Test: Sandisk Extreme 900 Portable SSD

Den senaste USB 3.1-standarden pressar hastighetsgränserna för externa lagringsenheter – vi har testat Sandisks fartmonster Extreme 900.

För bara några veckor sedan så testade vi tre stycken externa SSD-enheter från Samsung och Sandisk, mer specifikt Samsung T3 och Sandisk Extreme 500. Knappt hade vi hunnit publicera den artikeln innan vi fick ett samtal från Sandisk, där de undrade om vi även ville sätta tänderna i deras värstingmodell också – vilket vi givetvis vill.

Inte helt oväntat så har den här enheten mycket gemensamt med sin lillebror Extreme 500. Båda enheterna är nämligen byggda på Sandisk vanliga SATA-SSD enheter i grunden. Men där Extreme 500 byggde på Sandisk SSD Plus, så bygger Extreme 900 på Sandisk Ultra 2 istället. Ultra 2 är Sandisk första SSD som bygger på TLC-NAND och vi har givetvis testat den i Svenska SSD Guiden. Ultra 2 är inte den snabbaste SSD-enheten på marknaden men den är inte lika långsam som många moderna TLC-enheter som exempelvis Crucial BX200 och OCZ Trion. Vad som skiljer Extreme 900 från 500 är att man här använder inte bara en Ultra 2 SSD, utan två i RAID 0.

Vi har idag testat minstingen på 480 gigabyte (GB) som i vårt fall består av två stycken Sandisk Ultra 2 240GB enheter som sedan är sammankopplade i RAID 0. Sandisk Ultra 2 använder sig av en kontrollerkrets från Marvell tillsammans med Sandisks egna 128Gbit 19nm TLC-NAND. Ultra 2 använder också en SLC-cache, kallad Ncache, för att öka prestandan.

Ncache använder en del av minnescellerna i SLC-läge för att öka prestanda och livslängden på minneskretsarna. Vi har inte kunnat bekräfta hur stor cachen är på vårt testexemplar men vi misstänker att det handlar om ungefär 10 (GB) per enhet. Alltså totalt 20 GB för vår 480 GB-modell.

Prestandamässigt så säger Sandisk att alla modeller borde klara upp till 850 megabyte per sekund (MB/s) i både sekventiell skriv och läs. Detta är möjligt tack vare det Asmedia-chip som de båda enheterna är kopplade till. Asmedia ASM1352R är en SATA-RAID-kontroller till USB 3.1 gen 2 (10 Gbps) bryggchip, som har stöd för både RAID 1 och RAID 0. I det här fallet så används det för att sätta de båda enheterna i RAID 0 och därmed möjliggöra hastigheter som är betydligt högre än vad ens en snabb SATA-SSD klarar av. Detta är också första gången som vi testar en extern enhet som faktiskt drar nytta av USB 3.1 10 Gbps.

RAID medför ett större format

På grund av att enheten huserar två SSD-enheter så är chassit också betydligt större och tyngre än exempelvis Extreme 500 eller Samsungs T1/T3. Det gör också att enheten får lättare att hantera värme. Storleken är på ett ungefär samma som många externa chassin för 2,5-tumsenheter, vilket gör att den inte får plats i mindre fickor och är helt enkelt inte lika portabel som de närmaste konkurrenterna.

Då enheten använder USB Type-C så skickar Sandisk faktiskt med två olika kablar: en för att koppla in enheten till en annan USB-C-port, och ytterligare en som gör att man kan använda en vanlig USB-A kontakt.

När man först kopplar in enheten så är den formaterad med exFAT för att kunna fungera i både Windows, OS X och Linux. Det går givetvis bra att radera partitionen och formatera den i vilket filformat du vill. På enheten så ligger också installationsprogrammet för Sandisks krypteringsprogramvara. Då Sandisk Extreme 900 inte stödjer hårdvaruaccelererad kryptering så kommer prestandan att bli sämre om man väljer att använda kryptering.