Monolith MX-7010 vs. iRiver N10

På höstkanten har två nya heta MP3-spelare släppts och ska tampas i det välfyllda high-end sortimentet. Denna gång är det okända monolith och väletablerade iRiver som ska tävla om kunderna

Som en liten värmande bris i höstmörkret kommer här en liten test på de två
mest efterfrågade och hetaste flashbaserade MP3-spelare som kommit ut nu under
sensommaren/hösten. MP3-spelare säljer som aldrig förr och förra året såldes
hisnande 12.5 miljoner MP3-spelare världen över, hela industrin i sig själv är
värd cirka 58 miljarder dollar och omsättningen ökar konstant. Med andra ord
finns det inga som helst undanflykter för NordicHardware att inte skriva om
detta fenomen. Jag knåpade ihop ett test för någon månad sen och nu är det dags
igen.

Denna gång har vi fått in två spelare som sticker ut lite från mängden. De har
någonting som är helt eget. Första spelaren ut är monolith  MX 7010, en
mycket robust spelare som enligt utsago och diverse filmer ska hålla för att bli
överkörd av en personbil. Nummer två till drabbning är N10 från iRiver som ska
vara en av de minsta och lättaste spelarna på marknaden, allt i en ytterst
trendig förpackning. Får mig osökt att paralleller till  filmen “Skönheten
och odjuret” av någon anledning.

Håll till godo!

---

monolith är nog ingen bekant med sen tidigare, detta är mig veterligen deras
första produkt som når svensk mark. Just namnet monolith är hämtat från Kubricks
gamla sci-fi rulle
2001: A Space
Odyssey. I filmen finns en “monolithsten” som har samma form som denna spelare.
Slagordet för monolith mx-7010 är extrem tålighet och ett enastående ljud med
hjälp av den mest avancerade D/A-omvandlare som hitintills funnits i en
MP3-spelare av denna storlek. Spelaren kommer i Sverige att finnas tillgänglig i
svart och silver med två olika storlekar på minnet, 256MB och 512MB. Det dröjer
ett litet tag till innan 512MB-versionen kommer ut i handeln, men den som väntar
på något gott…

* monolith finns i två olika modeller i Sverige. Den ena har 13 x 13 mW
uteffekt och känns lättast igen på att det står “monolith” på fronten. Den andra
modellen som finns distribueras av ntribe.com
och har 24 x 24 mW uteffekt och känns igen på att under monolith texten står det
ett “n” som då står för ntribe, versionen från ntribe har även ett utbytbart
batteri. Fråga återförsäljaren om du är osäker vilken version de saluför.

*Updatering: det går att byta ut batteriet på krinors monolith men det är
inte rekkomenderat att göra det själv, ntribe rekkomenderar inte heller att man
byter ut batteriet själva utat det ska ske av tekniker. Enligt estarlab (de som
tillverkat monoltih) så är det INTE mer uteffekt på ntibes variant även fast de
hävdar det. Hur det ligger till kan jag faktiskt inte svara på då jag inte haft
möjlighet att testa båda.

Specifikationer och funktioner:
OGG-stödet saknar säkert av vissa och den skaran blir inte mindre, allt fler
upptäcker hur bra OGG är och börjar använda det på dagligt basis så en MP3-spelare anno 2004 tycker jag borde ha stöd för detta nya ljudformat. Nåväl, mx-7010 har alla viktiga huvudfunktioner som radio, diktafon och en funktion som gör att du kan rippa direkt från annan ljudenhet. Batteritiden är angiven korrekt och det tar faktiskt bara 2 timmar att ladda upp spelaren fullt via USB, mycket bra på
denna front med andra ord.

Storleken och vikten är absolut inget att skämmas för, den är mindre än de
flesta spelare som finns på marknaden och vikten har hållits låg trots att hela
spelaren är insvept i ett 1.55mm aluminiumskal, inga ryggskott eller diskbråk
med denna dinglandes runt halsen. Dock måste jag varna er för att ta upp den och
byta låt när det är kallt ute, aluminiumskalet blir otroligt kallt och har du
den jämte kroppen så är gåshud att räkna med.

Den numera obligatoriska halsremmen är gjord i snyggt läder och har en liten
skruvrulle så man lätt kan ta loss spelaren från remmen för att kanske skryta
lite med den inför polarna eller ladda upp den i datorn.
Efter att jag fick mx-7010 har även en väska och en USB-jojo lagts till i
tillbehören som följer med, har därmed inte haft möjlighet att testa dem.
Hörlurarna som medföljer känns igen från iAUDIO4 testet, det är samma form och
samma ljud. Enda som skiljer är att dessa är omärkta medan iAUDIOs var märkte
med “Cresyn”. Som ni kanske kommer ihåg så fick dessa lurar skapligt betyg av
mig för att vara ett par medföljande lurar. “Köpa nya lurar för att få ut maximal
effekt”-regeln gäller fortfarande men för den med inte så höga krav på ljudet
duger dessa lurar fint till en början.

Equalizern är hyfsad med ett par vanliga standardinställningar och sen
möjlighet att ställa in sin egen. Finns många inställningar för hur
displayen ska uppträda, kontrast, skärmsläckare, hastighet på scroll och hur
länge den ska vara på innan den släcks ner. Precis som på alla MP3-spelare av
lite klass så finns en utforskare för att se mappar och enstaka låtar,
allt för att det ska gå lätt att hitta rätt låt, känns som ett måste på en
spelare med över 128MB minne.

---

Utseende och konstruktion.
Spelaren i sig är en liten rektangulär sak som mycket riktigt påminner om en
monolithsten, skalet består till 90% av 1.55mm “X-Factor”-aluminium som monolith
så fint kallar det. Kodord för vanlig aluminium som är borstad i längsled och
ser mycket bra ut. Förutom det stilrena och robusta utseendet så bidrar
aluminiumet till en hållbarhet som är “way beyond the limit” så att säga, prov
på detta får ni om ni går längst ned på sidan.

Det sitter inga knappar på varken fram eller baksidan utan allt är
lokaliserat på sidorna. Till höger hittar vi alla huvudfunktioner såsom volym,
byta låt, play/pause, menysystem och två andra funktionsknappar. Till vänster
hittar vi powerknapp, hold och en recordknapp för diktafon eller rippning från
extern ljudkälla. Jag är lite kritisk till utformningen av knappen som man byter låt
med, den som sitter precis i mitten. Enligt mig är den lite småslapp och ger
inte samma “hardcore” känsla som resten av spelaren, petitess men ändå lite
retsamt. Playknappen sitter också lite dumt till och man får ta till en nagel
för att få den att bottna, den svarar inte om den inte bottnar. Förutom det
känns upplägget på knapparna smart och det är inga problem att styra den med en
hand. Vi hittar ett litet hål på ovansidan för att få in en modern halsrem och
på undersidan sitter det en liten USB-port bakom en lucka. För en gångs skull
har de gjort en riktig lucka med gångjärn och inte någon liten gummiplopp som
man tappar bort efter fem timmar.

Här ser ni den utsökta ytfinishen på spelaren

---

Navigering och ljud.
Displayen är av typen OLED och dess stora skillnad mot vanlig LCD är att ingen
bakgrundsbelysning behövs, strömsparande och det går att använda nyanser i
displayen på ett bättre sätt än i konventionella monokroma LCD-displayer. I
detta fall har monolith valt en tvåfärgad display med en variationsbredd på 16
nyanser och det är ett vanligt upplägg på OLED-displayer. Nyanserna bidrar till
en trevligare och mer funktionellt upplägg på skärmen och som nu ser på bilden
nedan så har de använt nyanserna flitigt. Batterimätaren gillar jag skarpt,
färgen blir mörkare desto mindre batteri det är kvar. Skärmen är kanske i minsta
laget och som ni ser är allting ganska så hopklämt på en liten yta, det kan se
plottrigt ut men man vänjer sig. Jag har å andra sidan inte sett många OLED-displayer som är speciellt mycket bättre så vi kan nog anse att den är okej
ändå. Menysystemet kan var lurigt att få grepp på i början, lite klantigt
upplagda menyer och det är lätt att komma in på fel ställen.

För er som lästa specifikationerna noggrant så såg ni att det satt en Wolfson
Sigma D/A-omvandlare inuti denna pansarvagn. Mumbojumbo för de flesta men de som
är inne i branschen vet att det där namnet bådar mycket gott. Tillsammans med
ett par vettiga in-ear snäckor (Shure E2c/E3c, Sony MDR-EX71, The plug) så
kommer ljudet bli helt enastående underbart. Fin klangfärg och riktigt trevlig
återgivning på alla punkter. Jag prova även lurarna med ett par Koss Porta Pro
och det gick riktigt bra så länge du inte måste ha världens högsta volym, med
ntribes strömstarkare modell kommer detta problem förmodligen inte återfinnas,
det är ju nästan dubbelt så mycket uteffekt per kanal. Mina största Sennheiser
HD-650 gick inte att driva, men jag är inte det minsta förvånad heller faktiskt.

Med mitt eget liv, en dyr MP3-spelare och bilen som insats begav jag mig en
regning fredagsmorgon ut på parkeringen för att prova hållbarheten på mx-7010.
På hemsidan finns det en film där de kör över denna spelare med en bil så jag
tänkte “what the heck, det där vill jag också prova”. Efter lite funderingar
begav jag mig ändå ut på parkeringen med bilnycklar, kamera, en bit kartong och
en vettskrämd MP3-spelare i högsta högg. Lade spelaren på kartongen för repornas
skull, så kul är det inte att sitta och polera MP3-spelare med svinto hela
helgen, sen positionerade jag den under ena bakdäcket och hoppade in i bilen. Lade i backen och släppte upp kopplingen. Gick ut med klump i halsen, hade den gått
sönder eller låg den kvar stolt och stark? Som tur var för min plånbok så var
den hur stabil som helst, inte en antydan på att den skulle gå sönder. Rullade
av spelaren med bilden och tog upp den för grundlig kontroll. Den fungerade hur
fint som helst och det märktes inte ens att den var överkörd. Alla bilder på
sidan är tagna efter att den blivit överkörd och ingen retuschering eller
polering har förekommit, den kan inte annat än få högsta betyg på kvalitet.

Slutsats:
Mycket(!) trevlig spelare med nästan utomjordisk hållbarhet och ett ljud som tål
att jämföras med vilken high-end stereoprodukt som helst. Lite skumma menyer men
nöter man dem tillräckligt länge så kommer man underfund med allt efter ett tag.

---

De som är i startgroparna till att köpa MP3-spelare har nog spanat in iRiver, de
är en av Sveriges största leverantörer av just MP3-spelare. iFP-serien har sålt
riktigt bra med bra ljud och nytänkande som trumfkort. N10 skiljer sig kraftigt
i utseende från de tidigare modellerna, ingen antydan till iRivers klassiska
trekantsform här inte. Här är det minimalistik och stilrenhet som är mottot, jag
får känsla av att de haft stora silversmycken som förebild när designerna ritade
spelaren.

Specifikationer och funktioner:
Även här saknar vi OGG-stöd, faktum är att vi faktiskt saknar det mesta om
vi tittar till funktionerna i huvudtaget. Ingen radio eller line-in
återfinns, faktiskt är just de där två funktionerna huvudanledningen till att vissa
köper MP3-spelare, för att spela in trevlig musik från kusinens nya CD-skiva
eller när man tröttnat på låtarna på spelarna så är lite radio alltid perfekt
att runda av med. Å andra
sidan så är nedskärningar ett måste för att kunna hålla denna otroligt låga vikt
och de löjligt små yttermåtten nere vid den nivån som de ligger på.

OLED-displayen är nästan likadan som på monolith men har bara en färg
(gråblå) och aningen större aktiv bildyta, mycket trevlig färg men synd att de
inte klämt in lite orange på nått ställe. För syns skull så kan man om man vill
lägga till en liten skärmsläckare som hoppar på efter en viss tids inaktivitet,
går att ladda hem nya animationer från iRivers hemsida och mata in i spelaren.
Personligen kör jag med en modifierad variant av eldanimationen, med lite
fantasi så ser det ut som det är något som brinner innanför glaset om man står på
lite avstånd. Tyvärr har iRiver gjort samma misstag som Jens Of Sweden gjorde på
sin MP-130, de har monterat ett spegelglas framför displayen. När det är ljust
ute så blir displayen svårläst och man får skymma med handen för att se vad som
står, som tur är N10s display aningen ljusstarkare än MP-130 så det krävs lite
starkare ljus för att den ska bli oläslig. Spegeln i sig går inte att använda
som makeup-spegel heller vilket man kan tycka vara syftet med den, spegeln är
nämligen konkav så reflektionen blir helt missvisande.

Det följer med två olika “hattar” med N10. På den ena sitter det inbyggda
hörlurar och en justerbar halsrem i plast. Den andra hatten är förbered för den
andra och enligt mig bättre läderhalsremmen (även den justerbar) som är mycket snyggare och mer
slimmad, såklart finns det utgång för egna hörlurar på denna hatt. Behöver jag
nämna att jag kör med den senare hatten? Att använda mina egna privata lurar
tycker jag är ett måste. Har inte hittat ett par medföljande lurar som jag kan
tänka mig att använda, än så länge.

Batteritiden sticker lite i mina ögon, 11 timmar är i minsta laget för min
del. Inte blir jag mer lycklig heller när batteriet i själva verket bara räcker
i cirkus 8 timmar, snålade så mycket på batterierna jag kunde men fick inte ut
mer än 8 timmar ändå. Visserligen kör jag med ett par större lurar som kräver
lite högre volym men jag tycker inte att den borde tappa så mycket på det.
Laddningen sker via USB-porten så jag har det som dagligt rutin att plugga in
den i datorn varje dag, man klarar precis en hel arbetsdag på fulladdat
batteri.

---

Utseende och konstruktion.
Yttermåtten är verkligt sparsmakade och lämnar inget att önska för den som är
beroende av små högteknologiska prylar. Framsidan består egentligen bara av en
enda sak, en stor spegel med en OLED-display där bakom. Reporna kommer fort om
man inte är försiktig, går ju självklart att polera bort men den blir aldrig
lika fin som ny så var lite varsam med den. Tar vi loss hatten hittar vi två
olika kontakter, dels den vanliga mini USB-kontakten och sen en iRiver-special
som kopplar ihop spelaren med hatten. Perfekt med en hatt som skyddar
kontakterna, kommer inte in smuts där i första taget. Går vi längre nedåt
sidorna hittar vi tre knappar på vardera sida som styr de grundläggande
funktioner (N10 har å andra sidan inget mer än grundläggande funktioner),
knapparna är i bronsfärgad plast och känns överlag riktigt bra.

På den nedre gaveln ser vi ett absurt litet hål för mikrofon och ett ännu
mindre hål för att starta om spelaren när de låser sig. Jag kan påpeka att jag
vart aldrig tvungen att starta om spelaren med den lilla knappen utan den
rullade på fint hela testperioden. Känslan på alla detaljer är inte alls lika
sköna som på den gedigna monolith, plasten sviktar lite när man klämmer på den
och det finns inte en del som är gjort i något annat än plast. Vikten hålls nere
men jag kan nog bära upp ett par extra gram om jag får lite detaljer i metall.
Som ni kanske förstår så tänker jag inte göra samma hållbarhetstest på N10 som
monolith fick uthärda.

---

Navigering och ljud.
Även här hittar vi den nya och populära OLED-displayen som många tillverka
väljer att använda idag. Just iRiver har valt en OLED med bara en enda färg, de
flesta brukar åtminstone ha två olika färger. De 16 nyanserna används inte lika
flitigt på N10 som de används på Mx-7010, det är egentligen bara på
skärmsläckarna som man ser att skärmen har olika nyanser. Navigeringen sköts
väldigt enkelt då man bara har 6 knappar att leka med. Menysystemen känns
logiska och det är inga som helst problem att utforska spelaren för att se vad
för musik som ligger och lurar. Inställningar finns det gott om och du kan
konfigurera N10 precis som du vill att den ska uppträda.

Uteffekten är aningen högre än monolithen och det märks faktiskt på storleken
på hörlurar jag kan driva. Ljudet blir även kraftigare med högre uteffekt om du
använder mindre lurar, basnarkomaner snålar inte på uteffekten. Det ska dock
tilläggas att båda spelarna klarar av att driva nästan alla lurar som är avsedda
för mobilt bruk så ljudtrycket ska inte vara något problem ändå. iRiver har inte
angett vad det är för DA-omvandlare i N10 men jag förmodar att det är någon
massproducerad omvandlare som sitter i de flesta andra MP3-spelare i den lite
högre klassen. Ljudet är helt okej men inte riktigt i samma klass som föregående
produkt, nya lurar gäller även här för att få ut maximalt av spelaren.

Slutsats:
Den minsta och lättaste MP3-spelare jag någonsin hållit i. Designen skäms inte
för sig heller, passar lika bra runt halsen på balens primadonna som den gör
runt halsen på en som ligger och svettas i gymmet. Ljudet håller god klass och
navigeringen lär man sig på två minuter.

---

Nu har vi kommit fram till att testa överföringshastigheter. Jag kommer
köra två test, första testet är en stycke hemsida i mapp på exakt 100MB.
Tidtagningen kommer att ske med vanligt stoppur med tanke på att iRivern
måste använda sitt eget program för filöverföring, det går då med andra
ord inte att använda ett program som tar tiden. Andra testet är hur lång tid
det tar att fylla hela minnet på respektive spelare, jag har då musik i mappar
som är exakt så stora som minnet är på respektive spelare. Till testet
använder jag mig av ett USB2 PCI-kort från Adaptec. Precis samma test utförde
jag på de förra spelarna så jag tar med dem som referens, står inom kursiverad
text.

N10 är nästan dubbelt så snabb som den lite smådassiga monolithen. monolith
är långt ifrån snabb och bara Xen från förra testomgången är långsammare. N10 är
den snabbaste flashspelaren jag testat hitintills och det ska den självklart ha
en eloge för.

En slutsats skulle sitta rätt fint nu, finns att läsa på nästa blad.

---

Nu är detta lilla minitest slut och jag kan inte annat säga än att det har
varit två riktigt bra spelare vi fått in denna gång. Ingen av dem har en svag
punkt som spelaren står och faller på, det är egentligen bara små petitesser som
hindrar dessa båda från att vara den perfekta spelaren. N10 saknar lite
funktioner och batteritiden är inte på topp. Avsaknaden av UMS gör mig
åtminstone mig lite ledsen i ögat, nyare firmware är att vänta men den vet man
aldrig när den kommer. iRivers starka kort är såklart litenheten och sen det
faktum att den ser riktigt stilig ut, trots de små felen så måste jag ändå säga
att du gör ett bra köp om du bestämmer dig för denna spelare. monolith har den
grymma hållbarheten och sitt magnifika ljud att tacka för att just den blir min
personliga favorit.

Båda spelarna i jämförelse med en vanlig 80*80mm fläkt. Som ni
ser är spelarna mindre än vad man tror. Iallafall mindre än vad jag trodde när
jag öppnade kartongerna först