Moderkortet utgör datorns ryggrad och sätter gränserna för vilka komponenter som kan kombinera i ett bygge. Det finns stora mängder marknadsföring och varumärken som särskiljer de billigaste budgetkorten från de påkostade entusiastkorten, men det är inte nödvändigtvis lika lätt att se vad skillnaderna innebär för din praktiska användarupplevelse. Den här artikeln går igenom och förtydligar just detta, punkt för punkt.
Moderkortet – mer än bara prestanda
Prestandaskillnaden mellan olika moderkort till samma plattform, oavsett prisklass, är i praktiken obefintlig. Moderkortet utför på egen hand inga av de beräkningar som används av operativsystem eller program. Därför är begreppet prestanda per krona inte applicerbart på moderkort på samma sätt som för andra komponenter.
Det innebär dock inte att moderkortet inte påverkar prestandan över huvud taget. Grafikkort, processor och minne sätter prestandagränserna, men moderkortet avgör vilka kombinationer du kan välja. För den som vill överklocka, och på så sätt potentiellt förbättra sin prestanda markant, är ett bra moderkort viktigt för stabilitet vid höga påfrestningar. Valet av moderkort påverkar också livslängden på datorn, både vad gäller kvalitet på komponenterna och framtida behov av uppgraderingar. Och det finns betydligt fler faktorer än bara spelprestanda som påverkar användarupplevelsen. Vi kommer gå igenom flera av dem i den här artikeln.
Styrkretsen sätter gränserna
Om man har bestämt sig för vilken processor eller processorserie som blir hjärtat i nästa datorbygge innebär det också ett val av processorsockel. För varje given sockel erbjuder både AMD och Intel en rad olika styrkretsar i olika prisklasser.
De mest påkostade styrkretsarna har alla de senaste funktionerna som AMD och Intel kan erbjuda. Ju billigare styrkrets du väljer, desto fler inbyggda funktioner får du offra. Om man verkligen inte har krav på de funktioner som finns i toppmodellerna kan det vara en sund strategi för att spara hundralappar (eller tusenlappar) som kan spenderas på andra komponenter.
Att gå igenom varje styrkrets i detalj blir en lång (om än spännande) uppsats. I denna artikeln lyfter vi generella skillnader och tumregler.
Styrkretsar (Intel)
H310 | B360 | B365 | H370 | Q370 | Z370 | Z390 | |
---|---|---|---|---|---|---|---|
Överklockning | Nej | Nej | Nej | Nej | Nej | Ja | Ja |
PCIe-kanaler för grafik | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16, 2 x 8 eller 1 x 8 + 2 x 4 PCIe 3.0 | 1 x 16, 2 x 8 eller 1 x 8 + 2 x 4 PCIe 3.0 | 1 x 16, 2 x 8 eller 1 x 8 + 2 x 4 PCIe 3.0 |
SATA-portar | 4 x SATA 3.0 | 6 x SATA 3.0 | 6 x SATA 3.0 | 6 x SATA 3.0 | 6 x SATA 3.0 | 6 x SATA 3.0 | 6 x SATA 3.0 |
USB 3.1 Gen 1 | 4 st | 6 st | 8 st | 8 st | 10 st | 10 st | 10 st |
USB 3.1 Gen 2 | 0 st | 4 st | 0 st | 4 st | 6 st | 0 st | 6 st |
Trådlöst nätverk | Ja | Ja | Nej | Ja | Ja | Nej | Ja |
Optane-stöd | Nej | Ja | Ja | Ja | Ja | Ja | Ja |
Styrkretsar (AMD)
A320 | B350 | B450 | X370 | X470 | X570 | |
---|---|---|---|---|---|---|
Överklockning | Nej | Ja | Ja | Ja | Ja | Ja |
PCIe-kanaler för grafik | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16 PCIe 3.0 | 1 x 16, 2 x 8 eller 1 x 8 + 2 x 4 PCIe 3.0 | 1 x 16, 2 x 8 eller 1 x 8 + 2 x 4 PCIe 3.0 | 1 x 16, 2 x 8 PCIe 4.0 |
SATA-portar | 2 x SATA 3.0 + 1 x SATA Express | 2 x SATA 3.0 + 1 x SATA Express | 2 x SATA 3.0 + 1 x SATA Express | 4 x SATA 3.0 + 2 SATA Express | 4 x SATA 3.0 + 2 x SATA Express | 12 x SATA 3.0 |
USB 3.1 Gen 1 | 2 st | 2 st | 2 st | 6 st | 6 st | 0 st |
USB 3.1 Gen 2 | 1 st | 2 st | 2 st | 2 st | 2 st | 8 st |
Trådlöst nätverk | Nej | Nej | Nej | Nej | Nej | Nej |
AMD StoreMI | Nej | Nej | Ja | Ja | Ja | Ja |
Precision Boost | Nej | Nej | Ja | Ja | Ja | Ja |
Funktioner som USB-portar och SATA-portar går i praktiken att lägga till i efterhand med hjälp av instickskort på lediga PCI Express-platser. Om man vet att det behövs många tillbehör så kan det vara smidigt att ha mycket expansion inbyggt från början. De kanske viktigaste begränsningarna som styrkretsen definierar blir därför främst dessa: överklockning, PCIe-platser och minnesstöd.
För Intels del har de billigaste kretsarna endast fyra SATA-portar och en enda PCIe X16-plats för grafikkort. Det finns även färre USB-portar, med endast fyra USB 3.1 Gen 1 direkt via styrkretsen. Mellanklasskretsarna (exempelvis H- och Q-serien) bibehåller stöd för endast ett grafikkort, men utökar med exempelvis med flera SATA- och USB-portar. Toppmodellerna i Z-serien tillåter dubbla grafikkort genom att dela upp de 16 PCIe-banorna i två uppsättningar om 8 banor. Dessa kretsar har också flest USB-portar, flest SATA-portar och stöd för överklockning.
AMD:s utbud har budgetkretsen A320 i botten och följer en liknande skalning av funktionalitet. Den billigaste kretsen erbjuder endast två USB-portar och två SATA-portar, samt ingen överklockning. Mellanklasskretsarna i B-serien innebär stöd för tekniker som AMD StoreMI och Precision Boost. StoreMI låter dig använda en SSD-enhet som ett cacheminne till en mekanisk hårddisk, exempelvis om du redan har en Windows-installation på hårddisken och vill förbättra prestandan utan en ominstallation. AMD Precision Boost är en automatisk överklockningsfunktion som kan höja processorns klockfrekvens baserat på dess aktuella temperatur och spänning. Toppkretsen X570 har stöd alla ovan nämnda funktioner, samt tillåter dubbla grafikkort, stöd för PCIe 4.0, totalt åtta USB-portar och upp till 12 SATA-portar.
PCI Express (PCIe) består av banor eller kanaler (på engelska: “lanes”). En PCIe 3.0-bana har en teoretisk maxhastighet på 985 MB/s i vardera riktning. En PCIe-plats är en fysisk kontakt på moderkortet där en eller flera PCIe-banor (upp till 16 stycken) kombineras. En PCIe-plats med endast en PCIe-bana används vanligtvis för ljudkort eller nätverkskort. Fyra banor används i moderna M.2-lagringsplatser för SSD-lagring. Totalt 16 banor utgör en fullstor PCIe-plats, vilket används för grafikkort.
En viktig skiljelinje för såväl AMD som Intel är filosofin för överklockning. Hos Intels styrkretsar är överklockning endast tillgängligt i X- och Z-serierna, det vill säga toppmodellerna för entusiaster som i nuläget innefattar Z370 och Z390 för sockel LGA 1151 samt X299 för sockel LGA 2011. AMD har gått åt andra hållet; överklockning är möjligt med alla styrkretsar förutom de allra billigaste, nämligen A320, A300 och B300.
Formfaktorer
En större dator lämnar inga dörrar stängda och innebär störst möjligheter för kylning och expansion. En mindre dator ger mer utrymme för annat på skrivbordet. Att välja formfaktor handlar om att göra en avvägning: hur liten dator man kan bygga vägt mot hur mycket man vill kunna ansluta till systemet. Vare sig du spelar eller arbetar finns det lämpliga moderkort i alla de vanligaste storlekarna.
Mini-ITX | Micro-ATX | ATX | E-ATX | |
---|---|---|---|---|
Standardmått | 170 x 170 mm | 244 x 244 mm | 305 x 244 mm | 305 x 330 mm |
PCIe-platser | 1 st | 4 st | 7 st | 7+ st |
ATX är standardstorleken och ett säkert kort för den som vill kunna använda sig av alla de senaste teknikerna och ge sig själv möjlighet att lägga till saker som extra grafikkort eller andra expansionskort, ha gott om lagringsmöjligheter och bygga en normalstor dator med god ventilation. Det här är formfaktorn till vilken det finns absolut störst utbud av chassin.
Micro-ATX, eller mATX, är formfaktorn för den som vill ha en lite mindre dator utan att offra för mycket funktioner. Spelanpassade mATX-moderkort har fortfarande stöd för dubbla grafikkort, och oftast en full uppsättning SATA-portar och minst en M.2-plats för SSD-lagring. Formfaktorn är lämplig exempelvis för en liten speldator eller arbetsstation som rymmer flera av de kraftfullaste grafikkorten och processorerna, men som tar mindre plats i datorhörnan.
Mini-ITX är för dig som vill bygga en riktigt liten dator. Du begränsar dig till att använda endast ett grafikkort, och i regel även färre minnesmoduler och SATA-portar. Det går dock att bygga en riktigt vass speldator även i det här kompakta formatet, lämpligt för den som vill ha mer ledigt utrymme på skrivbordet eller bygga en spelmaskin till TV-bänken. Det är även en formfaktor som bjuder in till en utmaning: hur mycket prestanda går att bygga in på så liten volym som möjligt?
Större formfaktorer, såsom EATX eller XL-ATX, används främst för de allra mest påkostade entusiastkorten. Det här valet för den som inte vill lämna några dörrar stängda, med maximalt antal grafikkort, lagringsenheter och kylning. Överklockningsmöjligheterna på dessa kort är ofta generösa, med närmast totalkontroll över spänningar och frekvenser. Var dock noga med att se till att dessa större moderkort får plats i chassit!
Överklockning
För den som bestämt sig för att överklocka sin dator finns det mer att ta hänsyn till utöver huruvida moderkortets styrkrets ger stöd för det eller ej. Tävlingsöverklockare kollar på många faktorer, såsom hur stabil spänning moderkortet kan leverera, hur många olika inställningar som finns tillgängliga i UEFI och hur väl kortet klarar av att kylas med flytande kväve. Flera av dessa faktorer är relevanta även för hemanvändare som vill få ut mer ur sin hårdvara. Därför utrustar tillverkare som MSI sina allra mest påkostade moderkort med rejäla kylningsanordningar och extra strömkontakter.
I den här artikeln presenterar vi exempel från MSI:s sortiment baserat på AMD:s nya Ryzen 2-plattform, med flera nya tekniker som inte återfinns i någon annan serie. MSI MEG X570 Godlike, MEG X570 Ace och Prestige X570 Creation har alla dubbla 8-pins strömkontakter till processorn. Det ger mer svängrum vid överklockning och hjälper till att fördela belastningen över två kontakter, för ökad stabilitet.
För att få ut extra spelprestanda är det inte i fösta hand sådana funktioner som spelar mest roll, utan kanske främst två faktorer. Dels hur enkelt det är att nå och bibehålla en bra klockfrekvens, vilket exempelvis uppnås på mer påkostade moderkort med mer avancerade automatiska överklockningsfunktioner, och dels hur bra den förväntade livslängden är på komponenterna.
Entusiaster började överklocka hemdatorer redan under 1980-talet. Då fanns det inga BIOS-inställningar för spänningar och frekvenser; istället bytte man ut en fysisk klockkristall som styrde klockfrekvensen.
Vid överklockning körs komponenterna utanför de ramar som tillverkaren definierat sin garanti efter, och genom att öka både spänningar och klockfrekvenser riskerar det att förkorta livslängden på utrustningen. Det kan moderkortstillverkare motverka genom att utrusta mer avancerade moderkort med komponenter som kondensatorer och spänningsregulatorer av högre kvalitet.
PCIe-banor
En vanlig skillnad mellan billigare och mer avancerade moderkort är uppsättningen av PCIe-platser. PCIe-platser används exempelvis för att ansluta grafikkort eller en snabb PCIe-baserad SSD. Men det är även en generell anslutningsstandard du kan använda för att lägga till alla möjliga nya funktioner såsom bättre ljudkort, extra SATA-portar eller nätverkskort.
De flesta moderkort med Intels eller AMD:s senaste styrkretsar har 16 PCIe 3.0-kanaler reserverade för instickskort som grafikkort, och samtidigt åtminstone fyra kanaler reserverade för lagring. Moderna PCIe-baserade SSD-enheter behöver i regel just fyra banor för att leverera full hastighet.
Att använda dubbla grafikkort är ett sätt att få ut bättre spelprestanda. Men viktigt att tänka på är att det endast är de mer påkostade styrkretsarna från AMD och Intel (AMD:s X-serie samt Intels Q- och Z-serier) som klarar av att dela upp de 16 kanaler som är reserverade till grafikkortet till två X8-banor. Det gäller åtminstone för standardsocklarna AMD AM4 och Intel LGA 1151; de dyrare entusiastplattformarna klarar av att ge båda grafikkorten en full uppsättning om 16 banor.
Kraftfulla grafikkort med rejäl kylning innebär en fysisk belastning på moderkortets PCIe-plats. Om inte chassit har möjlighet att ge extra stöd åt grafikkortet riskerar belastningen att slita porten över tid. Det kan leda till glapp, eller att porten i värsta fall lossnar när datorn transporteras. Problemet kan lindras med en metallförstärkt PCIe-plats som klarar av större belastningar.
Framtida grafikkort och tillbehör kan även använda den senaste PCIe-standarden PCIe 4.0, med dubbel hastighet per kanal från PCIe 3.0. Idag är det endast AMD:s senaste Ryzen-processorer i kombination med styrkretsen X570 som erbjuder PCIe 4.0 för konsumenter, så för att vara framtidssäkrad på den punkten är det en plattform värd att överväga.
Den dubbla överföringshastigheten hos PCIe 4.0 påverkar inte prestandan med dagens grafikkort. Kommande grafikkort kommer att nyttja den nya standarden, men det är inte nödvändigtvis där de största nyttan kommer finnas inledningsvis. Även PCIe-baserad lagring kan nyttja PCIe 4.0 i framtiden, vilket i teorin innebär dubbelt så snabba filöverföringar till och från din SSD. Idag finns inga PCIe 4.0-baserade SSD-enheter, men ett moderkort med stöd för tekniken är förberett när morgondagens tillbehör lanseras.
Vidare kan tillverkare som MSI anpassa själva PCIe-portarna på moderkortet bortom att bara räkna antalet banor. Exempelvis har MSI:s mer påkostade moderkort metallförstärkta portar som är mer stryktåliga ifall du använder ett stort och tungt grafikkort. För den som använder flera kort så är det värt att kika på de dyrare korten som har fler fullstora X16-platser, så att det finns flera platser att välja bland när korten placeras ut. Det är lämpligt för luftkylda kort, så att det lämnas lite ventilationsutrymme mellan varje.
Lagring
Moderna spel tar ofta tiotals gigabyte lagringsutrymme i anspråk, och för den som vill ha kortast möjliga laddningstider är det kanske en PCIe-baserad M.2-SSD som är optimal. För mest lagringsutrymme per krona är det en SATA-baserad SSD eller hårddisk.
Namnet SATA refererar både till en kontakttyp och till ett protokoll. Med en SATA-SSD menas i regel en vanlig SSD i 2,5-tumsformat som ansluts till datorn med en SATA-kabel. Den nuvarande SATA-standarden har använts i över tio år och har en teoretisk maxhastighet på 6 Gb/s.
M.2 är ett format med vilket en SSD är ett instickskort som ansluts direkt till moderkortet. M.2-enheter är mindre än SATA-enheter, och kräver inga extra kablar. Lite mer förvirrande är att M.2-enheter även kan vara SATA-enheter, eftersom själva kontakten kan kommunicera med SATA-protokollet. Idag är det dock vanligast att M.2-enheter använder PCIe istället för SATA, vilket innebär avsevärt högre överföringshastigheter.
Poängen är att det finns flera anledningar idag att ha möjlighet att ansluta flera olika lagringsenheter i datorn – kanske har man köpt en ny och snabbare enhet men vill fortsätta använda din gamla hårddisk eller SSD som extra lagring. Här finns det ofta mycket att vinna med de mer påkostade moderkorten i sortimentet. De billigaste moderkorten idag har vanligtvis kanske en M.2-plats för små SSD-enheter samt fyra till sex vanliga SATA-portar. Vill man bara använda PCIe-baserad lagring och kanske har två eller fler M.2-enheter så gör man bäst i att överväga ett mer avancerat moderkort.
Anslutningar och nätverk
De billigaste moderkorten har i regel de portar som är nödvändiga för att komma igång: ett par vanliga USB-portar, ljudutgång och en nätverksport. Den som behöver ansluta på sin höjd en mus, ett tangentbord och kanske ett headset samt ansluta till internet med en kabel så behövs i praktiken inte mer än så.
Samtidigt kan behoven förändras i efterhand, om man flyttar datorn till ett annat rum eller kostar på sig lite nya tillbehör. Kanske köper man till extern lagring eller ett externt ljudkort, eller ska koppla in en telefon som använder en kabel med USB-C i båda ändarna. Kanske följer datorn med någonstans där det endast finns trådlöst nätverk.
Vill man ha inbyggt trådlöst nätverk finns det i regel i moderkort från mellanklassen och uppåt. Dubbla ethernetportar, praktiskt för att ha en dedikerad anslutning till en NAS eller brygga två portar för dubbel hastighet, finns nästan uteslutande i entusiastkorten.
Ethernet med 10 Gb/s är tio gånger snabbare än den vanligaste ethernetstandarden för konsumenter. Med en anslutning på 10 Gb/s går det exempelvis att dra en enda kabel till ett rum, och sedan förgrena ut denna till tio stycken vanliga gigabit-anslutningar, som alla får full hastighet. En ensam dator med stöd för 10 Gb/s kan även använda detta för att snabbt kommunicera med en NAS eller andra datorer för att strömma 4K-video eller flytta riktigt stora filer. Ett exempel är MSI Prestige X570 Creation, som har dubbla LAN-portar: en med 10 Gb/s och en med 1 Gb/s.
Samma sak gäller den nyare ethernetstandarden med 10 Gb/s; det går att köpa till ett instickskort till de flesta datorer, men på entusiastkorten är det ibland inbyggt, vilket lämnar lediga PCIe-platser till annat.
Ljud
Alla konsumentmoderkort idag har någon form av inbyggd ljudkrets. Men det finns en hel del skillnader mellan de enklaste lösningarna i budgetsegmentet och de entusiastanpassade ljudkretsar som används i premiumklassen. Den vanligaste ljudkretsen idag heter Realtek ALC 1220, som används i alla prisklasser.
Hos mer påkostade kort kan tillverkaren anpassa flera aspekter av det inbyggda ljudet. Genom att ge kretsen egna spänningsregulatorer och minska mängden elektriska svängningar som kan “rinna över” från andra komponenter går det att minska bakgrundsbrus. Aktörer som MSI kan även byta ut digital-till-analog-omvandlaren (DAC) till en som klarar av att få med högre detaljnivå och skala till högre volymer.
Kylning
De dyrare moderkorten tenderar att ha ett tydligt entusiastfokus, och med det kommer också ett större behov av god kylning. Här begränsas moderkortstillverkare inte över huvud taget av processor eller styrkrets, så det finns markanta skillnader mellan de billigaste och de dyraste moderkorten.
De billigaste moderkorten har i regel bara de mest grundläggande kylningsfunktionerna. Det innebär mindre kylflänsar till styrkretsen och bara ett fåtal fläktkontakter. Vill du lägga till fler fläktar till ett sådant moderkort behöves alltså en separat fläktkontroller.
På mer påkostade moderkort finns det till att börja med betydligt fler fläktkontakter, så att fler chassifläktar kan anslutas direkt till moderkortet och styras via UEFI. Men moderkortstillverkare kan även lägga till ytterligare funktioner som extra termometrar och andra sensorer, kylningsblock för M.2-SSD:er eller lysdioder som varnar för temperaturförändringar.
Design och belysning
För den som vill bygga en dator som sticker ut är det i regel lätt att göra det med flaggskepps- och entusiastmoderkort idag. De billigaste moderkorten kommer vanligtvis med en enkel och pragmatisk design, vilket kan vara mer önskvärt för en prisvärd dator som sätter funktion framför form.
För att anpassa datorn med ljuseffekter är det i entusiastkorten man hittar de allra mest iögonfallande funktionerna. Här finns inbyggda RGB-lysdioder i kylningsanordningen, uttag för att koppla in separata RGB-ljusslingor eller till och med möjlighet att synkronisera belysningen med eventuella smarta lampor hemma.
De mest påkostade korten i MSI:s MEG-serie har till exempel en inbyggd OLED-bildskärm som kan visa allt från systeminformation (temperaturer, fläkthastigheter, spänningar eller liknande) eller personliga meddelanden.
Tänk med plånboken – men planera för framtiden
Eftersom olika moderkort har olika målgrupper går det inte att ge en slutgiltig tumregel för avgör alla datorbyggen – det beror helt på hur just dina behov ser ut. Men värt att balansera är två principer som talar för att gå åt endera håll när det är dags att öppna plånboken: pengar som sparas in på moderkortet kan läggas på komponenter som grafikkort. Men snåla inte för mycket; det kan vara både svårt och dyrt att lägga till nya funktioner i längden till de billigaste korten.
Tyckte du att produkterna i denna artikel var spännande? Se länkarna nedanför för mer information!