LG Optimus 3D och HTC Evo 3D, telefonstriden når ny dimension [Test]

Skärm: Autostereoskopisk 3D

3D-tekniken har gjort sitt stora intåg på konsumentmarknaden det senaste året och även om försäljningen av 3D-TV knappast varit överväldigande har tillverkare och återförsäljare satsat hårt på marknadsföringen av den nya tekniken. 3D-sändningar på biografer har varit en ekonomisk kassako och alla vill rida vidare på 3D-vågen.

Nu har turen kommit till telefonmarknaden och här har man satsat på en något annorlunda teknik än den vi hittar i de flesta TV-apparater och biografer. Autostereoskopisk 3D heter tekniken och gör det möjligt för skärmar att visa en 3D-effekt även utan att behöva synkronisera bildrutorna med ett par glasögon.

Autostereoskopisk 3D gör det helt enkelt möjligt att njuta av tredje dimension utan några extra tillbehör, det enda man behöver är en skärm med tekniken och två fungerande ögon. Konceptet med djupeffekter (den tredje dimensionen i still- och rörliga bilder är djupet) är som med övriga 3D-tekniker idag att visa olika bilder för våra ögon. Något som lurar hjärnan att objekt i bilderna ligger på olika avstånd.

Parallaxbarriären ger 3D utan glasögon

LG och HTC använder sig av en teknik kallad Parallax barrier som är ett extra ytskickt man placerar framför en vanlig skärmpanel. Parallaxbarriären kan användas i två lägen, avstäng eller påslagen. Avstängd så är barriären transparent och ska i bästa fall inte påverka bildkvalitén vid vanliga 2D-bilder.

Vid påslaget läge aktiveras hundratas små vertikala barriärer i ytskicktet. Dessa skapar nu en persiennliknande effekt där ljuset från skärmen och dess bakbelysning tvingas ut på olika håll. På detta sätt kan man genom mjukvara styra vilka bilder som ska synas för ditt vänstra öga och vilka som i sin tur ska synas av det högra ögat. Fördelen med parallexbarriären är att tekniken alltså inte kräver glasögon, men det finns även negativa bitar.

Den röda tråden är att bildskärmens information delas över dina två ögon. Det betyder att den upplevda horisontala upplösningen halveras, likaså ljusstyrkan på skärmen. Samtidigt är barriären en fast lösning och därmed fungerar 3D-tekniken endast i ett plan, i fallet med LG Optimus 3D och HTC Evo 3D bara i landskapsläge.

Tekniken går att liknas vid de 3D-kort man kan köpa på buttrix eller presentbutiker. Precis som med dessa kort är också betraktningsvinkeln helt avgörande för om du får en korrekt 3D-känsla. Man måste sitta helt vinkelrätt mot skärmen för att barriärerna ska kunna dela upp bilden till dina respektive ögon, kommer man bara lite ur vinkel försvinner effekten och bilden blir bara jobbig att titta på. Det finns även risk för så kallat “cross-talk” som skapar spökliknande bilder där bildinformation avsett för ditt ena öga läcker ut till ditt andra öga, något som får ögat att närmast se dubbla bilder. LG hävdar att man minimerat risken för crosstalk i Optimus 3D, varför jämförelsen med Evo 3D blir extra intressant.

Även om LG och HTC använder sig av samma grundteknik kan vi redan innan våra praktiska tester se vissa skillnader i de teoretiska förutsättningarna.

Ljusstyrkan på de båda skärmarna är ganska snarlik och även om det inte är några lastbilsljus så är de överlag ganska ljusstarka, en fördel vid 3D. Ser vi däremot till upplösning har HTC en klar fördel på pappret med sin qHD-upplösning. När parallaxbarriären delar upp bilden för våra två ögon ger LG Optimus 3D en effektiv upplösning på 400×480 pixlar medan HTC Evo 3D ökar denna till 480×540 pixlar. Vilket ger Evo 3D 20% högre horisontal upplösning. Om detta är något vi kan urskilja i vanlig användning är det dags att kika närmare på nu.