Soltek QBic EQ3501-Pro

QBic EQ3501-Pro
Moderkortschipset:	Intel 915G + ICH6R
Processorstöd:	Intel Pentium 4 Socket 775
Minnesstöd	DDR333/400 SDRAM 2 x 184 pin DIMM upp till 2GB Dual-Channel
Integrerad grafikkrets:	ja, (i915G)
AGP:	nej
PCI:	1 x PCI slot, 1 x PCI Express 16x
IDE-kontroller:	1 kanal, UDMA 100/66
Extra RAID-kontroller:	nej (enbart på on-chip SATA)
SATA-kontroller:	4 Kanaler SATA 150 RAID 1/0
Nätverkskrets:	1 x Gigabitlan (10/100/1000)
Ljudkrets:	8-Kannals AC 97 CODEC
FireWire (IEEE-1394):	1 x integrerad, 1 x via extra kablage
USB 2.0:	4 x integrerade , 4 x via extra kablage
Pris:	~ 3100 sek

Innehållsmässigt kan du vänta dig ungefär
lika mycket av QBic EQ3501-Pro som av ett helt vanligt moderkort, bortsett från det
uppenbara faktum att lådan medföljer.

Som vanligt med barebones måste du komplettera med processor, minne
och hårddisk. Jag överraskades något av att soltek faktiskt
inte skickat med någon kylare för processorn, något som faktiskt
medföljde det AMD-baserade barebone jag tidigare tittade på. Avsaknaden
av denna innebär inget större problem. Du har dessutom lite mer
frihet då det gäller val av kylare.

Med QBic
EQ3501-Pro får man även en röd liten söt
papplåda, i vilken det ligger två kablar för SATA, en vanlig
IDE-kabel samt en strömkabel för SATA. Floppykabeln som följde
med känns lite onödig om jag ska vara ärlig (vem kör fortfarande
med floppy?), men troligtvis innebär det inte någon större
kostnadsförändring för lådan. Dock hade det varit trevligt
med något mer nyttigt, som t.ex. IDE-till-SATA -konverterare; moderkortet
har nämligen bara en kanal för IDE-enheter.

Med lådan följer även en alldeles utomordentlig
manual med gott om bilder, som visar precis hur du ska gå till väga
då du installerar din QBic
EQ3501-Pro. Som om detta inte vore nog följder det dessutom med
en snabbguide för dig som är allergisk mot manualer. Denna är
tryckt i färg och har precis lika fina bilder, om inte bättre, än
manualen.

Överlag är det ett tämligen sparsamt paket med tillbehör.
Med en burk som denna hade man inte tackat nej till lite mer spännande
tillbehör som USB-minne i nyckelring, eller varför inte en väska?
Jo, men vänta!

Anledningen till att man skaffar sig en så här pass liten dator
kan inte enbart vara för att det är snyggt och stilrent, för
det är det. En av anledningarna är också att ett barebone
är mycket smidigare att hantera då man ska iväg på LAN.
Soltek har tänkt på detta och därför även skickat
med en fin väska.

Väskan är
ämnad att hushålla din QBic EQ3501-Pro och det är den mycket
bra på. Den är stor och djup och rymmer allt du behöver, utom
möjligtvis ett normalstort keyboard. Okey, skärmen får faktiskt
inte heller plats, men det gör inget för du kan alltid sno din kompis
skärm medan han/hon står och dreglar över din QBic EQ3501-Pro.

Prismässigt kan vi nämna att Soltek i vanlig ordning ligger riktigt bra till. För SFF-barebones baserade på Intels 775-plattform är EQ3501s pris på 3100 kr mycket konkurrenskraftigt. De flesta konkurrenter ligger en eller ett par hundralappar högre i pris.

När det gäller barebones gäller inte de vanliga lagarna för
layout. I detta fallet är det inte moderkortets layout som är det
viktiga, utan mer hela barebonet i sin helhet.

Om vi börjar från fronten av QBic EQ3501-Pro, och tar oss igenom hela lådan
tills vi når panelen på baksidan, så möts vi till en
början av en mycket vacker bild, nämligen vår egen spegelbild.

Lådans front är en hel spegel i sig uppdelad i sektioner
där vi nerifrån har en lucka för diverse in och utgångar.
Sedan möts vi av två lampor och två knappar. Den större
av dessa är powerknappen, vars ena funktion är bekant för er
alla (hoppas jag), och vars andra funktion är att lysa blått då
datorn är påslagen. Trivialt.

Bredvid powerknappen sitter en liten röd lampa som blinkar
i takt med att data läses eller skrives till hårddisken, också
känd som hårddisklampan. Till höger om hårddisklampan
sitter en diskret, men ändå lättåtkomlig resetknapp.

Vidare har vi en lucka för den externa 3.5″ platsen
i datorn. Sedan har vi två luckor för DVD/CD-spelare med tillhörande
knappar för enkel utmatning av släden.

På undersidan av lådan ser vi ventilationshål
precis mellan de främsta stödbenen. Stöden är av metall
med fin finish och har gummi fastlimmat på undersidan så du inte
repar skrivbordet, eller golvet om du nu skulle ha försmak för djupa
knäböj.

Än så länge tycker jag QBic EQ3501-Pro ser ut att vara av
bra kvalité. Själva metalhöljet som sitter runt om är
väldigt lätt att ta av. Det är bara tre tumskruvar och ett
lätt litet lyft som krävs. Hela höljet är gjort i aluminium,
precis som resten av lådan, om man bortser från fronten på
lådan som är av plast. Höljet är ungefär 2mm tjockt
och väldigt rubust. Det är dessutom snyggt målat i en matt
gråsvart färg, som ser väldigt tilltalande ut i ett småmörkt
rum. Det matchar dessutom resten av lådan. Utmed sidorna sitter det
gott om ventilationshål för att bättra på luftflödet
genom lådan.

Vid insidan av lådan möts vi av ett förvånansvärt
rent system. Sladdar är ihopfästa och vackert ordnade för att
det ska vara enkelt att jobba i lådan. Alla platser för diverse
enheter är mycket lättåtkomliga. Det enda jobbiga är
att man måste skruva av lite plåtar på framsidan för
att kunna sätta dit sin CD-spelare. Jag föredrar dock detta då
metalbitar man böjer av oftast ger vassa kanter. Plåtarna kan du
dessutom sätta tillbaka lika lätt ifall du inte skulle bli nöjd.

I profil ser vi lite tydligare några brister i denna lådan. En
uppgradering av minne kräver att du tar ut hela vaggan för hårddisken.
Det är dock inte så farligt eftersom operationen är förhållandevis
enkel. Hårddisken monteras, precis som i många andra barebones,
på tvären.

Från sidan ser vi också den fläkt som kommer ansvara för
hela luftombytet i lådan. Förhoppningsvis ska detta räcka,
men som bekant utvecklar Prescott väldigt mycket värme. Vi får
se om denna fläkt klarar att hålla lådan kall vid alla benchmarks,
inte minst med tanke på det monstergrafikkort vi även kommer utrusta
datorn med.

Eftersom man oftast inte har mycket mer än en hårddisk i ett barebone
tycker jag IDE-kontakten inte är så mycket att säga om, även
om de sitter lite trångt till. Å andra sidan ser lådans
fyra SATA-kontakter väldigt lättåtkomliga ut. IDE är
ju dessutom påväg ut ur marknaden så det känns som en
mindre anmärkningsvärd miss.

Övriga kontakter är det inte mycket att säga om, eftersom
de redan sitter anslutna och du behöver inte röra dem.

Nätaggregatet är en kritisk komponent i ett barebone. Det ska vara
tillräckligt litet för att inte ta upp hela lådans plats,
men samtidigt tillräckligt kraftfullt för att kunna driva den värsta
processor lådan stöder, samt det värsta grafikkortet du kan
hitta på marknaden. 🙂

Nätaggregatet i QBic EQ3501-Pro bär solteks logga och är specificerat 300W.
300W kommer du långt med i en så pass liten låda även
om specifikationerna ser lite mesiga ut. Aggregatet hamnar naturligtvis inte
i närheten av den effekt du kan hämta ur ett Antec Truepower 430W,
som detta systemets testrival kommer att vara utrustad med, men för att
vara 300W och så pass litet får det väl ändå anses
vara godtjänt. Med all säkerhet klarar det driva systemet utan problem.

Till sist har vi baksidan av QBic EQ3501-Pro. Baksidan avslöjar mycket om vad som
bjöds på i denna lilla låda. Ingenting märkvärdigt,
mer än möjligtvis FireWire. Allt behövligt ingår, så
som ethernetutag, diverse ljudutgångar, USB, Serielport samt det där
andra jag knappast behöver nämna. Det enda jag personligen skulle
sakna är en koaxial och/eller optisk ljudutgång.

En näst intill fullfjädrad krabat. Vi börjar med att installera
allt.

Installationen
av lådan är förhållandevis smärtfri. Det är
ju klart lite bökigt att komma åt på vissa ställen,
men jag stötte inte på några stora frustrationsmoment precis.
Det två svåraste momenten var då jag skulle sätta fast
CPU-kylaren och passa in CD-läsaren, så att den passar med knappen
i spegelluckan. Kylarmonteringen var helt ny för mig och då jag
läste av 78 grader på CPU:n efter första booten insåg
jag hur totalt och fullkomligt hade missat konceptet med flera meter. En snabb
justering och temperaturen låg istället på 45 grader. De
kan minsann vara lite knepiga de nya kylflänsarna.

Monteringen av CPU:n är enkel och det finns inte mycket som kan gå
fel. CPU:n har små hack på sidorna så det går inte
att sätta den fel. Det var lite bökigt att komma åt då
kylaren skulle monteras, men med normalstor hand och lite fingerfärdighet
är det inga problem.

Montering av RAM-minnen kan till en början se ut att vara en del av
ett stort projekt, men riktigt så illa är det inte. Man lyfter
helt enkelt på hela ramen för lagringsenheterna och kommer därefter
åt allting otroligt mycket lättare.

Lite knivigt var det att få hårddisk och ATA-SATA konvertern
att få plats i lådan. Hårddisken fick sitta lös eftersom
skruvhålen inte kom i linje med monteringshålen på hårddisken.
Det är såklart inget man lider av då man kör en normal
SATA-disk.

Innan hela ramen för lagringsenheter sätts in bör grafikkortet
sättas på plats. Det går att sätta i detta efteråt
också, men det är lite lättare att komma åt utan den.

Det sista som sätts på plats är CD-läsaren. Den får
man sätta i efter att man sänkt ner hållaren och det kan vara
minst sagt knepigt då man får vinkla in den, och sedan sätta
i datasladden innan man låter läsaren glida ner vid nätaggregatet.
Det går nämligen inte att komma åt då den väl
sitter på plats.

Gott om molexkontakter är det i denna lådan, så det var
inga problem att hitta en som räckte till CD-spelaren.

Slutligen sätts höljet på plats och burken är klar för
lite håriga benchmarks.. 🙂

Det var en hel
del strul med referenssystemet. Ett tag ville det inte köra några
benchmarks alls, men efter lite pill i BIOS så kunde en del av testerna
köras i alla fall, även om det inte fungerade till belåtenhet.

Ta därför
dessa tester med en liten nypa salt. Barebonet fungerade helt perfekt genom
alla tester.

Här
ser vi ett typiskt exempel på hur referenssystemet inte fungerade helt
problemfritt. Jag har valt att ta med resultaten trots allt.

Ett av de tester som faktiskt fungerade helt problemfritt var SiSift Sandra.
I detta testet visar datorns förmåga att hantera minnessystemet.
I detta fallet sitter minneskontrollern i chippet, till skillnad från
på Athlon 64 där det sitter i processorn.

Tydligen
så har Abit lyckats pressa lite extra ur sitt 915-chip. Soltek har
dock inget att skämmas för. Kanske skulle en BIOS-uppdatering från
Soltek föra de två korten närmare varrandra i prestanda.
Tydligen påverkar den lilla skillnaden även spelprestandan några
få procent, vilket vi kommer att se snart.

Spelprestanda är något många tycker är viktigt, och
visst är det det. Speltester skiljer sig inte mycket från syntetiska
tester och ofta ser man samma skilnader i resultat från test till test.

I
dessa testerna ligger systemen klart nära varrandra. Den lilla skillnad
där ligger i prestanda är i stort sett obefintlig och inget man
märker av inne i spelen. Vad gäller UT2004-testerna så klarade
sig inte vårat referenssystem igenom alla tester. De tester som det
inte klarade har jag utelämnat. De andra testerna klarade systemet fint
och slog faktiskt Soltek på fingrarna lite. Åter igen inget man
märker då man spelar och den lägst uppmätta fps-värdet
i spelet är lika för de båda systemen.

FutureMark känner alla till. De tillhandahåller flera utmärkta
program för att testa en genomsnittsprestanda av ett system. Inget av
dessa tester gick att köra på vårat referenssystem, men jag
har ändå med resultaten från testet av Solteks godbit. Resultaten
kan ju jämföras med din egen dator om inte annat 🙂

3DMark 01 är fortfarande välanvänt bland testare,
men 3DMark 03 kanske inte riktigt hör hemma här, men finns ändå
som referens för den som vill. PCMark 04 är ett komplett test som
kör såväl videokodande som grafikprestanda och ren CPU-prestanda.

Till sist har vi några enkla brukstester. Det handlar om USB-prestanda,
mp3-kodande och prestanda vid packning och uppackning av filer. Sådant
som vi sysslar med lite då och då men kanske inte fäster så
mycket vikt vid ur ett prestandaperspektiv.

Åter igen ser vi små skillnader i prestanda. Den
största skillnaden uppmättes i WinRAR-testet och vi kan också
konstatera att FireWire-gränssnittet gläser över USB med 0%
processorutnyttjande.