SLC-Cache, nyckeln till framgång
Då WD Black använder sig TLC-NAND så har man också valt att implementera en SLC-cache. Anledningen är att TLC inte ger tillräckligt bra prestanda på egen hand och då används en liten del av enhetens overprovisioning som SLC. Varje tillverkare kan implementera det på olika sätt och samtidigt ge dem mer tilltalande marknadsföringsnamn (exempelvis TurboWrite, Performance Mode, nCache) men i grund och botten så går det ut på samma sak. Man låter skrivningar gå till en mindre SLC-cache som ger betydligt bättre prestanda och sedan gradvis flytta över all data till TLC när enheten är i vila. Detta gör inte bara bättre prestanda utan det ökar också livslängden på minneskretsarna.
Nackdelen är givetvis att när SLC-cachen är full (och det blir den ganska fort) måste data fortfarande skrivas till enheten varpå prestandan sjunker rejält. Exakt vad som händer då beror lite på implementationen. Men det vanligaste är att SLC-delen får ligga och alla nya skrivningar sker direkt till TLC. En annan lösning är att alltid skriva all data till SLC och samtidigt försöka dumpa SLC-data till TLC (Intel 600p).
Effektiv SLC-cache
För att få en bättre bild av hur WD implementerat SLC-cachen i WD Black, körde vi ett enkelt sekventiellt skrivtest för att se hur prestandan påverkas över tiden. I grafen ovan ser ni skrivprestandan i blått och mängden skriven data i rött. Först skriver enheten i ungefär 800 MB/s för att sedan snabbt falla ner till straxt under 400 MB/s. Den första delen är givetvis SLC-Cachen och det andra är TLC.
Eftersom det inte händer något mer efter det kan vi konstatera att WD valt att skriva data direkt till TLC när SLC blir fullt. Vi tycker det är en betydligt bättre lösning än att skriva allt till SLC och sedan försöka flytta till TLC samtidigt som ny data ska skrivas (Intel 600p). Vi ser också att WD valt att göra en statisk SLC-cache som är lika stor oavsett hur mycket man fyllt enheten. Det är den enklaste, men också den lösning som i de flesta fall fungerar bäst. Nackdelen med det är att man måste få plats med cachen i den overprovisioning som enheten har och då blir SLC-cachen ofta väldigt liten.
Med hjälp av diagrammet kan vi räkna ut att cachen är ungefär 4,5 GB stor (13,5 GB TLC). Det betyder att ungefär 3% av enhetens totala kapacitet används som SLC. En vanlig 512 GB enhet brukar ha ungefär 7% overprovisioning men WD black får nu ungefär 3,5% eftersom SLC-cachen tar upp en hel del plats.
Alla dessa SSD tester så är man snabb på att påpeka vissa är långsamma och vissa är snabba och man kan då rekommendera en enhet. Men vart är tex brytpunkten på läs eller skriv hastigheten där du som användare kan uppfatta tidsskillnaden mellan SSD A eller SSD B? När eller hur mkt snabbare kan man uppleva tex 1s snabbare uppstarts tid på OSet eller ett specifikt program, eller 1s snabbare installations tid på samma SSD?
Det är en bra fråga du ställer, tyvärr är den inte så enkel att svara på. Det finns en “duglig” nivå som nästan alla SSD klarar av. Det är när man känner att systemet känns responsivt och snabbt när man gör vardagssaker. Som exempelvis att browsa runt bland filer, starta program, öppna nya flikar i browsern osv. Det finns dock en del SSD som inte riktigt når upp dit och det är de nyare enheterna som använder TLC och saknar DRAM. Där märker man en skillnad. Jag vill också påstå att man märker skillnad på en snabb SATA och en… Läs hela »
Nu när det nu inte finns “någon” brytpunkt för att kunna uppleva någon skillnad mellan olika SSD diskar så varför läggs så stor viktning av en disks bedömning bättre eller sämre kring deras hastigheter. Vore inte det ännu viktigare att lägga mer viktning kring MTBF, garanti, driftsäkerhet istället och hastighet får en mkt mindre roll när ni ger olika SSDs en viss utmärkelse.
Bara för att det inte finns en tydlig gräns för vad som är bra och vad som är dåligt, så betyder det inte att det inte är skillnad. Det är skillnad på snabba och långsamma SSD. Var den punkten är beror på vem man frågar, men framförallt så beror det på vad man ska använda SSDn till. För många så är prestanda oviktigt och då räcker det en billigare modell. För vissa så är det väldigt viktigt och då väljer man en modell utifrån det. Du har dock en bra poäng i att driftsäkerhet är en viktig apsekt. Tyvärr så… Läs hela »
Kommer ihåg när jag var på en mässa med jobbet och en kille från WD sa att det skulle krävas alla pengar i världen för att bygga om hdd fabrikerna till ssd fabriker, således var SSD enbart en fluga! Tji fick han antar jag ^^
Superb recension från er som alltid! På sidan 3 undrar jag hur du fick fram att SLC-cachen upptar 3% av den totala kapaciteten? Hur dick du fram att TLC-cachen är runt 14,5GB? Är det den lilla kurvan vi ser efter SLC-cachen?
Hej Kappa.
Om du tittar på diagrammet på sida 3 så visar den MB/s (blå, skalan till vänster) och totalt antal MB skrivna, (orange, skalan till höger). Då kan man se att prestandan är hög tills det att enheten fyllts med ungefär 5 gigabyte. Det betyder att cachen är ungefär 5 GB stor och 5GB SLC är detsamma som 15GB TLC vilket är ungefär 3% av den totala kapaciteten (15/512=0,029296875). Ursäkta om det var otydligt.
Tack för svaret nu förstår jag!
Tråkigt att WD inte kunde släppa en högpresterande enhet. Deras Black-serie har alltid stått för prestanda. Men denna är långt efter 960 EVO. Om Samsung klarar att släppa en högpresterande TLC-enhet så borde WD med Toshiba i ryggen också kunna ha kompetensen att göra det.
Det är en bra fråga du ställer, tyvärr är den inte så enkel att svara på. Det finns en “duglig” nivå som nästan alla SSD klarar av. Ddriftsäkerhet istället och hastighet får en