Test: AMD Threadripper 1950X & 1920X – Nya kungar i entusiastsegmentet

Threadripper, X399 och sockel TR4

Ryzen Threadripper använder sig av totalt fyra CCX-kluster, där vart och ett innehåller fyra kärnor. Som bekant använder Ryzen-familjen till sockel AM4 två sådana kluster, vilket är vad som utgör en komplett Ryzen-systemkrets.

I såväl Threadripper som kusinen Epyc kommunicerar dessa systemkretsar med varandra genom AMD:s skalningsramverk Infinity Fabric. Sistnämnda använder PCIe som medium för att snabbt och med hög bandbredd dela information mellan kretsarna som om de vore en del av samma processor.

Samma ramverk ligger även till grund för system som använder dubbla Epyc-processorer på samma moderkort, samt för att låta CPU-kärnorna kommunicera med integrerade grafikkretsar i kommande Zen-baserade APU:er.

Sockel TR4

En av de kanske mest uppseendeväckande nyheterna med Threadripper är den rena storleken på den tillhörande nya sockeln. Med sina 4 094 pins är TR4 den i särklass största sockeln vi har sett till någon processor någonsin.

Nämnvärt är också att TR4 är AMD:s första LGA-sockel för konsumenter. Det innebär att processorn har kontaktpunkter, medan pins finns i själva sockeln. Det här är den lösning som Intel har använt i sina processorer sedan LGA-775, medan AMD har fortsatt använda PGA-sockel där sockeln är bestyckad med pins. En fördel med LGA-lösningen är att processorn blir mindre ömtålig när den är utanför sockeln, då det inte finns några blottade pins som riskerar att böjas.

Sockeln i sig använder en bastant låsmekanism där bygeln som läggs över processorn skruvas fast snarare än spänns fast med låsarmar.

PCIe

Medan antalet kärnor är det stora slagordet för Threadripper som processorserie så är det på många sätt den nya moderkortsplattformen och de uppgraderade anslutningsmöjligheterna som på allvar innebär en utmaning för Intel i entusiastsegmentet. Redan med Ryzen 7 kunde AMD utmana Intel i antal kärnor, men AM4 som sockel och plattform har inte kunnat matcha det blå lagets entusiastutbud i mån av bandbredd och anslutningar. Även den kraftfullaste Ryzen 7-processorn, 1800X, är begränsad till 24 PCIe-kanaler och två DDR4-minneskanaler medan Intel erbjuder det dubbla.

Den saken blir det ändring på med Threadripper som lägger en ny ribba inte minst för PCIe-bandbredd. Threadripper har 64 PCIe 3.0-kanaler att tillgå, 16 stycken fler än vad Intels allra mest påkostade Core i9-processorer erbjuder (totalt 48). Därtill gäller samma antal kanaler för samtliga Threadripper-modeller, inklusive instegsmodellen 1900X. Detta medan Intel stryper sin plattform till 36 eller 28 kanaler för alla Core i7- eller Core i5-modeller till sockel LGA-2066.

Gott om PCIe-banor innebär en hel del flexibilitet när moderkortstillverkare ska designa sina moderkort. Exempelvis går det att köra tre PCIe X16-grafikkort i full hastighet, och fortfarande ha kanaler över till ett antal SSD-enheter med M.2 eller U.2. Det ger även mer bandbredd som kan användas till funktioner som extra USB-anslutningar eller nätverkskretsar.

Minne

Med dubbla systemkretsar under värmespridaren har Threadripper även dubbla minneskontroller. Som sådan blir det här AMD:s första konsumentplattform med fyra minneskanaler och stöd för upp till åtta DDR4-moduler. Det officiella frekvensstödet matchar Intels, med upp till 2 666 Mhz för fyra moduler.

AMD erbjuder två olika lägen som påverkar hur systemet adresserar minnet i dessa moduler:

• Distributed Mode sprider ut det använda minnet över alla minnesmoduler för att fördela belastningen över de två minneskontrollerna. Det här läget ska optimera för maximal bandbredd, exempelvis för arbete med video eller 3D.
• Local Mode koncentrerar viktig data i den modul som ligger fysiskt närmast processorn, och rangordnar övrigt minne därefter. På så sätt agerar minnesmodulerna som olika cachenivåer, där den närmaste nivån ska ge kortast möjliga latenser, lämpligt exempelvis för datorspel.

De två lägena går att reglera dels i UEFI och dels i AMD Master Utility. I båda fallen behöver dock systemet startas om innan inställningen träder i kraft.

I merparten av våra tester kommer vi testa båda dessa lägen samt det helautomatiska läget på båda dessa processorer. Du ser i våra prestandadiagram vilket läge som används (“Distr.” för Distributed Mode, “Local” för Local Mode samt “Auto” för helautomatiskt läge).