NASA investerar i matlagning – via 3D-skrivare

Medan 3D-skrivare fortfarande är en ung och något fragmenterad teknik har den redan vuxit avsevärt i popularitet, och återfinns idag i såväl laboratorium som hobbyrum. Vad som inte är lika vanligt är att skriva ut färdiga maträtter, ett projekt i vilket NASA nu har investerat 125 000 dollar.

Det kommer dröja ytterligare några år innan en bemannad expedition till Mars blir verklighet, men hos NASA pågår arbetet inför ett sådant uppdrag för fullt med de resurser som finns till hands. Det finns många hinder på vägen, och en begränsad kassa för att lösa problemen. Ett väldigt aktuellt dilemma i projektet, och ett dilemma för rymdfärder överlag, är att kunna försörja besättningen med näring under den långa resvägen och lagra maten länge och utrymmeseffektivt.

NASA har nu investerat 125 000 dollar i ett projekt lett av ingenjören Anjan Contractor, vars mål är att utveckla en 3D-skrivare som kan producera fullt ätbara maträtter, innehållandes alla nödvändiga näringsämnen – från enbart oljor och pulver. Contractor har redan en konceptdesign för en sådan 3D-skrivare, och har sedan tidigare konstruerat en prototyp som skriver ut choklad. Liknande konstruktioner har visats upp tidigare, men Contractors prototyp fångade NASA:s uppmärksamhet delvis för dess skalbarhet.

“Long distance space travel requires 15-plus years of shelf life. The way we are working on it is, all the carbs, proteins and macro and micro nutrients are in powder form. We take moisture out, and in that form it will last maybe 30 years.” – Anjan Contractor

Pizza överst på menyn – med sikte på massproduktion

Konstruktionen fungerar väldigt snarlikt en traditionell 3D-skrivare. En skrivarm placerar ut byggstenar i fördefinierade mönster, lager för lager. I det här fallet kommer byggstenarna i pulverform, och tanken är att skrivaren ska fyllas på med en mängd olika pulver med olika näringstyper och målkonsistenser. Det kan exempelvis finnas en behållare med proteinpulver, en med kolhydrater eller salt, som sedan blandas med vatten och/eller olja. Dessa pulver och oljor håller oerhört länge, ger mindre avfall än färdigpacketerad mat och är mer utrymmeseffektivt att frakta

Contractor kommer inom kort inleda konstruktionen av en ny, mer avancerad prototyp som klarar av mer invecklade rätter än bara choklad – och målet är att producera världens första 3D-utskrivna pizza. Just pizza är ett lämpligt val då de är enkla att konstruera lager för lager. 3D-skrivaren ska till och med kunna hämta beståndsdelar och bygga ihop bakat bröd genom att värma ingredienserna direkt i skrivararmen.

Medan NASA just står för en markant del av projektets budget så vill Contractor driva konceptet längre än att enbart försörja astronauter. Målet är att tekniken ska bli tillräckligt mogen och avancerad för att 3D-skrivare ska bli vanligt inom matlagning, och rent av finnas i de flesta kök – med öppen källkod. Contractor hoppas på en framtid där 3D-utskriven mat med kostnadseffektiva ingredienser markant kommer motverka svält och fattigdom.

“One of the major advantage of a 3D printer is that it provides personalized nutrition. If you’re male, female, someone is sick—they all have different dietary needs. If you can program your needs into a 3D printer, it can print exactly the nutrients that person requires.”

Det pekas dessutom ut att 3D-utskriven mat kan anpassas helt och hållet efter individer. Framtida versioner av skrivaren skulle kunna anpassa näringsinnehållet i en maträtt efter ens behov, exempelvis om man har en sjukdom eller har arbeten eller intressen som kräver högt intag av vissa näringsämnen. Lite drömmande kan man även tänka sig att man kan ladda ner recept från internet som skickas direkt till skrivaren – som automatiskt anpassar näringsinnehållet.

En konsumentprodukt ligger ännu många år in i framtiden och det återstår mängder av tester och forskning om effekterna av 3D-utskriven mat. Sponsringen från NASA har dock gett tekniken markant ökad potential. Huruvida Contractors vision om 3D-utskriven mat i varje hem är realistisk återstår att se.

Hade våra läsare kunnat tänka sig att leva helt eller delvis på mat från 3D-skrivare?