Svenska SSD-Guiden: Världens största löpande SSD-test (Arkiverad)

SSD kontroller

I hjärtat på en SSD sitter SSD-kontrollern. SSD-kontrollern är ett chip som innehåller allt som krävs för att enheten ska fungera. Det är också SSD-kontrollern som bestämmer vilken prestanda enheten kommer att ha och också vilka funktioner som enheten stödjer. Kontrollern är en så kallad SoC lösning (System-on-Chip). I folkmun kan man säga att det är en liten dator i ett chip. En dator med processor, minneskontroller, cache, register osv. Många kontroller använder dock externa kretsar som RAM, men inte alla.

I begynnelsen fanns det många som tillverkade SSD-kontroller. Några värda att nämna är Intel, Toshiba, JMicron och Indilinx. Dessa har på ett eller annat sätt dragit sig tillbaka och tillverkar inte längre nya kontroller för konsumentprodukter. Intel använder fortfarande sin gamla kontroller i vissa enheter, men den är på väg bort. Indilinx köptes upp av OCZ och JMicron har vi inte hört mycket från på senaste tiden. Toshiba fortsätter att tillverka kontrollers för OEM och enterprise-marknaden.

Dagens konsument SSD-enheter använder generellt någon av dessa kontrollers.

SandForce SF2281/SF2282

Den i särklass vanligaste SSD-kontrollern kommer från SandForce. SandForce slog igenom med buller och brak för några år sedan med sin SF-1200 kontroller. Detta är alltså den andra generationen SandForce kontroller och de bygger på samma idé som den första generationen. SandForce tycker att så lite som möjligt ska skrivas till de fysiska minnescellerna. Detta har de löst med hjälp av komprimering. Om du kopierar över en fil på 5 gigabyte till din SSD så komprimeras denna och kanske bara 3 gigabyte behöver skrivas till minnet. På det sättet så ökar prestandan samtidigt som Write Amplification sjunker. Nackdelen med detta är att kontrollern tappar rätt så ordentligt i prestanda när man försöker skriva data som redan är komprimerad. Exempel på data som är komprimerad är bilder, filmer, zip- och RAR-filer.

SF22xx har också en funktion som kallas RAISE (Redundant Array of Independent Silicon Elements). RAISE fungerar ungefär som RAID. En av enhetens chip används för att lagra paritetsdata till de andra (precis som RAID). Det gör att om ett minneschip skulle sluta fungera, så fortsätter enheten att fungera precis som vanligt. Nackdelen är att en del av lagringskapaciteten försvinner. På en SSD med 128 gigabyte så försvinner 8 gigabyte och det är därför som många enheter bara har 120 gigabyte tillgängligt för användaren. Rent fysiskt så har dessa 128 gigabyte. De flesta har den här funktionen påslagen men det finns några undantag. Däribland Intel 330 och Adata SP900.

Det finns flera anledningar till att SandForce SF228x har blivit så framgångsrik. Den största anledningen har nog med affärer att göra. SandForce säljer nämligen sin kontroller komplett med firmware. Den som vill börja tillverka SSD-enheter kan i princip bara köpa en kontroller från SandForce, lite minnen från Intel och sedan montera ihop den. Detta tillsammans med att SF228x prestanda är mycket konkurrenskraftig och kontrollern inte är jättedyr att köpa, gör att många små tillverkare gärna hoppar på SandForce-tåget. Det gör också att de allra flesta SSD-enheter med SandForce-kontroller presterar nästan identiskt med varandra eftersom alla kör samma firmware i botten. Undantaget är Intel som gjort en del optimeringar på SandForce egna firmware.

Hårdvarumässigt vet vi inte jättemycket. Det vi vet är att SF228x använder 8 stycken minneskanaler och kan därför prata med 8 stycken minneschip samtidigt. Skillnaden mellan 2281 och 2282, är att 2282 har flera så kallade “byte-lanes” vilket gör att enheten kan prata med fler NAND-chip samtidigt även om själva kontrollern fortfarande bara har 8 kanaler. 2282 kan vi ofta hitta i enheter med ett större antal chip och enheter med högre kapacitet.

Marvell 88SS9174 & 88SS9175

Den näst vanligaste kontrollern är utan tvekan Marvells 88SS9174. Kontrollern såg dagens ljus för flera år sedan i en enhet från Crucial med namnet RealSSD-C300. Det var då den första kontrollern som hade stöd för SATA 6,0Gbps. Då var kontrollern kombinerad med rätt usel firmware vilket gjorde att den inte blev så bra som den kunde ha blivit. Men under två år så har man gjort mindre uppdateringar av hårdvaran och gjort stora framsteg på firmware sidan, vilket har gjort att Marvells kontroller blir allt vanligare i många tillverkares toppmodeller.

Troligtvis är Marell 88SS9174 något dyrare än SandForce motsvarande kontroller då vi nästan alltid ser Marvells kontroller i topp-modeller. Det kan också ha med att Marvell valt en annorlunda väg än SandForce när det gäller firmware. Marvell har ingen färdig firmware som vilken tillverkare som helst kan använda. Istället så får man en väldigt grundläggande firmware av Marvell och det är sedan upp till resp. tillverkare att göra sin egen firmware. Detta tar givetvis tid och kostar pengar och det är också det vi ser på prislappen sedan.

Hårdvarumässigt så är Marvell 88SS9174 en två-kärnig ARM processor som använder sig av extern RAM-krets. Precis som Sandforce så använder sig 88SS9174 av 8 stycken minneskanaler och har givetvis stöd för alla möjliga minneskonfigurationer.

Marvell 88SS9175 är en något nerbantad version av 88SS9174. Den största skillnaden är att denna endast har 4st minneskanaler. Resultatet är att kontrollern klarar inte av lika hög kapacitet och prestandan blir förstås lidande. Fördelen är att kontrollern är billigare att tillverka och drar mindre ström. Därför kommer denna troligtvis bara användas i mainstream- och budget-modeller.

Marvell 88SS9187

88SS9187 är Marvells mest populära kontroller och den har nu funnits på marknadenett bra tag. Trots det så är det forfortfande en av de absolut snabbaste komntrollerna som finns. En annan intressant sak är att OCZ Everest 2 är en överklockad Marvell 88SS9187 med Indilinx firmware, men mer om det senare.

Kontrollern är inget revolutionerande, utan snarare en uppgraderad version av 88SS9174. Precis som tidigare så har kontrollern en dubbelkärnig ARM processor och totalt 8 stycken NAND-kanaler. Ingenting är sagt angående klockfrekvenser och tillverkningsteknik, men vi vågar gissa att den nya kontrollern har högre klockfrekvenser och kan vara tillverkad med finare tillverkningsteknik.

Prestandan har också fått sig en skjuts i rätt riktning och Marvell menar att sekventiella läsningar numera ska begränsas av SATA gränsnittet. Även slumpmässig skriv- och läsoperationer ska vara betydligt högre än på tidigare generationen. Förutom prestanda så stödjer den nya kontrollern också 256-bit AES kryptering, SATA 3.1 och en inbyggd RAID-funktion som ska förhindra att data går förlorad ifall delar av lagringsytan slutar fungera. Inte helt olikt SandForce RAISE teknologi.

Marvell 88SS9189 & 88SS9190

Marvells nyste kontroller som såg dagens ljus våren 2014 när vi fick testa Crucials M550 och Adata SP920. De största nyheterna är att man numera har stöd för LPDDR (Low Power DDR) minnen och DevSleep. Båda dessa funktioner är designade för att sänka en SSD-enhets totala strömförbrukning. Förutom det så ryktas det även att Marvell numera tillverkar kontrollern på en mindre tillverkningsteknik, vilket också skulle sänka strömförbrukningen. Det skulle också kunna göra plats för lite ökning av klockfrekvensen och därmed något ökad prestanda. Vi har dock inte kunnat bekräfta detta.

Precis som med tidigare Marvell kretsar så finns det även en billigare och strömsnålare version. 88SS9190 är identisk med 88SS9189, men har endast fyra kanaler. Detta gör att den blir drar mindre ström och är billigare att tillverka.

Marvell 88SS9183

Marvell 88SS9183 är världens första SSD-kontroller som har fullt stöd för SATA-Express standarden. Det är också en av de få kontrollerkretsar som är designade att kopplas direkt på PCI-Express , vilket gör att den kan prestera otroligt bra. Kontrollern har stöd för två PCIe 2.0 banor, vilket ger den en teoretisk överföringshastighet på 10 gigabit per sekund (till skillnad från SATA 6 gigabit per sekund). Hårdvarmässigt så vet vi inte så mycket förutom att det är en ARM v5 processor med två kärnor vilket borde göra att den är väldigt lik 88SS9187.

Marvell 88SS9293 (Altaplus)

Uppföljaren till Marvell 88SS9183 och andra generationens PCI-Express kontroller från Marvell. precis som föregångaren så saknas stöd för NVMe och man använder istället den äldre AHCI standarden. Detta gör att enheter som använder denna kontroller är bootbara även med äldre datorer. Den stora skillnaden mot föregångaren är att den numera har stöd för 4 PCI-Express banor istället för 2. Det dock fortfarande PCI-Express 2.0 som gäller. Troligtvis så har Marvell även ökat på beräkningskapaciteten eftersom enheter med denna kontroller presterar betydligt bättre.

Samsung MCX (S4LJ204X01)

Samsungs egna kontroller som endast används av Samsungs egna enheter. I detaljhandeln så säljs de under namnet Samsung 830 och vi kommer att testa dessa enheter idag. Största delen av Samsungs försäljning är dock till OEM tillverkare. Vi finner tex. en SSD med Samsung S4LJ204X01 i Apples MacBook Pro (2012).

MCX har flera likheter med Marvells 88SS91xx chip. Ingen av dem använder komprimeringsteknik för att uppnå högre hastigheter, vilket gör att MCX presterar lika bra oavsett vilken data som ska skrivas. Vidare så är de båda baserade på ARM-arkitekturen och båda använder sig av ett externt DRAM-chip. En skillnad är dock att Samsung använder sig av tre ARM9 (ARMv5) kärnor samtidigt som Marvells motsvarighet bara har två. Samsung MCX har en klockfrekvens på 220 megahertz.

Samsung MDX (S4LN021X01)

Samsung MDX, eller S4LN021X01 är en vidareutveckling av MCX. Likt sin föregångare så bygger även denna kontrollerkrets på tre stycken processorkärnor baserad på ARMs Cortex R4 arkitektur (ARMv7). Förutom det så har man också skruvat upp klockfrekvensen till hela 300 megahertz, detta gör att den nya kontrollern får över 90 % högre teoretisk beräkningskraft än sin föregångare. Det är fortfarande en 8-kanals kontroller och själva funktionen av kretsen har inte förändrats. Man har helt enkelt tagit vad man hade och uppgraderat den med mer beräkningskraft.

Tack vare den nya kretsens högre beräkningskapacitet så har man också fått möjlighet att bygga in stöd för 256-bit AES FDE (Full Disk Encryption). Det betyder att kontrollern kan prata t.ex. med en dators TPM-chip och på det sättet använda enhetens egen kryptering för att få hela enheten krypterad med så kallad “Government grade” kryptering. Detta var tidigare endast möjligt på företags-modeller. Det ska också vara möjligt att använda nya versionen av Bitlocker (Windows 8) med enhetens inbyggda kryptering. Om så är fallet så kan man ha hela disken krypterad utan någon prestandaförlust, vilket kan vara väldigt intressant för företag och organisationer med känslig information. Ny information från Samsung säger att detta kommer at vara möjligt med en ny firmware version som släpps i September 2013.

Samsung MEX (S4LN045X01)

Samsungs senaste kontroller som bygger vidare på den kraftfulla MDX-kontrollern. Precis som tidigare så handlar det om en 3-kärnig ARM Cortex R4. Den största skillnaden är att man skruvat upp klockfrekvensen från 300 megahertz till 400 megahertz, vilket ger kontrollern 33 procent högre beräkningskapacitet. Förutom det så har Samsung även bakat in fler SSD-specifika funktioner som nu kan beräknas direkt i hårdvaran istället för i firmware. Samsung vill dock inte avslöja hur mycket som byggts in, eller vad.

Samsung MGX (S4LN062X01)

Till skillnad från föregångarna så är MGX en lite snålare kontroller än sin föregångare. Det är i stort sätt samma kontroller som MEX men med endast två Cortex R4 kärnor istället för tre som tidigare. Man har dock skruvat upp klockfrekvensen till 550 MHz för att ge den lite mer kraft. Detta gör att kontrollern kan tillverkas billigare och drar mindre ström. Denna används endast i enheter upp till 500GB i dagsläget.

Samsung UBX (S4LN058A01)

UBX har väldigt många likheter med tidigare Samsung kontrollerkretsar. Det handlar fortfarande om en 3-kärnig ARM Cotrex R4 kontroller. Precis som namnet antyder så handlar det om Samsunga andra generation PCIe kontroller (Den första hette UAX). Denna kontroller har stöd för PCI-Express 3.0 upp till 4 banor för en maximal teoretisk bandbredd på upp till 4000 megabyte per sekund. Kontrollern har också stöd för LPDDR3, NVMe och även AHCI.

Samsung har också skruvat upp klockfrekvensen en aning till 500 MHz. Denna kontroller ger otroligt bra prestanda men utvecklar också en hel del värme under hög belastning. Det betyder att i vissa fall så kan kontrollern klocka ner sig något för att hålla värmen i schack.

(OCZ) Indilinx Everest och Everest 2

När OCZ köpte Indilinx så hade man som mål att utveckla en helt egen kontroller, i sina egna lab. Den första kontrollern som föddes ur det projektet var Indilinx Everest. Everest är dock i själva verket en omdöpt Marvell 88SS917 fast med helt egen firmware utvecklad av Indilinx. Everest hittas idag i en del budgetmodeller från OCZ, bland annat OCZ Petrol och Octane. Kontrollern lider dock av problem med låg prestanda och hög Write Amplification.

Nästa kontroller från Indilinx var den kontroller som vi idag ser i högpresterande enheter som Vertex 4 och Agility 4. Återigen så är det firmware från Indilinx som kör på hårdvara från Marvell. Vi vet inte exakt vilken Marvell kontroller som Everest 2 är baserad på, men troligtvis handlar det om en överklockad version av Marvell 88SS9187 (400 megahertz). Det är en 8-kanals kontroller som drivs av en dubbelkärnig krets baserad på ARM-arkitekturen. Det mest spännande hittar vi dock i enhetens firmware från Indilinx.

När Everest 2 utvecklades så var grundtanken att man skulle kunna använda den längre fram med NAND-flash av lägre kvalité. Därför finns en teknologi som OCZ kallar för Ndurance 2.0. Det är ett samlingsnamn för en mängd olika funktioner som ska öka minneskretsarnas livslängd. Bland annat så finns teknik för att dynamiskt ändra spänningen på skrivsignalen till minneskretsarna, likt det som finns i LAMD LM87800. Till slut så har vi en teknik som kallas för RNA (Redundant NAND Array). Det är en slags RAID5, fast på NAND-nivå och används för att enheten ska kunna fortsätta fungera även om viss data går förlorad. Inte helt olikt SandForce RAISE teknik.

(OCZ) Indilinx Barefoot 3

Indilinx Barefoot 3 är OCZ:s senaste kontroller och den första som är tillverkad av OCZ själva. Själva kontrollern består av två stycken beräkningsenheter. Den ena är en ARM Cortex processor, och den andra är en slags tilläggsprocessor vid namn Aragon som OCZ själva designat. OCZ avslöjar inte mycket mer information om de olika kärnorna i den information som vi har erhållit. OCZ:s förre vd ska dock ha sagt att Aragon är en “400mhz 32-bitars processor med RISC-instruktioner som är speciellt framtagna för att användas i deras SSD-enheter”. Vi vet också att Aragon är tillverkad med TSMC:s 65-nanometerteknik. ARM-processorn har OCZ inte kommenterat men gissningsvis handlar det om en Cortex-R processor. Det vill säga samma typ som sitter i exempelvis Samsungs MDX kontroller.

Hårdvarumässigt så ska Barefoot 3 erbjuda stöd för hårdvarukryptering men i dagsläget så är det inte påslaget. Eventuellt kommer det att kunna användas i senare versioner av kontrollern eller i mer företagsinriktade enheter. Precis som alla andra SSD-kontroller så använder Barefoot 3 åtta stycken minneskanaler mellan själva kontrollern och NAND-chippen. Det finns också stöd för både Toggle-NAND och ONFI-NAND, vilket ger OCZ möjligheten att tillverka olika modeller med olika typer av minnen. Barefoot 3 kräver också en extern DRAM-cache som antingen kan vara av typerna DDR2 eller DDR3. Av säkerhetsskäl så mellanlagras ingen användardata i minnet. Anledningen är att om strömmen skulle gå så försvinner all information som ligger i cachen. Minnet används istället för att lagra tabeller över vilken data som har lagrats på vilken plats fysiskt. Detta minskar accesstiden och håller prestandan på en hög nivå.

LAMD LM87800

LAMD LM87800 är den senaste och den kanske mest intressanta av alla. På årets Computex mässa (2012) så meddelande plötsligt Corsair att de skulle släppa en helt ny serie SSD-enheter, baserade på en kontroller från företaget Link A Media Device eller LAMD. LAMD har tillverkat SSD kontroller i över åtta år, men detta är första gången som företaget börjar sälja SSD-kontroller för konsumentmarknaden. Innan sommaren meddelades det också att minnestillverkaren Hynix köpt upp LAMD, så eventuellt kommer denna kontroller att bära Hynix logotype i framtiden.

Idag kommer vi att testa en enhet baserad på LM87800, nämligen Corsair Neutron. Till att börja med så var kontrollern exklusiv till Corsair, men det har börjat släppa nu och vi har även hört rykten om att LAMD/Hynix kommer att sälja sin kontroller till andra tillverkare och tillåta dem att göra egna firmware om de så önskar. Inte helt olikt det Marvell gör idag. Än så länge är det dock endast Corsair som har en färdig enhet till försäljning.

Som så många andra så är LM87800 baserad på två stycken ARM-kärnor, troligtvis ARM9. Kontrollerns alla uppgifter splittas sedan upp över de två kärnorna för att utnyttja hårdvaran maximalt. Även antalet NAND-kanaler är det samma som konkurrenterna, d.v.s. 8 stycken. Kontrollern har också stöd för AES-128/256 kryptering. Corsair har dock valt att slå av detta. Kontrollern använder externt DRAM både för att mellanlagra data, men också som arbetsminne till själva kontrollern.

Man märker också att LM87800 har sina rötter i Enterprise-miljö. LAMD har nämligen en egenutvecklad teknik som kallas för eBoost. I grund och botten så bygger denna teknik på att kontrollern själv känner av kvaliteten på det minne som ska skrivas och anpassar sig efter det. Denna teknik fungerar dock inte med alla typer av NAND-Flash. Det är också därför som denna funktion endast är påslagen i Neutron GTX, som använder Toggle-NAND. Tillsammans med ECC (Error Correcting Code) så ska detta ge längre livslängd på dagens och morgondagens NAND-flash. För oss vanliga konsumenter spelar detta mindre roll, men för servrar som skriver mycket data så kan det spela stor roll. En annan intressant funktion är att man själv kan ställa in hur mycket Overprovisioning man vill ha, direkt i firmware. Det är alltså upp till tillverkaren att bestämma, men i framtiden kanske vi konsumenter kan välja det själv?

Rent prestandamässigt så är LM87800 en av de snabbaste. På pappret så ser den ut att prestera i klass med Everest 2 med ungefär 90 000 IOPS vid både skrivning och läsning. Vid sekventiella överföringar så är det ungefär 550 megabyte per sekund som ska gälla för både skriv- och läsoperationer. Vi gissar att dessa siffror handlar framförallt om de enheter med något högre kapacitet. De modeller som har 128 gigabyte kommer säkert ha något lägre skrivprestanda.

Sandisk 20-82-00270-1

Sandisk är inte kända för att göra SSD-kontroller men deras 20-82-00270-1 är ett första försök som framförallt används i deras egna USB3-minnen och ReadyCache enheter. Vi har också sett att kontrollern använts i cache-enhet i ultrabooks. Detta för att komma billigt undan och ändå klara Intels ultrabook specifikationer.

Det handlar altså inte om någon supersnabb kontroller och den tappar mycket i prestanda jämfört med de andra. Den här kontrollern hittar vi uteslutande i budget-enheter. Hårvarumessigt så vet vi inte så mycket om den förutom att det är en 4-kanals kontntroller.

Phison PS3108-S8

Vi har tidigare testat Phison PS3105-S5 som satt i Verbatims billiga 128GB SSD och det är också den som sitter i Crucials V4 enheter. Den kontrollern var tyvärr inte mycket att hänga i julgranen, då den presterade väldigt dåligt och den var begränsad till SATA 3 Gbps. Den nya kontrollern är ombyggd från grunden och har nu äntligen fått stöd för SATA 6 Gbps. Det är fortfarande en relativt billig kontroller och därför kommer vi nog att få se den uteslutande i budget- och mainstreamenheter.

Till skillnad från sin föregångare så har S8 även 8-kanaler vilket gör att under rätt förutsättningar kan leverera duglig prestanda. Trots det så kommer vi troligtvis mest att se denna kontroller i budget och mainstream-enheter. Den sägs också använda någon form av komprimerings-teknik. Det är dock inget som vi kunnat bekräfta eller påvisa.

Silicon Motion SM2246EN

SM2246EN är en 4-kanals kontroller som primärt riktat in sig på budgetmarknaden där pris och strömförbrukning ocfta är viktigare komponenter än prestanda. Den har också stöd för all form av högpresterande NAND-flash som går att få tag i det. Det inkluderar stöd för ONFI version 1,2 och 3 samt Toggle version 1 och 2 i SLC, MLC och TLC. Till det så har man generellt sätt någon form av DRAM och kontrollern har stöd för DDR2, DDR3 och även DDR3L. Vidare så hittar vi stöd för DevSleep, NCQ, SMART, TRIM och allt det där som alla dagens kontroller kretsar har stöd för.

Vad som dock är lite extra intressant är att kontrollern har stöd för TCG Opal vilket vi inte hört något om från någon av tillverkarna som använder den. Vi vet dock inte vilken version som kontrollern har stöd för och därför är det inte så troligt att vi kommer att se stöd för Microsofts eDrive-funktion som exempelvis några av Crucials och Samsungs enheter har.

Silicon Motion SM2256

SM2256 är en uppdaterad version av SMIs populära SM2246-kontroller. Hårdvarumässigt så är de båda nästan identiska. Det som skiljer dem åt är att SM2256 har stöd för Low Density Parity Check eller LDPC. Det är en mer avancerad form av ECC som gör att kontrollern passar utmärkt för enheter som använder TLC-nand.

Intel CH29AE41AB0

Intel är tidigt ute med en riktigt kraftfull SSD-kontroller för PCI-Express. Detta är en kontroller med hela 18-kanaler vilket också gör den till ett riktigt prestanda monster. Intel har dock varit restrektiva med att publicera några detaljer. Vi vet dock att i sitt standard-utförande så arbetar den i en klockfrekvens på 400mhz. Vi vet också att denna är både större, dyrare och drar mer ström än vad andra SSD-kontrollkretsar gör. Därför använder man en kylfläns på alla enheter som använder den här kontrollern. Det är en kraftfull kontroller som primärt är designad för att använda i fullstora PCI-Express kort i första hand. Så räkna inte med att se denna kontroller i en M.2 enhet i din laptop.

Toshiba Alishan

Som så ofta förut så vet vi inte så mycket om denna kontroller förutom namnet. Toshiba själva kan inte ge oss någon info alls. En representant från OCZ har dock sagt att det troligtvis handlar om en kontroller från Phison. Och tittar man lite närmare så ser man att den har många likheter med Phison S3110-S10. Om så är fallet så handlar det om en design som är väldigt likt Phison S8. Det är fortfarande en 8-kanals kontroller, men denna modell är byggt runt fyra processorkärnor vilket ger mer beräkningskapacitet. Tre av kärnorna används för att hantera minneskretsarna och den sista används för att prata med värd systemet. Kontrollern har stöd för alla de nyste typerna av nand-flash, inklusive MLC och TLC. Om vi får mer info senare så kommer vi givetvis att uppdatera denna text.

JMicron MJF670H

MJF670H är en 4-kanals kontroller och är alltså inte designad att slåss med drakarna från Marvell, OCZ eller Samsung utan snarare mer designad för mellanklass eller budgetenheter. Den borde därför ligga i ungefär samma prestandasegment som SMI 2246 och Phison S10.

Själva kontrollern är byggd på en ensam 32-bit ARM968E processor som är den minsta, och mest effektiva, av alla processorer i ARMs ARM9-familj. Vidare så har kontrollern stöd för upp till 8 NAND-enheter per kanal och det finns även stöd för alla de senaste minneskretsarna från Intel/Micron, Sandisk/Toshiba. Kontrollern har däremot inte stöd för TLC, vilket kan kännas lite märkligt för en kontroller som primärt riktar sig mot enheter i de lägre prisklasserna. Det finns inte heller stöd för LDPC eller RAID-liknande paritet, som det finns i SM2256. Däremot så har den nya kontrollern stöd för BHC ECC med upp till 72bit per 1KB, vilket är betydligt mer än i tidigare kontrollerkretsar från JMicron. En stor begränsning är att kontrollern har endast stöd för max 512 megabyte DRAM, vilket gör att man ej kan ha kapacitet högre än 512 gigabyte.

Vi ska också nämna att JMicron har, likt många andra, byggt in stöd för pSLC (Pseudo SLC eller låtsas SLC). JMicron kallar tekniker för Write Booster och det fungerar ungefär på samma sätt som många av konkurrenternas lösningar. MLC och TLC NAND kan skrivas som SLC (man lagrar bara en databit i varje cell) tillfälligt för att få bättre prestanda. Det som skrivits till cachen skrivs sedan över i TLC eller MLC när enheten är i vila. Prestandan är inte lika bra som riktig SLC, men det ger i alla fall en märkbar prestandaökning och i vissa fall så kan det även minska Write Amplification (man vill ha låg WA). I JMicrons fall så cachar man alla inkommande skrivningar i en del av MLC-delen som ska vara mellan 4 och 16 gigabyte beroende på modell (obekräftad uppgift). Här lagras alla inkommande skrivningar och då görs så kallad “write optimization” på dem. I klarspråk så betyder det att flera små skrivningar slås ihop till en stor vilket ger bättre prestanda eftersom en SSD skriver snabbare sekventiellt än slumpmässigt.