Svenska bildskärmsguiden – Stort jämförande test av premiumskärmar (Arkiverad)

Flerskärmskonfigurationer/3D

Nästa sak vi tänkte ta upp är Flerskärmskonfigurationer och 3D, detta är något som blir mer och mer omtalat och fler som använder både vid datorer och i vardagsrummet.

Det finns många olika varianter av flerskärmskonfigurationer den som är nyast och slagit igenom ordentligt är AMD Eyefinity.

AMD Eyefinity

Eyefinity bygger på att kunna använda från ett till hela sex skärmar på ett och samma grafikkort, vad detta möjliggör är att en massiv arbetsyta kan skapas. Förr så kunde man enbart koppla in två skärmar till varje grafikkort och antingen enbart utvidga eller spegla skärmarna. Med Eyefinity så kan till exempel tre skärmar användas som en enda stor skärm där programvara låter kompensera för kanterna på de skärmar som används. Det eyefinity gör är att slå ihop alla skärmarnas bredd och slå ihop dem till en summa och sedan använda höjden, så om vi använder tre skärmar som klarar en upplösning på 1920 x 1080 så skulle Eyefinity göra om det till en upplösning på 5760 x 1080 över alla tre skärmar och om vi skulle använda sex skärmar och placera dem två på höjden och tre i bredd skulle vi få upplösningen 5760 x 2160.

Dessa konfigurationer är ypperliga för den som vill arbeta med en stor arbetsyta och kunna ha många saker uppe samtidigt, men det som denna teknik riktar sig just nu mest till är datorspelarna där en sådan här konfiguration kan ge en stor fördel.

Eftersom datorspel har all information om miljön runt dig redan inlagd, just för att du ska kunna vända dig fritt i spelvärlden. Vad som händer med eyefinity är att du ser mer än vad du hade gjort på en vanlig skärm då du har den vanliga bilden på mittenskärmen då får även ett periferiseende med de två sidoskärmarna. Detta ger en känsla av att man är mitt på slagfältet och kan se en fiende som du egentligen med en vanlig konfiguration inte hade sett.

Tidigare fanns det andra lösningar där du kunde använda vilka grafikkort som helst och bara koppla in tre skärmar in i en box och sen vidare in i datorn. Även om det var en fungerande lösning så var det inte lika effektivt då grafikkortet fick jobba mer än vad det var berett på.

Att tänka på innan man köper skärmar till att köra eyefinity är att kolla så sitt grafikkort klarar det och att försöka leta efter skärmar som har så tunn ram som möjligt så att glappet mellan skärmarna minimeras.

Stereoskopisk 3D

Vidare så har vi nu kommit till 3D, eller som den tekniska termen stereoskopisk 3D. Idag finns det en hel del olika system för att visa bilder i 3D och på så sätt skapa en känsla av att du som användare befinner dig inne i handlingens centrum. Inte minst på TV-marknaden satsar man hårt på 3D, även om utbudet av 3D-material fortfarande är väldigt begränsat, inte minst i Sverige.

Vktigt att tänka på det är inte bara din TV som bestämmer om det går att se på 3D, utan det behövs en speciell dvd/blu-ray spelare och en film som är gjord för 3D. Även om 3D-formatet för eller senare även dyker upp i TV-sändningar och som strömmande format på Internet, där bland annat Youtube redan idag har en mängd olika 3D-klipp.

På datorsidan däremot så finns det lite mer att tänka på, i dagsläget så finns det två sätt att köra 3D och det är genom att köpa Nvidias produktpaket 3D vision eller AMD 3DHD. Båda teknikerna är bundna till respektive tillverkares grafikkort men kräver både speciell hård- och mjukvara för att fungera. NVIDIA 3D Vision kräver ett grafikkort från Nvidia samt en skärm som har en uppdateringsfrekvens på 120Hz, samt de aktiva slutarglasögon och mjukvara som skeppas i paketet.

3D Vision kräver alltså en skärm som klarar 120 Hz, detta på grund av att den ska kunna skicka dubbelt så många bilder som en vanlig skärm. Detta betyder också att man , till en sån här skärm kräver en DVI-kabel med dubbla datalänkar (Så kallad dual-link kabel), detta för att kunna visa bilder i 120 Hz. Vad skärmen gör är att skicka iväg bilder extremt fort, en bild för höger öga och en för det vänstra, det är här dem aktiva glasögonen kommer in i bilden. Glasögonens linser blinkar i väldigt hög hastighet och ser till att du får in en bild genom ditt vänstra öga och sedan en genom ditt högra öga. Blinkningarna synkroniseras med skärmens bildfrekvens och det hela går så snabbt att ögat inte uppfattar att bilden blockeras fram och tillbaka. Istället skapas ett djup i bilden som ger en 3D-effekt. Tekniken ger ett ganska bra resultat sett till 3D-effekterna, men det krävs dyra glasögon som sällan är särskilt bekväma i långa sittningar. Tittar man på skärmen i 3D-läge utan glasögon är bilden bara väldigt suddig och otydlig.

Det finns även vissa TV-tillverkare som använder sig av billigare passiva polariserade glasögon. Vi har även sett de första 3D-teknikerna där man inte behöver använda några glasögon, men här är det ofta begränsade betraktningsvinklar och tekniken finns ännu inte på marknaden.