och utvecklare förtjänar även de ännu en känga för vag och överdriven marknadsföring som sällan reflekterar slutprodukten.
Bra krönika och håller helt med!