Akko ACR Pro Alice Plus är det mest prisvärda tangentbordet som vi testat. Listan över unika egenskaper som ACR Pro Alice Plus tillför till konsumentmarknaden kan göras lång och vi testar!
Be the first to leave a review.
Betyg 9-10 använder vi för de allra vassaste funktionerna på marknaden, perfekt och pålitlig prestanda och något unikt; utöver det vanliga. Betyget 7-8 använder vi för välfungerande tangentbord som erbjuder någon form av extrafunktionalitet. Betyget 5-6 är för tangentbord som har pålitlig funktionalitet, men erbjuder inga extrafunktioner som står ut från mängden – mellanmjölk. Betyg 1-4 använder vi för lågpresterande- och defekta tangentbord med uppenbara brister.
Kvalitetskänsla – Byggkvalité väger tungt i våra tester och det utgör en stor del av kvalitetskänslan. VI ser över de komponenter som har använts i tangentbordet samt andra faktorer som exempelvis texturerade ytor som inger en känsla av kvalitet.
Betyget 9-10 är för tangentbord i premiumsegmentet, här är det dyra och tåliga material som huserar – exempelvis metall. Tangentbordet är väl sammansatt och tillverkaren har inte snålat in på komponenterna. Betyget 7-8 är för tangentbord som kanske inte har de allra dyraste komponenterna, men inget ändå en känsla av kvalitet genom väl uttänkta material- och konstruktionsval. Betyget 5-6 är för tangentbord utan uppenbara brister, men som inte utmärker sig som varken extra tåliga eller kvalitativa. Betyget 1-4 är för tangentbord med undermålig byggkvalité och konstruktionsbrister.
Komfort – Vi använder tangentborden i minst 6-8 timmar dagligen under en längre period för att bilda oss en övergripande uppfattning om hur tangentbordet känns vid bruk. Här ser vi över brytarprofiler, ergonomiska funktioner som exempelvis justerbar höjd, brytarlock och brytarprestanda. Vi ser även över medföljande tillbehör som exempelvis handlovsstöd.
Betyg 9-10 är för att kategorisera exceptionellt ergonomiska tangentbord, de har en extremt skön känsla och brytar-egenskaperna känns väldigt bra. Betyg 7-8 är för tangentbord som är bekväma att använda under längre perioder, men saknar den lilla extra egenskapen för att nå högre. Betyget 5-6 är för tangentbord som inte utmärker sig som sköna vid drift eller erbjuder en bra skriv- och spelupplevelse av olika skäl. Bottenbetygen 1-4 är för tangentbord som är eventuella hälsorisker på grund av dålig ergonomi, brytarna är svampiga och du kan knappt vänta att skriva klart det sista stycket text så att du kan resa dig från tangentbordet.
Stäng
Sammanfattning Akko ACR Pro Alice Plus
Stora tillverkare är tragiskt nog sällan trendsättare. De är skygga tills mer vågade tillverkare, såsom Akko, banar vägen framåt. Akko ACR Pro Alice Plus tillför inget nytt sett från entusiastperspektiv, men på konsumentmarknaden är ACR Pro Alice Plus en frisk fläkt. Det mest unika är Alice-layouten, som tillgängliggörs för vanliga konsumenter… eller är det kanske den udda monteringslösningen som är mest unik? Layouten är vågad men Akka har dessutom valt akryl som substitut för ABS, vilket tillför nya egenskaper för känsla och upplevelse. Det säljs också med egentillverkade brytare som är bra och lena. Vi får slutligen också en mjuk och följsam skrivupplevelse till följd av en smart designad konstruktion. Tangentbordet låter bra, känns bra, ser bra ut och är väldigt prispressat för vad vi får. Akko ACR Pro Alice Plus är en klar rekommendation från oss.
Egenskaper
- Bra, lena brytare
- Unik layout
- Intressant monteringslösning
- Mjuk skrivupplevelse
- Skumfyllt chassi
- Dov ljudkaraktär
- Välbyggt
- Smorda stabilisatorer
| Akko ACR Pro Alice Plus | |
|---|---|
| Formfaktor | Alice |
| Brytare | Akko CS Silver |
| Keycaps | PBT |
| Keycaps-tjocklek | ~1.3 mm |
| Keycaps-profil | ASA |
| Media-/makrotangenter | Ja, via funktionslager |
| Inbyggt minne | Ja |
| Anti-Ghosting | Ja |
| N-key Rollover | Ja |
| Tangentbelysning | Ja |
| Mått | 380 x 150 x 21 mm |
| Vikt | ~1.9 kg |
| Kabellängd | ~1.5 m |
| Anslutning | USB C |
| Pris vid publicering | 1300 SEK |
Design och konstruktion
Akko ACR Pro Alice Plus är, som namnet antyder, en variant på en layout som populariserades i entusiastkretsar. Formen följer en mer ergonomisk kurvatur som imiterar originalet, TGR Alice. TGR Alice är ett entusiasttangentbord som initialt tillverkades i cirka 20 exemplar, vars pris har gått för närmre 80 000 kronor på eftermarknaden. Med det i åtanke är det uppfriskande att se en variant av Alice på konsumentmarknaden för en prislapp som är överkomlig för gemene konsument. Det är dock inte en exakt kopia av Alice, Akko ACR Pro Alice Plus har piltangenter samt navigationsklustret som har flyttats från vänster till höger sida.
Det är enkelt att förstå konceptet och varför det är en mer ergonomisk lösning att vinkla majoriteten av de alfanumeriska tangenterna. Om vi sitter framför ett skrivbord och sträcker fram armarna för att skriva så vinklas våra armar inåt naturligt. Det är inte en stor omställning att använda Alice-layouten, kanske för att det känns naturligt. Vi är inte skolade telegrafister och känner att vi kan tillämpa vårt lite annorlunda skrivsätt relativt snabbt. Som med mycket annat är det en vanesak att anpassa sig till layouten men för vår del rör det sig om minuter. Vi blir snabbt påkomna med att vi exempelvis sträcker fram vänsterhanden för att skriva Y på höger sida, men efter en kort stund så faller allt på plats.
Chassit i sig är gjort av akryl, vilket är ett främmande material på konsumentmarknaden, men som finns lite här och där på entusiastmarknaden. De större tillverkarna på konsumentmarknaden brukar använda ABS-plast när det rör sig om plastchassin. Vi gillar att tillverkare experimenterar med lite andra plaster, då olika plasters egenskaper kan bidra till en unik känsla. Akryl har högre densitet i jämförelse med ABS, vilket kan ge en mer dov ljudkaraktär och mer robust känsla i handen. Vi kan inte heller ifrågasätta den strukturella integriteten. Akko ACR Pro Alice Plus känns fast och utan hålrum, vilket bidrar till att chassit upplevs som kvalitativt.
Om vi ska prata detaljer så har tangentbordet ett tillbakadraget utseende. Akrylhalvorna är sprayfärgade vita på vårt exemplar. Från ovansidan är det istället layouten som står ut. Det är först när vi vänder på tangentbordet som Akko ha valt att slå på den stora trumman när det gäller detaljer. Utöver logotyp och modellnamn, som är dekaler, finns en stor och avlång plastkvadrat med ett färgglatt tryck för att ge karaktär. Vi uppskattar denna typ av detalj, som undviker att bli skrikig. Designmässigt föredrar vi stilrena och minimalistiska tangentbord, därför är botten en ypperlig plats för tillverkare att gå loss.
Akrylchassit är gjutet i formar med rundade kanter, mer aggressivt i toppen än i botten. Då chassits kanter vilar relativt högt, är det inte ovanligt att våra handlovar vilar mot chassikanten och då är det välkommet med en rundad kant. Just uttrycket chassihalvor är inte riktigt rättvist då botten av chassit utgör cirka 80 procent av tangentbordet. Toppen av chassit är till för att sluta samman konstruktionen, då alla andra komponenter vilar i botten.
På undersidan har vi inga utfällbara fötter för att justera hur brant tangentbordet är. Höjden är förutbestämd med rundade gummifötter, där de bakre är betydligt större än de främre. Det skapar en naturlig sluttning, men vinkeln är inte särskilt aggressiv, vilket är att föredra när kanterna är så höga. Akko skickar med tvåstegs-utfällbara fötter som går att klistra fast på tangentbordets botten om vi skulle föredra det, men vi gillar vinkeln i standardutförande. Gummifötterna gör ett bra jobb med att balansera mellan tillräckligt bra grepp för att inte glida runt utan att vara orubbart.
Kabeln är en enkel plastkabel som däremot har en spole, vilket är trendigt. Med tanke på att detta tangentbordet har ganska påkostade designval på andra delar av konstruktionen, är vi inte förvånade över att kabeln, den minst viktiga komponenten, är relativt billig. Utan att dra isär spolen så mäter vi kabeln till cirka 1,5 meter. Det är en USB C-kabel som ansluts på tangentbordets högra bakdel.
Tangentbordet har stöd för RGB-belysning per tangent men vårt exemplar har inte genomskinliga keycaps eller ett genomskinligt chassi. För RGB-fantaster därute, som är sugna på ACR Pro Alice Plus, är nog det genomskinliga chassit att föredra, kanske i kombination med en uppsättning keycaps som låter ljus passera.
Tangentbordet väger nästan exakt två kilogram på vår våg, inte illa för ett plasttangentbord. Just vikten bidrar mycket till en upplevd byggkvalitet och är ännu ett område som Akko ACR Pro Alice Plus imponerar på.
Demontering
Vi tar enkelt isär ACR Pro Alice Plus genom att lossa samtliga skruvar i botten av tangentbordet. Därefter lyfter vi enkelt bort chassilocket.
När vi lyfter ur monteringsplattan behöver vi vara uppmärksamma på dotterkortsanslutningen i det övre högra hörnet. Efter att vi kopplat ur dotterkortet kan även monteringsplattan lyftas bort. Vi märker genast hur tjocka chassikanterna är och hur få saker som finns i chassit. Vi har en botten, ett kretskorts med brytare och ett lock. Det är i princip endast dessa tre komponenter som skapar hela konstruktionen.
Monteringsplattan är gjord av polykarbonat, ett mjukt material som ger en flexibel och sviktande upplevelse vid användning. Det stärks av monteringsmetoden som är allt annat än traditionell på konsumentmarknaden. Monteringsplattan brukar vanligtvis skruvas fast i chassits botten, vilket ger en styv upplevelse oavsett material. Vi har även sett tillverkare som skruvar fast monteringsplattan i chassisidorna. ACR Alice Pro Plus har istället gummipackningar som har fästs längs plattans utstickande polykarbonat, som försänks ner i skåror i chassikanten. Detta lämnar mycket utrymme för plattan att svikta under våra fingrars vikt. Detta koncept är relativt vanligt på entusiastmarknaden, men detta är första gången vi ser det på konsumentmarknaden.
Tittar vi närmre på sidorna så ser vi att utrymmet mellan monteringsplattan och kretskortet är skumfyllt. Akko skickar även med en extra uppsättning skum som går att fästa på kretskortets botten för att dämpa ljudet ännu mer. Det eliminerar resonansutrymmet som annars finns under kretskortet, men det tar samtidigt bort sviktutrymmet för monteringsplattan, vilket i sin tur leder till en mer styv skrivupplevelse.
Innan vi monterar ihop delarna igen, försöker vi identifiera vilka hotswap-socklar som används. På marknaden används vanligtvis socklar från Kailh, men vi känner inte igen de som Akko använder sig av.
Brytare, stabilisatorer och keycaps
Akko tillverkar en hel uppsjö av egna brytare, däribland Akko CS Jelly Black, som vi testar i ACR Pro Alice Plus utöver de medföljande CS Silver. Akko har tidigare använt sig av brytare från tillverkaren Trantek Electronics Co. (TTC) och Akko CS-brytare är väldigt lika dem, sett till utförande och utseende. När vi frågar Akko om de tillverkar sina brytare själva eller ompaketerar brytare från en annan tillverkare, får vi till svar att Akko tillverkar egna brytare i sin helhet. TTC-brytare är populära på entusiastmarknaden för sin prestanda och pris och på Akkos hemsida säljs Akko x TTC-brytare, vilket bevisar att tillverkarna har ett nära samarbete.
Just Akko CS Jelly Black, som vi testar här, är en billig brytare och likt ACR Pro Alice Plus så presterar brytaren långt över förväntan med tanke på sitt pris. Brytaren finns som en handsmord variant och en vanlig version, där den vanliga versionen har en enkel smörja som är applicerad i tillverkningsfasen. Det finns svårigheter med att smörja brytare i stor skala, både maskinellt och för hand. Hur konsekvent brytarna är smorda är ett problem både för hand och maskinellt då smörja är i princip omöjligt att applicera identiskt i och med att det är flytande.
I vårt exemplar har vi den vanliga versionen, det vill säga versionen med enkel smörja över brytarstam och fjäder. Även kontaktlövet har en liten mängd smörja. Ju fler brytare vi öppnar och inspekterar, desto mer uppenbart blir det att mängden smörja skiljer sig från brytare till brytare, vilket cementerar utmaningen som Akko tagit sig an. Lyckligtvis är brytarna mycket lena både med eller utan smörja och mängden smörja är så liten att vi kort och gott kan pensla över egen smörja utan att ens behöva rengöra brytarna först. Akko skriver uttryckligen på sin hemsida att teknologin för att maskinsmörja inte är mogen ännu, därför kan de inte garantera en konsekvent smörjning av brytarna. Vi har inte testat de handsmorda brytarna men smörjan som används är de mest populära smörjorna i entusiastkretsar, Krytox 105-olja samt Krytox 205G0-fett. De skriver inte vilken smörja som används för de maskinsmorda brytarna, men det lilla fett som vi ser på brytarstammen påminner om Krytox 205G0-fett.
Akko bjuder på ett kraftdiagram där vi kan utläsa att brytarna bottnar vid 60 cN och att aktivering sker vid cirka 1,9 mm av totalt 4 mm-slaglängd, samt runt 50 cN. Det råkar vara samma kraft vi som föredrar i linjära brytare. Jämförelsevis bottnar en vanlig Cherry MX Red-brytare vid cirka 65 cN. 5 cN låter kanske inte mycket men det är en märkbar skillnad vid användning och våra princessfingrar föredrar den lättare bottningen på just 60 cN i linjära brytare.
Det är fjädern i brytaren som ligger bakom vikten och spännande nog har Jelly black en lång fjäder, betydligt längre än i en vanlig brytare. Tillverkare kan påverka hur brytare känns avsevärt genom att justera hur komprimerad spolen är samt hur lång fjädern är. Detta kan leda till att brytaren exempelvis ökar den kraft som krävs under olika delar av slaglängden, istället för att kräva en linjär ökning av kraft. Kraftdiagrammet tyder inte på att brytaren har någon unik egenskap ur det avseendet. Vi upplever heller inte något speciellt i våra nedtryck, vilket gör fjäderns längd till något av ett mysterium.
Brytarna känns bättre än en standarduppsättning linjära brytare från Gateron. Det är ett bra betyg med tanke på att Gateron anses vara bland det bästa på marknaden, sett till prestanda per krona. I jämförelse med Cherry MX fabriksbrytare är dessa hästlängder lenare. De är inte helt fria från friktion vid nedtryck men de är så nära att vi inte har något att anmärka på vid vanlig användning.
I just Akko ACR Pro Alice Plus gör sig brytarna bra, då tangentbordet har en mjuk monteringsplåt i kombination med en platta som är monterad mellan skumgummipackningar. Det leder till att monteringsplattan sviktar samtidigt som vi skriver, vilket ger en mjuk och följsam känsla vid användning. Det märks främst längs mitten av tangentbordet och blir allt styvare ju närmre kanterna vi kommer.
CS Silver, som är de tilltänkta brytarna som följer med tangentbordet, är lika lena som Jelly Black-brytarna. Skillnaden är att slaglängden och därmed aktiveringspunkterna är flyttade. Slaglängden är endast 3 millimeter istället för 4, och aktiveringspunkten är efter 1 millimeter istället för 2. Silver-brytaren uppnår detta genom att ha en längre stam, därmed bottnar vi tidigare i jämförelse med Jelly Black-stammen. Detta leder till en betydligt styvare bottning då vi abrupt slår i botten. Detta är vanligt för så kallade “speed”-brytare som Silver är. Speed-brytare marknadsförs som snabbare endast baserat på att aktiveringspunkten är tidigare i jämförelse med en vanlig brytare, men den faktiska skillnaden i prestanda är bortom vad en människa kan märka. De användare som gillar en mer styv botten och kortad slaglängd kan komma att föredra speed-brytare över vanliga med full slaglängd, men vi är inte en av dem.
I övrigt är Silver-brytaren nästintill identisk sett till brytaruppbyggnad, men den har en nylonbotten istället för polykarbonat som Jelly Black använder sig av. En nylonbotten ger oftast ett varmare, mer dovt ljud i jämförelse med polykarbonat och därför föredrar vi nylonhus. Brytaren bottnar vid cirka 55cN kraft och är därmed lite lättare än Jelly Black som bottnar vid 60cN. En perfekt kombination av dessa brytare är stammen och fjädern från Jelly Black, men placerade i huset som kommer med Silver. Då får vi en brytare som är snäppet mer dov i ljudet, har full slaglängd samtidigt som den fortfarande är lika len som ursprunget. Vi noterar även att brytarhuset i nylon från Silver är lite grövre i omkretsen jämfört med Jelly Black, vilket kan vara tacksamt för monteringsplåtar som har lite sviktande toleranser.
Stabilisatorerna är även de från Akko och är bland de bästa vi testat. De är smorda och har inget rassel. När stabilisatorer vanligtvis är smorda från fabrik, brukar vi snabbt märka att de är inkonsekventa, antingen undersmorda eller översmorda. I dessa plåtmonterade stabilisatorer är känslan och ljudet detsamma från samtliga fem stabilisatorer, vilket är imponerande. Det är nog bara Varmilo som varit lika bra. Vi har inget att anmärka på, vilket är drömscenariot när det gäller stabilisatorer, då de ofta kan förstöra ett tangentbord som annars är perfekt på alla vis. Smörjan ser ut att ha läckt lite under plåten, men det är inget som vi behöver oroa oss över. Tangentbordet stödjer även stabilisatorer som skruvas fast direkt på kretskortet, om vi önskar använda eftermarknadsstabilisatorer.
ACR Pro Alice Plus säljs med Akkos egna keycaps i ASA-profil. ASA-profilen är en spännande profil som skiljer sig från OEM- och Cherry-profilen, som de flesta tangentbord på marknaden använder sig av. Ytan är sfärisk så att fingrarna vilar i mitten av keycapsen, till skillnad från Cherry- och OEM-profilerna som har en yta som är cylindrisk.
ASA-profilen är inte populär bland entusiaster och detta är första gången vi stöter på den. Vi är inte förälskade i sfäriska profiler och föredrar Cherry-profilen över allt annat och har därför bett om att få testa Akko-keycaps i Cherry-profil. Vi upplever även att ASA-profilen känns lite för hög för ACR Pro Alice Plus, medan Cherry-profilen lämpar sig betydligt bättre då de få millimetrarna som skiljer sig i höjd, gör stor skillnad.
Båda uppsättningarna keycaps från Akko är av kvalitativ dubbelskjuten PBT-plast. Vi hade länge bara dubbelskjuten ABS-plast att tillgå utanför entusiastmarknaden och det är först på senare år som PBT har anammats. Formarna som Akko använder sig av ger tydliga tryck. Även om de inte är 100 procent krispiga, är de helt klart bra med tanke på pengarna de säljs för. Sett till vad tillverkare brukar skicka med sina tangentbord, är dessa helt klart bättre. Den uppsättning Cherry-keycaps som vi fått stödjer inte layouten till fullo, vi saknar ett extra B, mellanslag och rätt längd på Windows-tangenten. Det går att lösa med lite kreativitet.
Vad innebär det att keycaps är dubbelskjutna? Det finns flera sätt att trycka bokstäver och siffror på keycaps, vissa är mer stryktåliga än andra. Just dubbelskjutning anses vara den mest stryktåliga varianten, då tecknen är gjorda av ett separat plastlager, därav namnet. Värt att nämna är att dessa keycaps inte släpper igenom ljus från brytarna och att det därför kan vara svårt att urskilja skriften i mörker, för den som brukar titta på tangenterna.
Ytan för båda uppsättningarna keycaps är finkornig, den är i princip identisk mellan ASA- och Cherry-uppsättningarna. Akkos Cherry-keycaps är något tjockare i kanterna än ASA-keycapsen men båda är en bit över en millimeter i tjocklek, vilket anses kan vara okej i våra böcker. Guldstandarden är 1,5 millimeter, vilket är den tjocklek som bland annat GMK tillverkar sina keycaps i som för övrigtser ut att vara de keycaps som Akko försöker efterlikna.
Keycaps från GMK är de absolut populäraste på marknaden, men de kan även kosta uppemot flera tusen kronor. Det finns många kloner och kopior på GMK-keycaps och Akko är inget undantag. Typsnittet efterliknar det som GMK använder men det är en kopia. GMK har köpt Cherrys gamla formar från tidigt 80-tal och använder dem för att producera keycaps på beställning av entusiaster i olika färgkombinationer. Då formarna är analoga finns det inte det äkta typsnittet tillgängligt digitalt – inte ens GMK har typsnittet digitalt. Det enda sättet att efterlikna typsnittet är att manuellt spåra varje bokstav och siffra för att återskapa dem från grunden. Det är för mycket jobb för de flesta, vilket göra att klontillverkare brukar nöja sig med typsnittet Helvetica Rounded, som är mest likt originalet. Akko ser ut att ha nöjt sig med Helvetica Rounded.
Färgerna av Cherry-uppsättningen som vi fått av Akko är en klon av ett GMK keycapset som är designat av entusiasten T0mb3ry. Uppsättningen är döpt till GMK Carbon, vilket också är vad Akko kallar sin klon. Entusiaster ser ofta ner på klontillverkare som kopierar en entusiasts egen-framtagna design. Akko ser ut att ha flera kloner men av vad vi förstår så ska de sluta klona entusiastdesigner efter att de sålt slut det lager de har. Vi är absolut positivt inställda till bra och billiga alternativ men har svårt att stödja plagiat, då vi vet hur mycket arbete som ligger bakom entusiastdesigner.
Mjukvara
Det enda område som Akko inte ligger i framkant i är mjukvaran. Det är en enkel mjukvara utan särskilt många funktioner, även om det väsentliga finns. Mjukvaran må inte vara lika fint paketerad som från Razer, Steelseries eller Logitech, men den fungerar. ACR Pro Alice Plus använder sig av Akko Cloud Driver och här kan vi mappa om de flesta tangenterna, programmera macron samt ändra belysningen.
