Test: WD Blue – En blygsam SSD från en hårddiskgigant

WD Blue SSD

WD Blue är egentligen en Sandisk X400 (som vi tyvärr inte fått möjligheten att testa) men WD har gjort förändringar till enhetens firmware. I det här fallet så är det inte något negativt då X400 inte alls är någon dålig SSD. Hårdvarumässigt så består enheten av Marvells 4-kanals “Dean”-kontroller (88SS1074) tillsammans med Sandisk 15 nanometer (nm) TLC-NAND. Kontrollern 88SS1074 har vi testat tidigare i Crucials MX300-enheter och även om det inte är något fartmonster så räknar vi ändå med att WD Blue kommer att vara snabbare än de flesta budgetmodeller.

SLC-cache för bättre skrivhastighet

Precis som alla andra TLC-enheter så använder WD Blue en liten del av sitt TLC-NAND för att cacha data i SLC-läge för att få bättre prestanda. Då WD inte har sagt så mycket om exakt hur SLC-cachen fungerar, så vet vi inte heller så mycket. Men gissningsvis så är det Sandisk Ncache-system. När vi gjorde en mätning så visade det sig att cachen för respektive modell är 5 GB (250 GB), 6,5 GB (500 GB) respektive 14 GB (1 TB).

Till skillnad från många andra enheter så verkar det som att WD Blue har stöd för att skriva direkt till TLC när SLC-cachen är slut, vilket också resulterar i godkänd prestanda även när SLC-cachen är slut. Vi väl även påpeka att WD Blue har en förhållandevis högt TBW värde för att vara en TLC-enhet.

Som så många andra modeller så släpps WD Blue både i 2,5-tums- och M.2-format. Vad som är positivt är att båda formfaktorerna har samma listpris. Även om det skiljer lite grann så är det inte så stor skillnad som vi sett på andra modeller. Vartefter M.2 blir vanligare så kommer skillnaden att bli mindre. Idag kommer vi att testa alla tre storlekarna men då är det 2,5-tumsformatet som gäller men prestandan borde vara detsamma även för M.2 modellerna.

När vi öppnat upp enheten så möts vi av en standardiserad design utan större överraskningar. Minneskretsarna är tillverkade av Sandisk (givetvis) och tyvärr är det svårt att identifiera minneskretsarna. Men då vi vet att man använder 128 Gbit TLC-NAND så kan vi räkna ut att varje minneskrets har åtta stycken NAND-enheter i sig. Det ger oss en total kapacitet av 1 024 gigabyte och då blir det ungefär 10 procent (100 GB) över för SLC-cache (40 – 45 GB) och overprovisioning. Denna enhet har också en DRAM-cache som LPDDR3 DRAM från Micron.