Sun har tillsammans med Luxtera, Kotura och Stanford University fått ett forskningsanslag värt $44 miljoner dollar från DARPA (Defense Advanced Research Projects Agency) för att utveckla sätt att överkomma många av de flaskhalsar som finns med de kopplingar som används i moderna superdatorer. Forskningen kommer pågå i fem och ett halvt år. Både Intel och IBM driver liknande forskning där de försöker använda sig av optisk signalöverföring istället för elektrisk sådan. Optiska signaler är inte bara effektivare och svalare, men också flera tusen gånger snabbare än den elektriska varianten.
Idag sker kommunikationen via kopparbanor. Dessa har en ganska begränsad kapacitet och om man vill ha mer bandbredd måste man lägga till fler banor. Det kommer dock att resultera i att mer ström förbrukas och mer värme avges. Eftersom storleken på dessa hela tiden sjunker går det ganska smidigt att lägga in fler, men det finns en gräns för hur mycket man kan krympa dem och hur många banor som man kan få plats med.
“Optical communications could be a truly game-changing technologyan elegant way to continue impressive performance gains while completely changing the economics of large-scale silicon production,” said Greg Papadopoulos, chief technology officer and executive vice president of research and development for Sun. “Congratulations to Sun Labs and Microelectronics teams for their constructive creativity and for driving innovation into the semiconductor marketplace.”
Därför har Sun and de andra fått i uppdrag att bygga en optisk konstruktion, med hjälp av kiselfototeknik och “proximity communication”, som använder sig av laserpulser för att överföra data, istället för elektroner. Målet är att bygga en optisk brygga som kan ersätta 32 stycken kopparbanor. Denna enda optiska bana ska trots det ha en högre bandbredd än de 32 kopparbanorna har tillsammans.
Det slutgiltiga målet är dock att kunna bygga billigare, kraftfullare och effektivare superdatorer tack vare den nya chip-to-chip I/O-tekniken, som även gör det möjligt att bygga nät av billiga chip till virtuella macro-chip. Denna typ av aggregering skulle leda till ett virtuellt chip som ser ut som och beter sig som ett enormt chip. Anledningen är helt enkelt att det blir billigt att göra så, medan prestandan fortfarande finns där.
