Svenska Smartphoneguiden – Sveriges största smartphonetest!

Täckning, telekommunikation och det svenska telenätet

Det finns flera finesser hos en smartphone som fungerar väl utan själva telefonfunktionaliteten, men faktum kvarstår att telefonen, trots den uppsjö av alla finesser den besitter, i grunden fortfarande är en kommunikationsenhet tänkt att användas på resande fot. Det går att köpa en telefon och använda den hemma med wifi, men det är inte så den är avsedd att användas. En smartphone är tänkt att användas via telenätet, så hur det svenska telenätet ser ut idag kommer med största sannolikhet påverka hur du använder din telefon, inte minst med tanke på att de flesta idag köper sin enhet genom sin operatör.

För att den här guiden ska vara så konsumentvägledande som möjligt kommer vi därför gå igenom några av de svenska aktörerna, hur telenätet ser ut, vilka nättekniker som finns och hur du får ut mest av telefonen för surf och samtal.

Det finns flera olika nättekniker som används för samtal och mobildata i moderna mobiltelefoner, och i marknadsföring brukar de vanligtvis kallas för 2G, 3G och 4G. Men vad är dessa nättekniker egentligen, hur hänger de ihop och hur stor skillnad är det mellan dem?

2G

2G är är den nätteknik som går via det äldre GSM-nätet, det nät som länge varit standard för samtal och SMS och som tog över efter det ännu äldre analoga NMT (Nordisk Mobiltelefoni). Precis som andra nättekniker är GSM flexibelt vad gäller frekvensomfånget, men traditionellt går GSM på frekvenserna 850, 900, 1800 samt 1 900 megahertz. GSM är tillsammans med LTE det nät som har störst täckningsområde i Sverige idag, detta tack vare den stora mängden master och att tekniken körs på så pass låga frekvenser.

Medan GSM är den underliggande nättekniken kommer 2G även ofta förknippas med de två termerna GPRS och EDGE. Båda dessa är tekniker för att överföra mobildata över GSM, då GSM som sagt i grunden är avsett för samtal och SMS. GPRS och EDGE de långsammaste mobilnätsteknikerna för data, men i och med GSM-nätets bra täckning fungerar de huvudsakligen som reservnät att falla tillbaka på när LTE eller 3G inte finns till hands.

3G

3G är i sin tur i grunden nära besläktat med GSM, och den största skillnaden ligger i att 3G klarar av betydligt högre bandbredd. Den stora nyheten med 3G blev att tekniken gjorde det hållbart att surfa och ringa videosamtal över mobilnätet på ett sätt som inte gick med det långsammare GSM-nätet. Med 3G avser man oftast UMTS, som möjliggjorde dataöverföringar på upp till 2 megabit per sekund, eller det nyare HSPA och HSPA+, som möjliggör dataöverföringar upp till 32 megabit per sekund.

4G

4G är den term som i folkmun används för att beskriva LTE, även om det i övergångsperioden var lite luddigt exakt vad som skulle kallas 4G, vilket ledde till att HSPA+ i vissa regioner kallades för 4G. LTE står för Long Term Evolution, och till skillnad från 3G och 2G så var LTE från början en helt datainriktad teknik – det fanns, och finns fortfarande inte hos många operatörer, möjlighet att ringa vanliga telefonsamtal över LTE, utan tekniken har hittills använts helt för mobilsurf, VOIP, strömmad video eller annan mobildata. Stöd för VoLTE, eller Voice over LTE, är dock på ingång vilket innebär att LTE-nätet även kommer kunna användas för samtal.

Namnet LTE kommer ifrån att det är tänkt att vara en långsiktig och flexibel teknik. LTE kan köras på ett brett omfång frekvenser (i Sverige från 800 upp till 2 600 megahertz, med stöd för utökning) och har redan uppdaterats flera gånger sedan den första generationen. Exempelvis börjar vi se allt mer stöd för LTE Cat 4 med upp till 150 megabit per sekund beroende på frekvens, medan även LTE Cat 6 är på ingång med stöd för upp till 300 megabit per sekund på motsvarande frekvenser.

En av fördelarna med LTE över 3G-baserad teknik är den i Sverige både på lägre och högre frekvenser än 3G. Genom att upprusta äldre GSM-master med LTE med frekvenser neråt 800 – 900 megahertz kan LTE användas med samma goda täckning som GSM, vilket gjort att LTE fått genomslag inte minst för mobilt bredband. En ungefärlig måttstock är att LTE kan ge samma hastighet som det allra snabbaste 3G-nätet, men med samma täckning som GSM-nätet. Alternativt kan frekvensen skruvas upp ytterligare, i tätorter upp till 2 600 megahertz, vilket ger sämre räckvidd men hastigheter på väl över 100 megabit per sekund.

Vilken hastighet kan du få?

Det finns flera faktorer som påverkar vilken hastighet du kan komma upp i, och merparten av dessa faktorer gäller för alla nättekniker. Vi listar några av dem här nedanför.

• AvståndKanske den mest typiska måttstocken och också en som är lätt att förstå sig på – ju längre bort du är från en basstation, desto svagare är signalen när den når dig. Något du också behöver ha i åtanke är dock att det är möjligt att var FÖR nära masten – basstationerna monteras ofta högt upp och riktas utåt för att nå så långt som möjligt, med konsekvensen att det blir en radioskugga med några meters radie runt omkring sändaren.
• Frekvens på basstationenJu högre frekvens det är på en signal, desto mer data kan du överföra med den, vilket leder till en högre hastighet. Den högsta frekvensen som används för mobildata för konsumenter i Sverige är 2 600 megahertz, vilket är vad du hittar i större städer och tätorter. De lägsta frekvenserna för LTE är 800 till 900 megahertz vilket ger desto bättre täckning, men lägre hastighet. Vissa operatörer, som Net1, har till och med börjat använda de gamla NMT-banden på 450 megahertz för att sända ut 3G, vilket ger extra bra täckning, men med hastigheter som oftast ligger under 5 megabit per sekund.
• TerrängAvståndet till masten är inte allt – är det byggnader, träd eller berg ivägen kommer täckningen bli sämre. Med det sagt så är fri sikt inte heller allt – att du kan se en basstation från ditt fönster innebär inte att du kommer få bra täckning. Basstationen kan vara riktad så att den inte når dig optimalt eller så kanske det inte är din operatörs sändare över huvud taget.
• VäderDet behöver inte vara storm för att din täckning ska påverkas. Regn eller till och med dimma kan påverka räckvidden på basstationen.
• QOSEn förkortning för Quality of Service, vilket är en egenskap du har på ditt abonnemang eller ditt kontantkort. Även om sändaren i din telefon och operatörens basstationer klarar av en viss hastighet kan du fortfarande ha begränsningar på ditt abonnemang som avgör om du kan dra nytta av den allra högsta hastigheten eller inte samt för vilken typ av datatrafik. Hur strikt eller i vilken utsträckning QOS påverkar hastigheten på abonnemang varierar från operatör till operatör.
• Mängden användareVarje basstation har en länk till operatörens nätverk som i sin tur har en maximal hastighet. Ju fler användare som kopplar upp sig mot samma mast, desto mindre del av den totala bandbredden kommer finnas tillgänglig för varje användare. Är det du och tjugo grannar som surfar samtidigt på samma mast kan det gå riktigt långsamt, men sitter du själv med 300 meter till närmsta LTE900-mast ute på landet med fri sikt kan du komma ganska nära de teoretiska maxhastigheterna.

Bild: Joe Ravi, CC-BY-SA 3.0