Test: Total War: Warhammer – Bli din egen krigsherre

Total War är tillbaka och det i en hett efterlängtad fantasy-miljö. Trogna Warhammer-fans kommer att jubla och PC-spelare i övrigt bör också ta sikte på slagfältet.

Inget är så effektivt för att simulera livet som krigsherre som robusta strategispel. Som dvärgakung börjar min karriär smått och med en fraktion av ilskna orcher som sitter i vägen för min framfart. Dock när mina två arméer segrar över varje fientlig armé och tar över bosättning efter bosättning så startar storhetsvansinnet i takt med att mitt imperium växer. Det är då det slår till från ingenstans som en spark i magen och mina nyligen erövrade boningar blir överfallna av fiendens förstärkningar. Gissa om det är spännande!

Total War-serien har alltså tagit steget in i det omåttligt populära Warhammer-universumet där medeltid och romarriken har bytts ut mot underbar fantasy med orcher, dvärgar, människor och vampyrer. Alla raser har sina egna mål och agendor som bidrar till dynamiken på slagfältet och vilka jag möter och var jag startar på kartan beror förstås på vilken jag väljer. The Empire är mänsklighetens sista bastion som i det förflutna fått strida hårt för sin överlevnad, dvärgarna är en uråldrig ras som vill ta tillbaka sitt förlorade kungarike, Greenskins är ett hopkok av orcher och svartalver vars barbariska leverne resulterar i att söndra, härska och plundra, och Vampire Counts består av odöda som rest sig i Sylvanias länder som förändrar landskapet där de drar fram.

På Eurogamer: Kolla hur du hanterar magi i Total War: Warhammer

För att underlätta valde jag att illustrera hur de olika raserna kan fungera genom att inrikta mig på dvärgarna och de barbariska Greenskins. Båda två, eller i alla fall en fraktion av dvärgar och orcher är bittra fiender till följd av att båda vill söndra och härska över sitt egna rike i Silver Road-provinsen. Båda gillar även att bosätta sig i de närliggande bergen, vilket öppnar upp för smygattacker från båda sidor, då du faktiskt kan lägga dig i bakhåll. Orcherna kan även använda sig av underjordiska gångar för ett smyganfall. Det är roligt att se hur dvärgarna och orcherna skiljer sig från varandra även berättar- och tonmässigt. Medan dvärgarna uppför sig traditionsenligt som krigare och handelsmän så är orcherna aggressiva i sin natur och deras trupper behöver kontinuerligt slåss för att inte bli uttråkade och göra en slags revolt.

Min erfarenhet av strategispel är relativt stor och även fast Warhammer är det första spelet i Total War-serien som jag tar mig an så känns det bekant. Spelet tycks mig som en blandning av Civilization V och valfritt realtidsstrategispel då striderna utspelar sig i realtid medan kungadömet och allt annat sköts separat genom turbaserade omgångar på spelkartan. I min roll som dvärgledare får jag börja med huvudstaden Karaz-a-Karak som kommer behöva ständig tillsyn under hela kampanjen, vilket också gäller alla boningar jag tar över. Huvudstaden fungerar som roten för alla boningar då den i grunden har ett levelsystem som möjliggör för mer och mer avancerade byggnader. Byggnaderna är viktiga för att exempelvis göra mina trupper starkare, se till att det går bra för tillväxten eller se till att min befolkning håller sig glad. Blir min befolkning sur finns risken att ett uppror startar, vilket med min tur säkerligen skulle inträffa mitt i min strid med fienden.

Det finns ytterligare ett sätt att öka tillväxten och kraften hos mina bosättningar och det är givetvis teknologiträdet. Här får jag välja vilka inriktningar jag vill styra in mitt kungarike på, så som att jag kanske först ut vill ha den starkast möjliga armén, då det finns många trupper att låsa upp, eller så hög inkomst och tillväxt som möjligt. Det gäller att göra sitt val klokt då du aldrig vet när fienden får för sig att attackera och det kan gå riktigt illa väldigt snabbt. Just därför är det lika spännande varje gång jag klickar på nästa runda och alla andra gör sitt drag.Ett spel med War i titeln bör bestå av kontinuerliga strider också. I spelets början får jag starta med en så kallad “Lord” – i det här fallet den förmodligen mest långsinte dvärgakungen någonsin baserat på sitt namn Thorgrim Grudgebearer. Detta är en av flera Lords jag kan kontrollera på spelkartan och det är genom denna som jag rekryterar alla mina trupper. Vad gäller arméerna är det livsviktigt att placera ut dessa med en god tanke bakom som gärna involverar långdistansenheter såväl som närstridsenheter för att få det bästa tänkbara taktiska läget. Antalet enheter tenderar att spela stor roll också, men det är ofta svårt att åtminstone i början förutse utgången av en tänkbar strid. Jag kan föra musen över de synliga fienderna på spelkartan för att få en överblick och det hjälper till, men utmaningen kvarstår och gör inte saker mycket lättare, vilket jag avgudar.

På Eurogamer: Stöd för moddar blir verklighet i Total War: Warhammer

När jag attackerar eller blir attackerad hamnar jag i ett fönster där min armé jämförs med fiendens och jag får en uppskattning på hur troligt det är att jag antingen kommer vinna striden eller förlora. Därefter kan jag välja om jag vill utkämpa striden, låta striden gå automatiskt eller retirera. Att låta spelet köra striden åt en rekommenderas endast om man är säker på att vinna. Varje gång jag väljer att utkämpa striden själv så hoppar spelet över till realtidsstrategiläget där mina trupper ska radas upp och kontrolleras på sedvanligt vis. Spelets strider är riktigt mäktiga och ibland snudd på episka. Det är fantastiskt att se sina trupper drabba samman med fiendens trupper och att jag kan gå hur nära eller långt bort med kameran som jag vill för att skåda kaoset. Jag kan till och med växla till en vy från ovan för att lättare kunna se exakt var alla enheter befinner sig, vilket behövs när alla springer vilt omkring.

Det ska även nämnas att strider inte är det enda sättet att vinna mark på. Diplomati kan vara ett minst lika viktigt trumfkort beroende på de närliggande neutrala bosättningarna. Spelar jag mina kort rätt kan jag ha flera allierade som i sin tur kan ge mig många fördelar, så som militärt stöd, inkomst eller dylikt.