Samsung Galaxy S4 – En värdig tronföljare

Ljud och bild

Samsungs främsta vapen i skärmkriget på mobilmarknaden är Amoled-tekniken som ger otrolig kontrast och perfekta betraktningsvinklar. Men på senaste tiden har LCD-skärmarna gjort rejäla framsteg och när vi recenserade HTC One blev vi djupt imponerade av både svärta, ljusstyrka och färgåtergivning. Därför är det nu riktigt intressant att se vad som har hänt i Samsungs hörna. Med en skärmstorlek på 5 tum samt en upplösning på 1 920 x 1 080 pixlar får vi en pixeldensitet på 441 pixlar per tum, inte tillräckligt för att knipa en förstaplats men det är inget vi direkt kan klaga på.

Galaxy S4 använder en Pentile-matris av den enkla förklaringen att det för närvarande inte är teknisk möjligt att producera Amoledskärmar med RGB-matris med den höga pixeltäthet som krävs. Inte utan att man påverkar livslängden och ljusstyrkan på de blå subpixlarna. Återigen ser vi en ny typ av placering av subpixlarna där de gröna inte är linjära med de blå och röda.

Källa: Anandtech

Vi kan inte säga att vi märker av Pentile-matrisen på något sätt och det bör vi inte heller göra med en så här hög pixeldensitet. Pentile handlar inte bara om att man får ett färre antal subpixlar, det finns ett par fördelar. Den största fördelen är att man kan höja ljusstyrkan utan att livslängden påverkas allt för mycket eller att strömförbrukningen skenar. Vi har däremot inga direkta siffror på hur mycket lägre strömförbrukningen är för Pentile jämfört med en RGB matris då det helt enkelt inte finns två enheter som är identiska utöver matrisen.

Det enklaste är att ignorera vad som står på pappret och istället lita till våra ögon. Skärmen är inget annat än otrolig, man kan verkligen inte få nog av högupplösta skärmar men det som får Galaxy S4 att stå ut är att man ibland glömmer att det är en skärm man tittar på och inte ett fotografi. Det är inte några jättestora skillnader jämfört med skärmen i Galaxy SIII. Den har blivit lite mer ljusstark men det är värt att komma ihåg att ljusstyrkan varierar beroende på vilket skärmläge man väljer. Det största framsteget är att färgåtergivningen har blivit bättre vilket får förra generationens Amoled att se lite grådassig ut. Men det handlar inte om att man måste ha en bättre skärm än föregående flaggskepp, man måste kunna mäta sig med konkurrenterna. Nedan har vi lite jämförelser med HTC One och Xperia Z.

HTC One och S-LCD3 är den stora konkurrenten som med skärpa, ljusstyrka och bra färgåtergivning fick oss att tappa hakan. Galaxy S4 är en värdig utmanare och resultaten skiljer sig inte så mycket från varandra som man kan tro. HTC One visar som mest styrka när man vill använda telefonen i direkt solljus. Det märks snabbt att Amoled saknar tillräckligt med ljusstyrka även om det är ett scenario man sällan befinner sig i, särskilt i Sverige. Tittar vi på bilderna ovan är det lätt att tro att Galaxy S4 och HTC One använder samma panel då resultatet är mycket bättre än vad vi hittar hos Xperia Z när det kommer till färgåtergivning, kontrast och betraktningsvinklar.

Amoledteknikens styrka är svärtan vilket ger en oändlig kontrast, men på bekostnad av ljusstyrkan. Med Galaxy S4 är det inte lika märkbart som tidigare då ljusstyrkan har höjts ett par snäpp jämfört med föregångaren. Det är dock fortfarande en bit upp till vad vi får ut med LCD. När vi recenserade HTC One var vi riktigt nöjda med svärtan men det är dags att göra ett par ordentliga tester. I bilderna nedan har vi en helsvart bakgrund med ljusstyrka på högsta. Vi har valt att använda en lång slutartid på kameran för att verkligen kunna se skillnaden och därför bör resultatet tas med en nypa salt. Från vänster till höger: HTC One, Galaxy S4, Xperia Z.

Då Amoledskärmen har möjligheten att släcka pixlar är det föga förvånande att Galaxy S4 tar hem kampen om svärtan men det är imponerande att HTC One lyckas prestera så bra.

Amoled är för film och bild, inte för solljus

Amoledskärmen blir som bäst när man tittar på bilder eller filmer. Den högre upplösningen spelar som störst roll vid bildvisning men även om vi jämför med andra 1080p-skärmar står den nya Super AMOLED HD ut. Ibland tror man nästan att bilden har skrivits ut och klistrats fast på skärmen. Tyvärr är storleken fortfarande för begränsad för att man ska få ut en ordentlig filmupplevelse. Men det är en otrolig känsla att spela upp ett klipp på en högupplöst skärm med oändlig kontrast.

Samsung har likt Nokia satsat på en superkänslig skärm, den känner både av när fingret svävar över skärmen samt när man använder handskar. Dessvärre krävs det att man måste aktivera det superkänsliga läget för att det ska fungera bra med handskar. En inte lika funktionell lösning som på Lumia 920 där telefonen justerar detta automatiskt. Trots att skärmen är känslig finns det vissa begränsningar i mjukvaran i form av hack vilket resulterar i att telefonen inte alltid känns så rapp som den bör vara. Det finns även en inställning för att färgerna ska justeras efter eventuella synfel hos användaren. Detta konfigureras genom att man placera färgkvadrater i ordning varpå ett synfel kan upptäckas och färgerna justeras därefter. En smart lösning men vi har ännu inte hittat någon i bekantskapskretsen som uppvisat några synfel varför det är svårt att säga hur väl tekniken fungerar.

Galaxy S4 och Amoled eller HTC One och LCD?

Man kommer oundvikligen till frågan om Galaxy S4 har en bättre skärm än HTC One. Vi har testat båda telefonerna i vardagliga situationer och även i mer extrema sådana men har fortfarande svårt att utse en enväldig vinnare. Super Amoled HD har en högre kontrast och är fantastisk när man visar upp bilder. Med de justeringar Samsung gjort har färgmättnaden blivit mer naturlig och ljusstyrkan högre. Vilket tidigare har varit Amoledskärmarnas stora nackdel. S-LCD 3 är å andra sidan riktigt bra när man surfar och med en bättre svärta har man vägt upp för LCD-skärmarnas stora nackdel. När det kommer till användning när solen ligger på är det ingen tvekan om att HTC One har en klar fördel. Båda har bra betraktningsvinklar och en skyhög pixeldensitet. Galaxy S4 är känsligare, men HTC One har ett lite bättre flyt i gränssnittet. I slutändan får vi nog ge segern till HTC som med sin S-LCD3 ger det bästa av två världar. Oavsett vilken skärm man väljer så kommer man bli riktigt nöjd – 2013 ser ut att bli ett bra år för skärmentusiasterna.

Ljudkvalitet

Samsung hoppar en del när det kommer till ljudet. Med Galaxy S var det Wolfson som stod för DAC:n medan det ansvaret gick till Yamaha med Galaxy SII för att hoppa tillbaka till Wolfson till den internationella versionen av Galaxy SIII. Inför lanseringen av Galaxy S4 fanns det två alternativ: Wolfson eller Qualcomm. Nu står det klart att LTE-versionen av S4 får nöja sig med Qualcomms chip. Skillnaden mellan dem är knappast något gemene man lär märka. Den största skillnaden är att Qualcomms codec uppsamplar allt ljud till 48 kilohertz vilket i värsta fall kan resultera i brus. Nu pratar vi som sagt om små detaljer som inte märks med de vanliga hörlurarna som folk går runt med.

Istället tar vi en titt på hur vi upplever ljudkvaliteten och börjar med volymen. Galaxy S4 slår inte HTC One när det kommer till volym men enda gången man har användning för den extra volymen är när man vill använda hörlurarna som högtalare. Ljudkvaliteten i övrigt är riktigt bra och ligger helt klart i topp, att Qualcomms chip skulle vara ett dåligt alternativ är inget vi kan hålla med om.

Även högtalaren har förbättrats en del, speciellt när det kommer till volym. Galaxy S4 kan lätt mäta sig med HTC One på den punkten men ska man ta in kvalitet i beräkningarna är det inget snack om saken – HTC One har marknadens bästa högtalare. Samtal och lugn musik går att spela upp utan problem på Galaxy S4 men när musiken blir lite mer krävande blir resultatet rent oljud.

Samtalskvaliteten är bra men inte den bästa vi sett. Brusreduceringen fungerar inte lika bra som på HTC One och ljudet är smått burkigt. Fördelen är att det går att höja samtalsvolymen ordentligt så det går ofta att få ut bra samtalskvalitet trots att ljudet inte är det bästa.

Vi såg mest nytta där vi minst anade: svepfunktionerna. När vi först testade telefonen förstod vi inte syftet med att kunna blädda mellan flikar och scrolla genom att svepa över kameran men när man hade telefonen i en dockstation var det smidigt att svepa för att läsa texter och växla mellan flikar.