Test: Intel Core i7-6950X och i7-6900K – 14 nm för entusiaster

Överklockning

Överklockning

Även om Broadwell-E levererar mycket prestanda direkt ur lådan så är överklockning en viktig hörnsten för serien, av flera anledningar. Till att börja med är överklockningsmöjligheten en viktig egenskap för att differentiera Core-modellerna från Xeon, som du annars kan köpa med fler kärnor och ECC-stöd. Xeon-motsvarigheterna är ofta mer påkostade än Core i entusiastsementet, men om du redan överväger att köpa en processor för över 10 000 kronor så är antagligen inte prislappen den avgörande faktorn i slutändan.

Med en upplåst frekvensmultiplikator går det att krama ut mer prestanda ur processorn och få ut åtminstone lite mer prestanda för pengarna – lämpligt för en påkostad processorserie där prestanda per krona annars inte är en fokuspunkt.

Fler datapunkter behövs

Innan vi lägger fram våra resultat behöver det även förtydligas att de överklockningstester vi använder oss av inte ger en komplett bild av hur Broadwell-E som serie presterar vid överklockning, utan att det främst blir en riktlinje. Varje processor är unik, och reagerar olika på olika frekvenser och spänningar beroende på kiselkvalitet, så våra testexemplar representerar bara varsin datapunkt.

På grund av tidsbegränsningar har vi inte heller testat med mer exotiska kylningslösningar som påkostad vattenkylning, torris eller kväve. Sådana tester kan komma att kompletteras med senare, men tills vidare har vi helt enkelt gjort ett grundläggande test med vanlig luftkylning, med en öppen testbänk i ett luftkonditionerat rum.

För att få en mer heltäckande bild av hur Broadwell-E som serie klarar av att överklockas rekommenderar vi att hålla utkik på HWBOT framöver.

Lågt i tak med luftkylning

Båda modellerna testades med en maximal kärnspänning på 1,35 volt, med Intel Speedstep inaktiverat och samtliga processorkärnor synkroniserade. Vi överklockade helt med hjälp av frekvensmultiplikatorn.

Intressant nog stöter båda modellerna på samma tak på 4,3 gigahertz som stabil frekvens, det vill säga den frekvens där systemet är stabilt nog för att ta sig igenom våra prestandatester utan problem med krascher, artefakter eller blåskärmar. Högre frekvenser på 4,4 eller 4,5 gigahertz gick att få stabilt nog för att starta systemet och verifiera resultatet i CPU-Z, men de frekvenserna var inte stabila nog för att klara av prestandatesterna.

Det är inte lika högt som vi lyckas pressa Haswell-E-baserade Core i7-5960X, som vi kan få stabil på 4,5 gigahertz. Här ska vi dock ha i åtanke att överklockningsmarginalen som sagt skiljer sig mellan exemplaren – våra resultat är inte tillräckliga för att avgöra om det är en trend som gäller för serierna som helhet. Dessutom har Broadwell-E något högre prestanda per klockcykel, så den högre frekvensen på Haswell-E vid överklockning kan inte linjärt översättas till lika mycket högre prestandavinst.

Prestanda vid överklockning

1 av 5

(Klicka för fullstora diagram)

De högre frekvenserna ger en liten men tydlig prestandaknuff i såväl enkel- som flertrådade tester – dock inte proportionerligt till frekvensökningen.

Strömförbrukning och effektivitet vid överklockning

Ser vi först till genomsnittsförbrukningen så är den tydligt högre när processorerna överklockasrklockas, då vi trots allt behövt öka spänningen ordentligt.

Väger vi energiåtgången efter prestandan så märker vi att effektiviteten faller något när så här hög spänning används. Det är dock inte omöjligt att mer detaljarbete med spänningen och frekvensen skulle kunna ge ett stabilt värde med en snarlik frekvens med en lägre spänning, vilket skulle kunna ge effektiviteten en knuff. Det får vi i så fall återkomma till i ett senare test.