Svenska Wearables-guiden – Stort test av smarta klockor och armband

Samsung Gear Fit

Gear Fit utannonserades under förra årets Mobile World Congress i sidan om klockan Gear 2. Fit-varianten bygger vidare på Gear-varumärket och introducerade ett designmantra som sedan vidareanvändes till Gear S som även finns med i det här testet, men Gear Fit är till skillnad från Samsungs övriga klockor främst avsedd som ett träningsredskap.

Många av aspekterna av en smart klocka finns dock här. Gear Fit har en OLED-skärm som är 1,84 tum stor och som har en lätt böjning för att sitta mer bekvämt på handleden, men skärmen är med sin upplösning på 432 x 128 pixlar betydligt mer avlång än många andra smarta armbandsur.

Innanför skalet hittar vi också den mest nedskalade hårdvaran av alla testdeltagare hittills. Det finns inget specifikt namn på systemkretsen som används, utöver att den använder sig av en ensam Cortex-M4-kärna med en klockfrekvens på bara 180 megahertz. Internminnet är inte heller det mycket att hurra över, endast 8 megabyte, vilket dock bör vara tillräcklgt för de ändamål som Gear Fit är avsedd för.

Skalet är konstruerat huvudsakligen i plast, med en tunn metallicfärgad ram som ringar in skärmen. Gear Fit är väldigt lätt, endast 27 gram, men känns en aning tjock. Den är i själva verket något tunnare än Gear S, men den avlånga designen gör att tjockleken märks av extra mycket.

Armbandet är stilrent designat och väldigt minimalistiskt utöver den inpräntade Gear-logotypen på ena sidan. Det är tillverkat i gummi med en räfflad insida och har ett enkelt spänne med två metallpluggar som håller fast i hål på motsvarande sida. Lösningen är enkel på pappret och ganska snygg när det väl är på plats, men det kan vara riktigt knivigt att faktiskt spänna fast enheten med bara en ledig hand.

Enklare än en klocka – mer avancerad än ett träningsarmband

Gear Fit kan endast parkopplas med Samsung-telefoner och behöver en värdapp som installeras från Samsungs egen applikationsbutik. Värt att notera är att Gear Fit har sin egen värdapplikation och inte parkopplas med vanliga Gear Manager som används för andra klockor ur Gear-serien.

Exakt varför Samsung har valt en sådan lösning är oklart, men det kan ha att göra med att klockan varken kör Android, Android Wear eller Tizen. Istället används ett väldigt enkelt operativsystem som är framtaget särskilt för Ger Fit, men det framgår inte i detalj vad det är för bakomliggande mjukvara – det är inte heller helt lätt att försöka efterforska vad det faktiskt är för grund. Det enda som finns gällande mjukvaran på Samsungs opensource-databas är en kort dokumentation om BSD-, Freetype- och Apache-licenser, vilket tyvärr inte säger vidare mycket. Det enda vi egentligen vet om operativsystemet är att det är ett såkallat RTOS, real-time operating system, som är en form av enklare operativsystem avsedda för att så snabbt som möjligt utföra fördefinierade uppgifter snarare än att vara flexibla.

Av den anledningen finns det inte heller några appar att hämta ner till Gear Fit så som det går till övriga Gear-modeller. Däremot kan den ta emot notiser från mobiltelefonen, ge enklare förhandsgranskningar av epost och SMS och styra musikspelaren på telefonen. Att bygga in någon form av tangentbord på en sådan här skärm hade inte varit praktiskt, så föga förvånande går det inte att besvara epost eller SMS annat än genom fördefinierade standardsvar.

Skärmen går inte att ställa in så att den alltid är igång, vilket är en aning synd då det inte hade varit en allt för svår bedrift med en OLED-panel. Istället får skärmen väckas antingen genom en handgest eller via hemknappen på sidan. Det här visar tydligt på att Gear Fit inte är tänkt som en traditionell smart klocka i första hand, utan att batteritid och hälsointegrering är vad som står högst upp på priolistan.

Det finns en rad olika typer av urtavlor att välja bland, bland annat varianter som visar stegräknare, väder, extra tidszoner eller kalenderhändelser. Det går även att välja mellan att låta texten löpa horisontellt respektive vertikalt över skärmen.

Genom att svepa nedåt (eller åt höger, beroende på hur texten är konfigurerad) kan man få fram genvägar till träningsverktyg som pulsmätning, stegräknare och fördefinierade träningsprogram. Ytterligare en svepning åt samma hål tar fram genvägar till timer, tidtagarur och ett verktyg som håller koll på din sömn. En trevlig detalj är att du kan programmera in ett dubbeltryck på hemknappen som en genväg till någon av dessa funktioner.

Sensorerna kan synkronisera med Samsungs hälsoapplikation S Health, som bland annat kan ge träningsförslag och låta dig synkronisera din statistik mellan olika Samsung-enheter. Tyvärr finns dock inget stöd för att synkronisera med Google Health, som hade gjorde det enklare att dela datan med andra Android-enheter. Något annat vi får anmärka på att pulsmätaren tyvärr är väldigt opålitlig och att det oftta krävs flera mätningar i rad för att få ut ett värde.

Klarar dagar mellan laddningarna

Det visar sig snabbt att Gear Fits största styrka inte är mängden funktioner, utan dess batteritid. Att skärmen inte kan hållas ständigt igång är synd för den som vill ha den som just en klocka, men en konsekvens av den begränsningen i kombination med den enkla processorn är att batteritiden blir desto längre.

Precis hur länge batteriet räcker beror på hur du använder klockan, tar du pulsen regelbundet, kollar tiden och synkroniserar väldigt många notiser kommer det givetvis lämna en buckla i drifttiden, men även då kan du räkna med uppåt 3 dagar, ofta mer än så. Det är hittills den mest imponerande batteritiden i testet, och som konsekvens blir sömnmätningarna faktiskt rimliga att använda sig av – samma funktionalitet finns i Gear S, men då batteriet i den klockan sällan klarar sig mer än en dag finns det aldrig tillfälle att faktiskt ha den på sig på natten. Gear Fit är både lätt och långlivad nog för det ändamålet.

Laddningslösningen är dock inte särskilt elegant, då den sker via en liten laddningsdocka i plast som du knäpper fast på klockans undersida. Dockan kan bara ligga plant på bordet om du först tar av armbandet, vilket inte nödvändigtvis är något du vill göra varje gång du laddar. Därför blir det oftast att klockan läggs på bordet med laddningskabeln rakt upp i luften. Lösningen fungerar, men känns klumpig.