Mer data och SLC-cache
SLC-Cachen är en av de absolut viktigaste funktionerna i moderna SSD-enheter. Flera tillverkare använder mer eller mindre exotiska metoder för att få enheten att jobba på maximal nivå, så länge som möjligt. Dynamisk cache, som ändrar storleken på cache-utrymmet beroende på hur mycket ledigt utrymme som finns, är en teknik. WD använder en betydligt enklare metod där de helt enkelt bara avsatt en viss del av enhetens kapacitet som SLC-cache. När enheten är full hoppar den över cachen och skriver direkt till TLC istället. Enkelt men effektivt.
För att se hur bra det fungerar fyllde vi alla enheter med data och noterade enhetens prestanda. För att ha något att jämföra med tog vi fram samma data från Samsung 970 Evo Plus och WD Black (2018).
Under de första 100 sekundrarna ser vi att alla enheter klarar sig hyfsat bra. 1 TB-modellerna börjar dock visa tecken på överhettning efter en stund. WD Black 2018 1 TB får problem med värme efter ungefär 70 sekunder. Nya SN750 klarar sig betydligt bättre och klarar 96 sekunder, dessutom med högre och jämnare prestanda. SN750 klarar sig också bättre än 970 Evo Plus. Vi kan även se att det inte är någon skillnad alls i prestanda mellan SN750 500GB och föregångaren.
Om vi tittar på hela testet ser vi tydligt att 500 GB-modellen aldrig pressar kontrollern tillräckligt för att den ska överhetta. 1 TB-modellen börjar däremot få problem med värme efter ungefär 100 sekunder. WDs överhettningsskydd är dock väldigt binärt och det finns inga mellansteg alls. Det är antingen fullt ös eller nästan ingenting alls.
Här tittar vi på medelhastigheten för hela skrivoperationen. Bland 500 GB-modellerna ser det väldigt bra ut för SN750. Det är bara de MLC-baserade enheterna (Intel 750, Optane 900 och Samsung 960 Pro) som är snabbare. 1 TB-modellen är också väldigt bra med och den är bara något långsammare än 970 Evo Plus. Det ser ut som att SN750 är väldigt snabb, trots TLC-NAND och värme.
